2010-08-30

Det ljusnar

Inatt sov jag i gästrummet. Sju timmars ostörd sömn. Tills vidare ska jag göra det varannan natt.

Pappa-morfar har lovat att komma och bo med mig och gossarna nästa vecka. Han lät riktigt förtjust när jag frågade.

O har lyckats utverka att han bara behöver vara borta en natt.

Idag talade jag med en psykolog på telefon. Ett bra samtal. Det kändes som att hon förstod vad jag behöver. Vår första tid är nästa vecka. Y får följa med.

Det känns lättare och ljusare än på länge.

5 kommentarer:

  1. Hur funkar det för Y? Är det inte bättre att köra en lite längre period med pappa så att han vänjer sig? Eller är det kört. Känns som varannan natt lätt blir lite förvirrat för honom? Fast jag vet ju inte hur ni har testat förut.

    SvaraRadera
  2. Åh, det låter bra! Bara att ha en plan är bra och att du tar tag i problemen. Jag tror att också att det ljusnar fast vi går mot höst!

    SvaraRadera
  3. Låter bra! Sedan håller jag nog inte riktigt med Anonym, för ungar ska ju kunna knyta an till båda föräldrarna utan att det blir "förvirrat"... Y är ju inte heller en alldeles liten spädis mera, trots att han är adopterad och visst också för tidigt född. Men för att orka med barnen och sig själv måste man få sova - det gäller också mammor. Ingen orkar vara vaken och tillgänglig på barnens villkor 24 timmar i dygnet. En annan Anonym som inte riktigt tror på den där berömda "symbiosen".

    SvaraRadera
  4. Va? Funkar för Y? Nää, han ligger på golvet i ett hörn av sovrummet ch gråter hela nätterna. Totalt förvirrad.

    Jag tror inte heller på mammasymbios, även om Y tydligt visade de första veckorna att det var bara jag som dög. Men nu accepterar han pappa också. Och även om det skulle blir "förvirrat" är det ett pris vi får betala. Bättre det än en mamma som inte fungerar efter fyra månaders sömnstrul VARJE natt.

    SvaraRadera
  5. Hej, Anonym 1 här igen och menar inte alls att det skulle vara förvirrat för Y att inte ha mamma. Men det var med bakgrund av Helgas tidigare inlägg om att det bara var hon som dög och att Y inte sov utan henne som jag skrev min kommentar. Jag tänkte mer att det om det fortfarande var så kanske vore bättre att köra en period med bara pappa så att han vänjer sig. Nu är tydligen inte det något problem att sova med pappa och i så fall fattar jag verkligen inte att ni inte bytt tidigare med tanke hur du verkar må pga sömnbristen.

    SvaraRadera