Morfar är på besök. Som vanligt har han en liten överraskning till Q i sin väska, och Q väntar otåligt på den.
- Morfar, får jag titta i din väska nu?
Morfar grips av plötslig uppfostrariver.
- Jo, men du vet Q, pojkar som sparkar sin mamma får inga överraskningar.
- Det har jag inte gjort heller. Inte på en stund.
På hamburgerrestaurang, Q leker i klätterställningen. Ett annat barns skrik föranleder O att fråga vad han gör.
- Inget dumt i alla fall!
En kväll på Sommarön kom Q pilande och rapporterade att Kaninen pillat på lådvinskranen så att rödvin runnit ut på golvet. Men Kaninen var hygglig nog att stänga kranen och berätta vad han hade gjort.
2010-08-31
Gryende samvete
Morfar är på besök. Som vanligt har han en liten överraskning till Q i sin väska, och Q väntar otåligt på den.
- Morfar, får jag titta i din väska nu?
Morfar grips av plötslig uppfostrariver.
- Jo, men du vet Q, pojkar som sparkar sin mamma får inga överraskningar.
- Det har jag inte gjort heller. Inte på en stund.
På hamburgerrestaurang, Q leker i klätterställningen. Ett annat barns skrik föranleder O att fråga vad han gör.
- Inget dumt i alla fall!
En kväll på Sommarön kom Q pilande och rapporterade att Kaninen pillat på lådvinskranen så att rödvin runnit ut på golvet. Men Kaninen var hygglig nog att stänga kranen och berätta vad han hade gjort.
- Morfar, får jag titta i din väska nu?
Morfar grips av plötslig uppfostrariver.
- Jo, men du vet Q, pojkar som sparkar sin mamma får inga överraskningar.
- Det har jag inte gjort heller. Inte på en stund.
På hamburgerrestaurang, Q leker i klätterställningen. Ett annat barns skrik föranleder O att fråga vad han gör.
- Inget dumt i alla fall!
En kväll på Sommarön kom Q pilande och rapporterade att Kaninen pillat på lådvinskranen så att rödvin runnit ut på golvet. Men Kaninen var hygglig nog att stänga kranen och berätta vad han hade gjort.
Sömnprylen
Det är både lättare och svårare att veta hur vi ska sköta sovandet den här gången.
Med Q har allt gått som en dans. Vi samsov trots diverse förfärade kommentarer från omgivningen, för vi hade läst om anknytning och vi tyckte oss omedelbart märka att Q blev trygg av vår närhet. Dessutom visste vi att han sovit hos sin fostermamma och alltså var van vid samsovning.
Idag somnar han i egen säng och vaknar ibland (okej då, nästan varje natt) och kommer in och lägger sig hos oss. Ofta utan att väcka oss, han kryper bara upp i stora sängen och somnar. Perfekt. Detta var precis vad jag ville uppnå. En trygg unge som sover i egen säng, tycker det är okej att gå och lägga sig, men som vet att han har tillgång till vår närhet om han behöver den.
Det händer att Q somnar själv utan att vi ligger hos honom. Men oftast nattar vi honom. Det går på tio minuter så det är ingen större uppoffring, tvärtom.
Med Q följde vi alltså vår tro och vår instinkt och det blev kanonbra. De förfärade kommentarerna har tystnat för länge sedan.
Y är en större utmaning.
O är bestämd, han tycker att vi ska fortsätta med samsovning. Han menar att Y blir lugnare av att ligga nära oss. Jag håller med, men kan inte låta bli att ta intryck av allt tyckande om barnsömn som förekommer både här och där, BVC, välmenande släktingar och vänner, den så kallade expertisen.
Det sägs inte vara bra att ligga hos barnet tills det somnar för att sedan gå därifrån, för då vaknar ungen och kan inte somna om själv.
Eller så kanske vi stör Y när vi vänder oss i sängen, kanske är det därför han sover så oroligt.
Eller så kanske den stora sängen är för ödslig när han ligger där själv, kanske vore det mer ombonat att ligga i spjälsängen. Fast då måste vi först vänja honom vid det, idag fungerar den mest som lekplats.
Eller så gör vi precis rätt. Y har kanske ett större trygghetsbehov än Q. Kanske spelar det in att han är prematur. Kanske är vi på helt rätt väg, som med Q, bara lite längre och slingrigare? Kanske ska vi än en gång strunta i råden och köra på instinkt?
O är bättre på det än jag. Han bestämmer sig för något och så kör han på. Jag velar och funderar och ifrågasätter.
Men en sak ska vi fortsätta med, att jag sover i gästrummet då och då. Inatt gjorde jag det inte, men efter en ostörd natt hade jag ett helt annat tålamod med Y:s krångel. Jag var den milda och goda mamma jag vill vara och som han förtjänar. Det är ju inte hans fel att han är orolig och olycklig och inte kan sova.
Med Q har allt gått som en dans. Vi samsov trots diverse förfärade kommentarer från omgivningen, för vi hade läst om anknytning och vi tyckte oss omedelbart märka att Q blev trygg av vår närhet. Dessutom visste vi att han sovit hos sin fostermamma och alltså var van vid samsovning.
Idag somnar han i egen säng och vaknar ibland (okej då, nästan varje natt) och kommer in och lägger sig hos oss. Ofta utan att väcka oss, han kryper bara upp i stora sängen och somnar. Perfekt. Detta var precis vad jag ville uppnå. En trygg unge som sover i egen säng, tycker det är okej att gå och lägga sig, men som vet att han har tillgång till vår närhet om han behöver den.
Det händer att Q somnar själv utan att vi ligger hos honom. Men oftast nattar vi honom. Det går på tio minuter så det är ingen större uppoffring, tvärtom.
Med Q följde vi alltså vår tro och vår instinkt och det blev kanonbra. De förfärade kommentarerna har tystnat för länge sedan.
Y är en större utmaning.
O är bestämd, han tycker att vi ska fortsätta med samsovning. Han menar att Y blir lugnare av att ligga nära oss. Jag håller med, men kan inte låta bli att ta intryck av allt tyckande om barnsömn som förekommer både här och där, BVC, välmenande släktingar och vänner, den så kallade expertisen.
Det sägs inte vara bra att ligga hos barnet tills det somnar för att sedan gå därifrån, för då vaknar ungen och kan inte somna om själv.
Eller så kanske vi stör Y när vi vänder oss i sängen, kanske är det därför han sover så oroligt.
Eller så kanske den stora sängen är för ödslig när han ligger där själv, kanske vore det mer ombonat att ligga i spjälsängen. Fast då måste vi först vänja honom vid det, idag fungerar den mest som lekplats.
Eller så gör vi precis rätt. Y har kanske ett större trygghetsbehov än Q. Kanske spelar det in att han är prematur. Kanske är vi på helt rätt väg, som med Q, bara lite längre och slingrigare? Kanske ska vi än en gång strunta i råden och köra på instinkt?
O är bättre på det än jag. Han bestämmer sig för något och så kör han på. Jag velar och funderar och ifrågasätter.
Men en sak ska vi fortsätta med, att jag sover i gästrummet då och då. Inatt gjorde jag det inte, men efter en ostörd natt hade jag ett helt annat tålamod med Y:s krångel. Jag var den milda och goda mamma jag vill vara och som han förtjänar. Det är ju inte hans fel att han är orolig och olycklig och inte kan sova.
Sömnprylen
Det är både lättare och svårare att veta hur vi ska sköta sovandet den här gången.
Med Q har allt gått som en dans. Vi samsov trots diverse förfärade kommentarer från omgivningen, för vi hade läst om anknytning och vi tyckte oss omedelbart märka att Q blev trygg av vår närhet. Dessutom visste vi att han sovit hos sin fostermamma och alltså var van vid samsovning.
Idag somnar han i egen säng och vaknar ibland (okej då, nästan varje natt) och kommer in och lägger sig hos oss. Ofta utan att väcka oss, han kryper bara upp i stora sängen och somnar. Perfekt. Detta var precis vad jag ville uppnå. En trygg unge som sover i egen säng, tycker det är okej att gå och lägga sig, men som vet att han har tillgång till vår närhet om han behöver den.
Det händer att Q somnar själv utan att vi ligger hos honom. Men oftast nattar vi honom. Det går på tio minuter så det är ingen större uppoffring, tvärtom.
Med Q följde vi alltså vår tro och vår instinkt och det blev kanonbra. De förfärade kommentarerna har tystnat för länge sedan.
Y är en större utmaning.
O är bestämd, han tycker att vi ska fortsätta med samsovning. Han menar att Y blir lugnare av att ligga nära oss. Jag håller med, men kan inte låta bli att ta intryck av allt tyckande om barnsömn som förekommer både här och där, BVC, välmenande släktingar och vänner, den så kallade expertisen.
Det sägs inte vara bra att ligga hos barnet tills det somnar för att sedan gå därifrån, för då vaknar ungen och kan inte somna om själv.
Eller så kanske vi stör Y när vi vänder oss i sängen, kanske är det därför han sover så oroligt.
Eller så kanske den stora sängen är för ödslig när han ligger där själv, kanske vore det mer ombonat att ligga i spjälsängen. Fast då måste vi först vänja honom vid det, idag fungerar den mest som lekplats.
Eller så gör vi precis rätt. Y har kanske ett större trygghetsbehov än Q. Kanske spelar det in att han är prematur. Kanske är vi på helt rätt väg, som med Q, bara lite längre och slingrigare? Kanske ska vi än en gång strunta i råden och köra på instinkt?
O är bättre på det än jag. Han bestämmer sig för något och så kör han på. Jag velar och funderar och ifrågasätter.
Men en sak ska vi fortsätta med, att jag sover i gästrummet då och då. Inatt gjorde jag det inte, men efter en ostörd natt hade jag ett helt annat tålamod med Y:s krångel. Jag var den milda och goda mamma jag vill vara och som han förtjänar. Det är ju inte hans fel att han är orolig och olycklig och inte kan sova.
Med Q har allt gått som en dans. Vi samsov trots diverse förfärade kommentarer från omgivningen, för vi hade läst om anknytning och vi tyckte oss omedelbart märka att Q blev trygg av vår närhet. Dessutom visste vi att han sovit hos sin fostermamma och alltså var van vid samsovning.
Idag somnar han i egen säng och vaknar ibland (okej då, nästan varje natt) och kommer in och lägger sig hos oss. Ofta utan att väcka oss, han kryper bara upp i stora sängen och somnar. Perfekt. Detta var precis vad jag ville uppnå. En trygg unge som sover i egen säng, tycker det är okej att gå och lägga sig, men som vet att han har tillgång till vår närhet om han behöver den.
Det händer att Q somnar själv utan att vi ligger hos honom. Men oftast nattar vi honom. Det går på tio minuter så det är ingen större uppoffring, tvärtom.
Med Q följde vi alltså vår tro och vår instinkt och det blev kanonbra. De förfärade kommentarerna har tystnat för länge sedan.
Y är en större utmaning.
O är bestämd, han tycker att vi ska fortsätta med samsovning. Han menar att Y blir lugnare av att ligga nära oss. Jag håller med, men kan inte låta bli att ta intryck av allt tyckande om barnsömn som förekommer både här och där, BVC, välmenande släktingar och vänner, den så kallade expertisen.
Det sägs inte vara bra att ligga hos barnet tills det somnar för att sedan gå därifrån, för då vaknar ungen och kan inte somna om själv.
Eller så kanske vi stör Y när vi vänder oss i sängen, kanske är det därför han sover så oroligt.
Eller så kanske den stora sängen är för ödslig när han ligger där själv, kanske vore det mer ombonat att ligga i spjälsängen. Fast då måste vi först vänja honom vid det, idag fungerar den mest som lekplats.
Eller så gör vi precis rätt. Y har kanske ett större trygghetsbehov än Q. Kanske spelar det in att han är prematur. Kanske är vi på helt rätt väg, som med Q, bara lite längre och slingrigare? Kanske ska vi än en gång strunta i råden och köra på instinkt?
O är bättre på det än jag. Han bestämmer sig för något och så kör han på. Jag velar och funderar och ifrågasätter.
Men en sak ska vi fortsätta med, att jag sover i gästrummet då och då. Inatt gjorde jag det inte, men efter en ostörd natt hade jag ett helt annat tålamod med Y:s krångel. Jag var den milda och goda mamma jag vill vara och som han förtjänar. Det är ju inte hans fel att han är orolig och olycklig och inte kan sova.
2010-08-30
Det ljusnar
Inatt sov jag i gästrummet. Sju timmars ostörd sömn. Tills vidare ska jag göra det varannan natt.
Pappa-morfar har lovat att komma och bo med mig och gossarna nästa vecka. Han lät riktigt förtjust när jag frågade.
O har lyckats utverka att han bara behöver vara borta en natt.
Idag talade jag med en psykolog på telefon. Ett bra samtal. Det kändes som att hon förstod vad jag behöver. Vår första tid är nästa vecka. Y får följa med.
Det känns lättare och ljusare än på länge.
Pappa-morfar har lovat att komma och bo med mig och gossarna nästa vecka. Han lät riktigt förtjust när jag frågade.
O har lyckats utverka att han bara behöver vara borta en natt.
Idag talade jag med en psykolog på telefon. Ett bra samtal. Det kändes som att hon förstod vad jag behöver. Vår första tid är nästa vecka. Y får följa med.
Det känns lättare och ljusare än på länge.
Det ljusnar
Inatt sov jag i gästrummet. Sju timmars ostörd sömn. Tills vidare ska jag göra det varannan natt.
Pappa-morfar har lovat att komma och bo med mig och gossarna nästa vecka. Han lät riktigt förtjust när jag frågade.
O har lyckats utverka att han bara behöver vara borta en natt.
Idag talade jag med en psykolog på telefon. Ett bra samtal. Det kändes som att hon förstod vad jag behöver. Vår första tid är nästa vecka. Y får följa med.
Det känns lättare och ljusare än på länge.
Pappa-morfar har lovat att komma och bo med mig och gossarna nästa vecka. Han lät riktigt förtjust när jag frågade.
O har lyckats utverka att han bara behöver vara borta en natt.
Idag talade jag med en psykolog på telefon. Ett bra samtal. Det kändes som att hon förstod vad jag behöver. Vår första tid är nästa vecka. Y får följa med.
Det känns lättare och ljusare än på länge.
2010-08-25
Summa
På pluskontot: mamma är här i en vecka och går långa promenader med Y, läser böcker för Q, passar båda pojkarna så att jag får sova en timme extra på morgonen och kan åka och träna mitt på dagen istället för på kvällen.
På minuskontot: båda pojkarna är snoriga, febriga och mammiga. Y sover ännu sämre än vanligt. Vi trodde inte att det var möjligt men det är det. Senaste nätterna har vi undrat om vi har fått en till med nattskräck. Grattis.
Vad summan är vet jag inte riktigt. Jag är tröttare än vanligt. Hur trött jag hade varit om inte mamma vore här vill jag inte tänka på. Igår grät jag en skvätt i hennes famn över att jag kände mig som den uslaste mamman i historien. Men en sak hon sa värmde: "Dina barn har det bra. Den som far illa är du."
Om två veckor reser O bort i två nätter. Varken mamma eller svärmor kan rycka in. Planering krävs. Jo, så illa är det att jag oroar mig för två nätter ensam med mina barn.
Summa
På pluskontot: mamma är här i en vecka och går långa promenader med Y, läser böcker för Q, passar båda pojkarna så att jag får sova en timme extra på morgonen och kan åka och träna mitt på dagen istället för på kvällen.
På minuskontot: båda pojkarna är snoriga, febriga och mammiga. Y sover ännu sämre än vanligt. Vi trodde inte att det var möjligt men det är det. Senaste nätterna har vi undrat om vi har fått en till med nattskräck. Grattis.
Vad summan är vet jag inte riktigt. Jag är tröttare än vanligt. Hur trött jag hade varit om inte mamma vore här vill jag inte tänka på. Igår grät jag en skvätt i hennes famn över att jag kände mig som den uslaste mamman i historien. Men en sak hon sa värmde: "Dina barn har det bra. Den som far illa är du."
Om två veckor reser O bort i två nätter. Varken mamma eller svärmor kan rycka in. Planering krävs. Jo, så illa är det att jag oroar mig för två nätter ensam med mina barn.
2010-08-23
Efterdyningar
Igår berättade en bekant att hon väntar sitt tredje barn. Hon strålade, och jag gratulerade förstås.
Efteråt kände jag mig olustig, och var tvungen att tänka efter och bena upp mina känslor. Vad var det jag kände?
Jo, faktiskt. Avundsjuka.
Jag vill absolut inte ha ett tredje barn. Dessutom är det, av en rad orsaker, alldeles omöjligt.
Men ändå. Avundsjuk på de som kan välja. Som inte behöver spara ihop tvåhundra papp och sätta igång en process som i bästa fall tar cirka två år.
Avundsjuk på den som vill ha ett tredje barn. Som uppenbarligen har ork och kärlek över. Som inte konstant ligger på minus och med jämna mellanrum känner sig usel.
Och för allra första gången, ett sting av avundsjuka på den som har en son vars leende är alldeles detsamma som pappans.
Sedan tittade jag på mina vackra pojkar, finast i världen, och skämdes som en hund.
Men sju ganska svåra år av barnlöshet kanske kan få ge eko ibland, också långt efteråt.
Efterdyningar
Igår berättade en bekant att hon väntar sitt tredje barn. Hon strålade, och jag gratulerade förstås.
Efteråt kände jag mig olustig, och var tvungen att tänka efter och bena upp mina känslor. Vad var det jag kände?
Jo, faktiskt. Avundsjuka.
Jag vill absolut inte ha ett tredje barn. Dessutom är det, av en rad orsaker, alldeles omöjligt.
Men ändå. Avundsjuk på de som kan välja. Som inte behöver spara ihop tvåhundra papp och sätta igång en process som i bästa fall tar cirka två år.
Avundsjuk på den som vill ha ett tredje barn. Som uppenbarligen har ork och kärlek över. Som inte konstant ligger på minus och med jämna mellanrum känner sig usel.
Och för allra första gången, ett sting av avundsjuka på den som har en son vars leende är alldeles detsamma som pappans.
Sedan tittade jag på mina vackra pojkar, finast i världen, och skämdes som en hund.
Men sju ganska svåra år av barnlöshet kanske kan få ge eko ibland, också långt efteråt.
2010-08-19
Succé med enkla medel
Jag planerar, inhandlar och lagar faktiskt också dagens middag. Annars lagar O all mat med den äran. Men idag vill jag åka och träna så middagen måste tidigareläggas. Jag gör det enkelt för mig: blodpudding med lingonsylt.
Q ropas ut från sitt rum där han leker med två kompisar.
- Q, det är snart mat!
- Hurra, jag är hungrig!
- Det blir blodpudding.
- Jaa! Igen! Det fick jag till lunch också!
Och så äter han tre skivor. Som om inte det vore nog äter Y en och en halv. Alldeles på egen hand, sedan jag skurit dem i småbitar.
Q: Han har kladdkalas med sig själv!
Ibland är livet förbluffande enkelt.
Q ropas ut från sitt rum där han leker med två kompisar.
- Q, det är snart mat!
- Hurra, jag är hungrig!
- Det blir blodpudding.
- Jaa! Igen! Det fick jag till lunch också!
Och så äter han tre skivor. Som om inte det vore nog äter Y en och en halv. Alldeles på egen hand, sedan jag skurit dem i småbitar.
Q: Han har kladdkalas med sig själv!
Ibland är livet förbluffande enkelt.
Succé med enkla medel
Jag planerar, inhandlar och lagar faktiskt också dagens middag. Annars lagar O all mat med den äran. Men idag vill jag åka och träna så middagen måste tidigareläggas. Jag gör det enkelt för mig: blodpudding med lingonsylt.
Q ropas ut från sitt rum där han leker med två kompisar.
- Q, det är snart mat!
- Hurra, jag är hungrig!
- Det blir blodpudding.
- Jaa! Igen! Det fick jag till lunch också!
Och så äter han tre skivor. Som om inte det vore nog äter Y en och en halv. Alldeles på egen hand, sedan jag skurit dem i småbitar.
Q: Han har kladdkalas med sig själv!
Ibland är livet förbluffande enkelt.
Q ropas ut från sitt rum där han leker med två kompisar.
- Q, det är snart mat!
- Hurra, jag är hungrig!
- Det blir blodpudding.
- Jaa! Igen! Det fick jag till lunch också!
Och så äter han tre skivor. Som om inte det vore nog äter Y en och en halv. Alldeles på egen hand, sedan jag skurit dem i småbitar.
Q: Han har kladdkalas med sig själv!
Ibland är livet förbluffande enkelt.
2010-08-18
Fylla fyrtio
Nu har jag bestämt mig. Jag tänker inte ställa till med fyrtioårskalas. Jag känner mig för trött, för fet, för sliten. När Y sover lite bättre, när tillvaron känns stabilare, när jag är mer tillfreds med livet och mig själv. Då vill jag ha kalas. Men inte nu.
Men helt obemärkt vill jag inte låta denna tisdag i september passera. Mina senaste födelsedagar har firats med utflykter, till Skansen och till Junibacken. Fina minnen. Nu vill jag göra något liknande, fast lite... mer.
Alltså kära läsare, vad har ni för tips och ideer? Utflyktsmål i rimlig närhet av Stockholm, lämpliga för åldrarna 1, 4, 40 och 43. Vi kan tänka oss en eller högst två övernattningar.
Svar till Ännu 39.
Fylla fyrtio
Nu har jag bestämt mig. Jag tänker inte ställa till med fyrtioårskalas. Jag känner mig för trött, för fet, för sliten. När Y sover lite bättre, när tillvaron känns stabilare, när jag är mer tillfreds med livet och mig själv. Då vill jag ha kalas. Men inte nu.
Men helt obemärkt vill jag inte låta denna tisdag i september passera. Mina senaste födelsedagar har firats med utflykter, till Skansen och till Junibacken. Fina minnen. Nu vill jag göra något liknande, fast lite... mer.
Alltså kära läsare, vad har ni för tips och ideer? Utflyktsmål i rimlig närhet av Stockholm, lämpliga för åldrarna 1, 4, 40 och 43. Vi kan tänka oss en eller högst två övernattningar.
Svar till Ännu 39.
2010-08-16
Vardag igen
Det blev bra. 
V.g. stör ej. Musselskalsätning pågår.
Det var långt ifrån den vilsammaste semester vi haft. Nattliga skrik, nedkissade sängar, nedbajsade pyjamasar, fästingborttagning från de mest prekära ställen, små händer och ben och ögonlock alldeles svullna av myggbett. Och åtminstone en mammaexplosion.
Men också kantarellplock, krabbfiske, bad, snäcksamlande, båtåkande, glassätande, födelsedagstårta med grädde och färska bär, bollsparkande, sagoläsning, drakflygning.
Igår kväll klockan 22 kom vi hem, två sovande pojkar bars från bilen in till dubbelsängen.
Idag vinkade jag av en Q som strålade av glädje över att komma till sin dagmamma igen och träffa sina kompisar. Han har bokstavligt talat räknat dagarna.
Jag fick några timmar för mig själv, O var ledig och tog hand om Y. Dessa ägnades åt träning. Skönt.
Imorgon blir också en vilsam dag, O är ledig. Nästa vecka kommer mamma.
Det luktar sensommar ute nu. Skolstart, nystart, omstart. Det tycker jag om.
Det blir bättre, tror jag. Det värsta är över, hoppas jag.
V.g. stör ej. Musselskalsätning pågår.Vardag igen
Det blev bra. V.g. stör ej. Musselskalsätning pågår.
Det var långt ifrån den vilsammaste semester vi haft. Nattliga skrik, nedkissade sängar, nedbajsade pyjamasar, fästingborttagning från de mest prekära ställen, små händer och ben och ögonlock alldeles svullna av myggbett. Och åtminstone en mammaexplosion.
Men också kantarellplock, krabbfiske, bad, snäcksamlande, båtåkande, glassätande, födelsedagstårta med grädde och färska bär, bollsparkande, sagoläsning, drakflygning.
Igår kväll klockan 22 kom vi hem, två sovande pojkar bars från bilen in till dubbelsängen.
Idag vinkade jag av en Q som strålade av glädje över att komma till sin dagmamma igen och träffa sina kompisar. Han har bokstavligt talat räknat dagarna.
Jag fick några timmar för mig själv, O var ledig och tog hand om Y. Dessa ägnades åt träning. Skönt.
Imorgon blir också en vilsam dag, O är ledig. Nästa vecka kommer mamma.
Det luktar sensommar ute nu. Skolstart, nystart, omstart. Det tycker jag om.
Det blir bättre, tror jag. Det värsta är över, hoppas jag.
V.g. stör ej. Musselskalsätning pågår.2010-08-05
Reselektyr
Fem gånger mer kärlek
The No-Cry Sleep Solution
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
The Treehouse - Eccentric Wisdom From My Father on how to Live, Love and See (Naomi Wolf)
Älskad, saknad (Joyce Carol Oates)
Uppdrag familj
Depression, en vanlig sjukdom
Livet i familjen (Jesper Juul)
Japp. All set to go.
The No-Cry Sleep Solution
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
The Treehouse - Eccentric Wisdom From My Father on how to Live, Love and See (Naomi Wolf)
Älskad, saknad (Joyce Carol Oates)
Uppdrag familj
Depression, en vanlig sjukdom
Livet i familjen (Jesper Juul)
Japp. All set to go.
Reselektyr
Fem gånger mer kärlek
The No-Cry Sleep Solution
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
The Treehouse - Eccentric Wisdom From My Father on how to Live, Love and See (Naomi Wolf)
Älskad, saknad (Joyce Carol Oates)
Uppdrag familj
Depression, en vanlig sjukdom
Livet i familjen (Jesper Juul)
Japp. All set to go.
The No-Cry Sleep Solution
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
The Treehouse - Eccentric Wisdom From My Father on how to Live, Love and See (Naomi Wolf)
Älskad, saknad (Joyce Carol Oates)
Uppdrag familj
Depression, en vanlig sjukdom
Livet i familjen (Jesper Juul)
Japp. All set to go.
Nästa anhalt Sommarön
O har jobbat två dagar den här veckan, tack vare museiutflykt med QY-morfar blev första dagen helt konfliktfri. Idag har vi inte gjort något särskilt, och till min stora glädje har allt flutit på bra. Q bråkar varken med mig eller lillebror, jag har inte blivit tokig på någon av dem.
Ikväll utbryter stora packningshelvetet och imorgon far vi till Sommarön för första gången i år. Första riktiga semestern. Det kan bli precis hur som helst. Kommer Y:s sovkrångel att eskalera, kommer vi att sitta inregnade och inblåsta och gå varann på nerverna?
Blir det bra blir det underbart, precis vad vi behöver. Blir det för jävligt så åker vi hem.
Jag ska göra ett experiment under tiden där ute. Två kvällar i rad ska jag lägga mig senast halv tio, ta en halv sömntablett. Detta för att utröna hur mycket sömnbristen påverkar. När jag för några veckor sedan sov ordentligt en hel natt, efter att ha skrivit detta, kände jag mig som en ny människa dagen därpå. Går det att återskapa denna nya Helga?
När vi kommer tillbaka är det dags för Q att börja hos dagmamman igen. Vardag igen. Jag ska försöka börja träna mer, vet att jag mår bättre av det. Ringa BVC-sköterskan och fråga om mer varaktig psykologkontakt. Ringa gynekologen och fråga om det är dags att plocka ut p-staven, börjar hormonnivåerna sjunka och är det därför jag är skogstokig? Prata med svärmor och mamma och boka in besök från dem.
Och ja. Kanske rentav kontakta läkare och diskutera eventuell depression. Ska fundera mer på den.
Ikväll utbryter stora packningshelvetet och imorgon far vi till Sommarön för första gången i år. Första riktiga semestern. Det kan bli precis hur som helst. Kommer Y:s sovkrångel att eskalera, kommer vi att sitta inregnade och inblåsta och gå varann på nerverna?
Blir det bra blir det underbart, precis vad vi behöver. Blir det för jävligt så åker vi hem.
Jag ska göra ett experiment under tiden där ute. Två kvällar i rad ska jag lägga mig senast halv tio, ta en halv sömntablett. Detta för att utröna hur mycket sömnbristen påverkar. När jag för några veckor sedan sov ordentligt en hel natt, efter att ha skrivit detta, kände jag mig som en ny människa dagen därpå. Går det att återskapa denna nya Helga?
När vi kommer tillbaka är det dags för Q att börja hos dagmamman igen. Vardag igen. Jag ska försöka börja träna mer, vet att jag mår bättre av det. Ringa BVC-sköterskan och fråga om mer varaktig psykologkontakt. Ringa gynekologen och fråga om det är dags att plocka ut p-staven, börjar hormonnivåerna sjunka och är det därför jag är skogstokig? Prata med svärmor och mamma och boka in besök från dem.
Och ja. Kanske rentav kontakta läkare och diskutera eventuell depression. Ska fundera mer på den.
Nästa anhalt Sommarön
O har jobbat två dagar den här veckan, tack vare museiutflykt med QY-morfar blev första dagen helt konfliktfri. Idag har vi inte gjort något särskilt, och till min stora glädje har allt flutit på bra. Q bråkar varken med mig eller lillebror, jag har inte blivit tokig på någon av dem.
Ikväll utbryter stora packningshelvetet och imorgon far vi till Sommarön för första gången i år. Första riktiga semestern. Det kan bli precis hur som helst. Kommer Y:s sovkrångel att eskalera, kommer vi att sitta inregnade och inblåsta och gå varann på nerverna?
Blir det bra blir det underbart, precis vad vi behöver. Blir det för jävligt så åker vi hem.
Jag ska göra ett experiment under tiden där ute. Två kvällar i rad ska jag lägga mig senast halv tio, ta en halv sömntablett. Detta för att utröna hur mycket sömnbristen påverkar. När jag för några veckor sedan sov ordentligt en hel natt, efter att ha skrivit detta, kände jag mig som en ny människa dagen därpå. Går det att återskapa denna nya Helga?
När vi kommer tillbaka är det dags för Q att börja hos dagmamman igen. Vardag igen. Jag ska försöka börja träna mer, vet att jag mår bättre av det. Ringa BVC-sköterskan och fråga om mer varaktig psykologkontakt. Ringa gynekologen och fråga om det är dags att plocka ut p-staven, börjar hormonnivåerna sjunka och är det därför jag är skogstokig? Prata med svärmor och mamma och boka in besök från dem.
Och ja. Kanske rentav kontakta läkare och diskutera eventuell depression. Ska fundera mer på den.
Ikväll utbryter stora packningshelvetet och imorgon far vi till Sommarön för första gången i år. Första riktiga semestern. Det kan bli precis hur som helst. Kommer Y:s sovkrångel att eskalera, kommer vi att sitta inregnade och inblåsta och gå varann på nerverna?
Blir det bra blir det underbart, precis vad vi behöver. Blir det för jävligt så åker vi hem.
Jag ska göra ett experiment under tiden där ute. Två kvällar i rad ska jag lägga mig senast halv tio, ta en halv sömntablett. Detta för att utröna hur mycket sömnbristen påverkar. När jag för några veckor sedan sov ordentligt en hel natt, efter att ha skrivit detta, kände jag mig som en ny människa dagen därpå. Går det att återskapa denna nya Helga?
När vi kommer tillbaka är det dags för Q att börja hos dagmamman igen. Vardag igen. Jag ska försöka börja träna mer, vet att jag mår bättre av det. Ringa BVC-sköterskan och fråga om mer varaktig psykologkontakt. Ringa gynekologen och fråga om det är dags att plocka ut p-staven, börjar hormonnivåerna sjunka och är det därför jag är skogstokig? Prata med svärmor och mamma och boka in besök från dem.
Och ja. Kanske rentav kontakta läkare och diskutera eventuell depression. Ska fundera mer på den.
2010-08-03
Måste ha en plan
Något är faktiskt fel. Jag är inte mig själv just nu. En varningssignal som jag känner igen sedan tidigare är att jag inte vill vakna på morgnarna. Även om jag är sådär tämligen utsövd, eftersom O är en ängel och går upp på morgnarna, så hatar jag att vakna och möta en ny dag. Hatar det. Vill bara bort, sova mer. Det är inte sömnighet det handlar om, det är att jag inte vill upp och in i mitt liv. Det går över efter en stund, men den stunden är för jävlig.
Och så har jag alldeles för nära till irritation på båda barnen. Q, förstås. Han är jobbig och provokativ. Men jag tycker också att Y är jobbig. Alldeles för ofta är jag trött på honom. Vilket förstås slår tillbaka genom att han känner min avoghet och blir gnälligare.
Förfärligt, faktiskt. Rent objektivt lever jag ett perfekt liv.
Något måste göras.
Och så har jag alldeles för nära till irritation på båda barnen. Q, förstås. Han är jobbig och provokativ. Men jag tycker också att Y är jobbig. Alldeles för ofta är jag trött på honom. Vilket förstås slår tillbaka genom att han känner min avoghet och blir gnälligare.
Förfärligt, faktiskt. Rent objektivt lever jag ett perfekt liv.
Något måste göras.
Måste ha en plan
Något är faktiskt fel. Jag är inte mig själv just nu. En varningssignal som jag känner igen sedan tidigare är att jag inte vill vakna på morgnarna. Även om jag är sådär tämligen utsövd, eftersom O är en ängel och går upp på morgnarna, så hatar jag att vakna och möta en ny dag. Hatar det. Vill bara bort, sova mer. Det är inte sömnighet det handlar om, det är att jag inte vill upp och in i mitt liv. Det går över efter en stund, men den stunden är för jävlig.
Och så har jag alldeles för nära till irritation på båda barnen. Q, förstås. Han är jobbig och provokativ. Men jag tycker också att Y är jobbig. Alldeles för ofta är jag trött på honom. Vilket förstås slår tillbaka genom att han känner min avoghet och blir gnälligare.
Förfärligt, faktiskt. Rent objektivt lever jag ett perfekt liv.
Något måste göras.
Och så har jag alldeles för nära till irritation på båda barnen. Q, förstås. Han är jobbig och provokativ. Men jag tycker också att Y är jobbig. Alldeles för ofta är jag trött på honom. Vilket förstås slår tillbaka genom att han känner min avoghet och blir gnälligare.
Förfärligt, faktiskt. Rent objektivt lever jag ett perfekt liv.
Något måste göras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)