2015-09-26

Ägd


Det är tydligen min katt det här. Eller snarare är väl jag hennes människa. Eller så är det bara så att hon råkar gilla mina ställen i huset. Fast nä. Hon är ofta i min närhet. Så fort jag lägger mig i sängen kommer hon och lägger sig intill mitt ben eller på min mage.

Egentligen är jag mer förtjust i hennes syster med det mjukare kynnet. Det här lilla trollet nafsar och rafsar efter mig om jag klappar fel.

Men tydligen är hon min. Eller jag hennes.

5 kommentarer:

  1. Underbart!

    (Min Lovis är en katt som MORRAR. Allvarligt talat, när hon sitter i köksfönstret kan hon ibland morra åt grannar som går förbi.)

    SvaraRadera
  2. O ja, det gör de här två också. Särskilt åt varandra. Fräser också, även åt oss. Jag dom tyckte att min barndoms älskade Emil var stursk, inget mot de här argbiggorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lovis är tvärtom mycket godmodig, har aldrig sett (eller hört) henne fräsa. Men jag vet ju inte hur hon skulle bete sig om hon delade revir med en annan katt...

      Radera
    2. PS. Jag bytte "svara som"-typ eftersom jag märkte att man då slipper jordnötterna, pannkakorna och salladen.

      Radera
  3. Har ni kollat så hon inte har ont någonstans? Att nafsa när man blir klappad (om det inte är kärleksbett) kan tyda på smärta i rygg eller leder.
    /L

    SvaraRadera