På pluskontot: mamma är här i en vecka och går långa promenader med Y, läser böcker för Q, passar båda pojkarna så att jag får sova en timme extra på morgonen och kan åka och träna mitt på dagen istället för på kvällen.
På minuskontot: båda pojkarna är snoriga, febriga och mammiga. Y sover ännu sämre än vanligt. Vi trodde inte att det var möjligt men det är det. Senaste nätterna har vi undrat om vi har fått en till med nattskräck. Grattis.
Vad summan är vet jag inte riktigt. Jag är tröttare än vanligt. Hur trött jag hade varit om inte mamma vore här vill jag inte tänka på. Igår grät jag en skvätt i hennes famn över att jag kände mig som den uslaste mamman i historien. Men en sak hon sa värmde: "Dina barn har det bra. Den som far illa är du."
Om två veckor reser O bort i två nätter. Varken mamma eller svärmor kan rycka in. Planering krävs. Jo, så illa är det att jag oroar mig för två nätter ensam med mina barn.
Min man borde vara borta en natt i nästa vecka men han lämnar konferensen vid 15-tiden den första dagen. Vi har förvisso 3 barn men äldre än dina och den yngsta har varit hemma i 4 år ... Det är möjligt att jag skäms en gnutta över detta och om jag riktigt ansträngde mig till "bristningsgräns" skulle jag fixa alla hämtningar & lämningar, mat och läggningar såklart. Men i perioder - beroende på min ork & jobbåtaganden samt i allra högsta grad barnens stora känslomässiga behov - väljer vi hellre att tolka min oro inför tjänsteresor som ett tecken på att vi båda behövs hemma på kvällarna för att familjen ska må väl.
SvaraRaderaJag tycker det är helt OK att du oroar dig. Med tanke på sömnbrist och era känslomässigt tuffa tider tycker jag det låter det sunt, Helga! Hoppas bara att oron leder till någon fungerande "överlevnadsstrategi" för de två dagarna. I tunga lägen har jag använt mitt veto och maken har stannat helt eller delvis hemma. Han & hans jobb har överlevt detta och vi övriga i familjen sparar ork och ökar på glädjen ...
Många styrkekramar
Maria
Håller nog med Anonym... Småbarnspappor med barn som inte sover på nätterna och med utmattad kvinna därhemma, som lider av svår sömnbrist, borde nog kunna ha råg i ryggen och tacka nej till "bortresor" över natten. Ja, jag vet att det är svårt att tacka nej till jobbrelaterade resor, men jag tycker att du inte borde lämnas ensam med barnen så här länge i det här läget. Har du kollat hormonnivåerna? Sömnbrist lär visst kunna påverka dem också så att man blir "skogstokig". När mina ungar var små sov jag inte på nätterna och vacklade sedan omkring som en argsint zombie på dagarna. Att vara ensam med ungarna ett par dygn i sträck klarade jag åtminstone inte av i det skicket. Försök ordna avlastning! kram från anonyma Elvira.
SvaraRaderaKära Helga, sök hjälp. Jag känner inte dig men jag tror att jag känner igen det du går igenom. är jag fick mitt första barn var jag fruktansvärt trött och hade liknande känslor som du. Till slut fattade jag knappt hur jag skulle bli glad och pigg igen. Räddningen var samtal hos psykolog och antidepressiv medicin i ett halvår. Det fåniga är att jag inte minns mycket från mitt första halvår med vår dotter, allt var ett trött, svart hål. Sök hjälp så orkar du njuta mer av dina barn.
SvaraRaderaJag håller med anonym.
SvaraRaderaVet du, det här är kanske en klen och präktig tröst, men de gånger jag har oroat mig för att vara ensam med barnen har det alltid blivit mycket, mycket bättre än jag befarade. Y är så klart för liten för att skärpa sig, men jag tror att Q mycket väl kan inse stundens allvar och bli en resurs när pappa åker bort i några dagar.
SvaraRaderaDu skrev ju häromdagen om hur bra det gick att laga blodpudding åt dem - fortsätt så! Planera och handla mat i förväg, enkel mat, typ fiskbullar på burk (mina barn älskar det, själv tar jag en macka).
Eventuella förhoppningar om egentid får man skippa HELT - enligt min erfarenhet är det det som gör att det känns så mycket lättare. Om man inte ens bryr sig om att hämta in morgontidningen till frukost kan man koncentrera sig helt på barnen och slipper bli sur över att man inte ens hann kolla framsidan på kulturdelen. Om man inte kollar tv-tablån behöver man inte ligga och sura över vad man missar medan barnen vägrar somna.
När jag är ensam hemma lägger jag barnen direkt i dubbelsängen, då slipper jag bära in dem/bli väckt när de kommer in mitt i natten/kliva upp för att stoppa in napp. Nån gång har jag till och med sovit med bärsjal knuten utanpå pyjamas för att kunna gå upp och kånka bebis mitt i natten utan att få ap-armar.
Om jag är trött (eh, ja, nästan alltid...) ser jag till att somna när de somnar. Plocka undan i köket kan man göra när de ser på Bompa - fiskbullar blir inte mycket disk. Potatisbullar och bacon i ugnspanna ger också minimalt med disk.
I värsta fall klarar man också två dagar utan att duscha. Trixet är helt enkelt att sänka ribban, rakt ner i golvet. Och Q ska väl vara hos dagmamman? Kanske kan han följa med en kompis hem en av dagarna?
Och sen, när O kommer hem, då slänger du barnen på honom i hallen och åker raka vägen till frissan/massösen/gymmet och bara andas en stund för dig själv.
Beskäftig och präktig kram
/Anka (vi kan väl ses på ÖF senare i september?)
Håller med Anka också!
SvaraRaderaJag har också gruvat mig när Pelle ska resa bort.
SvaraRaderaJa, planering krävs. In i minsta detalj, men det är det värt! Det kan, om man har tur, bli riktigt bra just för att man är inställd på att det förmodligen blir totalkaos. Sov med ungarna i dubbelsängen. Bre små utflyktsmackor kvällen innan, lägg i en burk i en kylväska och servera Q picknickfrukost i sängen när han vaknar - så kan du ligga kvar och dra dig om du har tur. Köp ett par nya barnfilmer och använd dem hämningslöst. Och har Q spelat Drakens-värld-spelet på Bolibompas hemsida ännu? Det var min räddning när Bull var magsjuk och jag var ensam med ungarna.
Och, se till att det finns mat till dig. Mat som inte behöver lagas, som man bara kan plocka fram. Gärna lyxgott. Parmaskinka, mozarella och sallad på påse exempelvis? Massor av sådant. Plus ett glas gott rödvin till.
You can do it!
Tack, sötnosar! Anka, dina tips är suveräna, och ja, vi ses! Vi var inte där nu i veckan men det berodde enbart på monsterförkylning.
SvaraRaderaSedan måste jag ta min stackars man i försvar. Det kanske låter på bloggen som att han är en mansgris som skiter i sin familj. Så är det inte. Jag har en del åtaganden utanför hemmet också. Så det jämnar ut sig. Det som tyvärr inte jämnar ut sig är att jag är mer känslig för sömnstörningar än vad han är. En mycket trist egenskap. För oss alla.
En del av det du skriver skulle kunna innebära att du just nu lider av en depression. Nyblivna deprimerade mammor är i det landsting jag finns prioriterade patienter inom familjeläkeriet, BUP och vuxenpsykiatrin. Jag arbetar inte inom området själv men vet att hamnar man hos en kunnig specialist så är det sjukskrivning av mamman som gäller = pappa får vara hemma på hel-/deltid. Därutöver medicinsk och psykologisk behandling.
SvaraRaderaJag förstår dem som i all välmening vill peppa dig till att klara 2 nätter borta. Är du inte deprimerad efter sömnstörningarna kan väl detta vara klokt. Likaså att din man faktiskt åker bort. Lider du däremot av en depression så är det så vitt jag förstår inte att rekommendera att du utmanar dig själv ytterligare just nu oavsett om du och O är jämställda i det att ni båda har engagemang utanför familjen.
Jag antar att du känner till PADS, post-adoption depression syndrome? Om jag minns rätt så har forskare påvisat att depression är vanligare efter adoption än efter förlossning. Av förklarliga skäl. Googla lite så hittar du säkert en del.
Att bli depressionsbedömd av läkare eller psykolog i din situation som nybliven 2-barnsmor med störd nattsömn kan vara en gåva till hela familjen. Oavsett resultat.
Varma hälsningar från en
psykolog & adoptivmamma