2015-08-20

Bekymrad lärare om en vanartig gosse

Jag framhärdar med min åsikt att allt inte var bättre förr, särskilt inte i skolans värld. Skolan har aldrig fungerat bra för alla elever. Mången framstående man har varit en bångstyrig skolpojke. För hundra år sedan, likaväl som idag, misslyckades skolan alltför ofta med att motivera eleverna.

Bästa lady X!
Efter en hel del tvekan och diskussion med hans klassföreståndare har jag beslutat låta X få sitt lov, men jag måste tillstå att han inte har förtjänat det. Jag tror inte ---- att han på något sätt är uppsåtligt besvärlig, men hans glömska, vårdslöshet, bristande punktlighet och slarv på alla sätt har verkligen varit så betänkliga att jag skriver för att be er att, när han är hemma, tala mycket allvarligt med honom om saken.

Vad gäller begåvning borde han vara bäst i sin klass men är istället den sämste. Likväl tror jag inte han är lat, men hans energi kommer bara stötvis och när han väl tar itu med sina uppgifter är det vanligen för sent för att han ska kunna utföra dem väl. På många sätt är han en ovanlig pojke och det skulle vara stor skada om en sådan begåvning förspilldes genom vanemässig försummelse.

Jag bör inte sluta utan att säga att jag är mycket nöjd med hans sätt att lösa en del uppgifter i historia.

Det här blev tyvärr ett mycket långt brev, men mitt intresse för pojken får vara min ursäkt.

Läraren ifråga måste ändå ha varit klok och framsynt, för han tog inte miste på begåvningen. Den har kommit oss alla till godo.

Vem var X? Och reglerna kan ni väl? Skriv inte svaret rent ut, lämna en listig ledtråd som ni tror att jag begriper!

13 kommentarer:

  1. Kan han så småningom ha blivit en framstående målare (fast även känd för annat) och med en viss förkärlek för sprit?

    SvaraRadera
  2. Alldeles så! Stilpoäng för svaret!

    SvaraRadera
  3. Åh, vad roligt att jag hade rätt!

    Läste någon gång att han var rätt mammig och ofta skrev brev till henne från skolan och bad henne komma och hälsa på men att hon sällan gjorde det. :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Men han hade en älskad barnsköterska som hälsade på honom.

      Radera
  4. Ni får gärna skriva ut svaret så småningom, för oss som inte vet... det känns som om målare som gillar sprit inte är så ovanliga...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart jag gör, men får jag fler gissningar ger jag fler ledtrådar!

      Måleriet var endast en hobby. Hans gärning var inom ett helt annat område.

      Radera
  5. Fanns en svart hund i hans liv?

    SvaraRadera
  6. Jag noterade med förtjusning att hans långa och lyckliga äktenskap inleddes på dagen nittio år före vårt. Alltså den 12 september 1908.

    SvaraRadera
  7. Jahaaaa ... Och här gick jag och grubblade på konstnärer. :)
    Nobelpriset fick han också. Är hans böcker läsvärda, tro?

    SvaraRadera
  8. Aaaah! Endelig er jeg med! Dette var gøy! En særdeles mangfoldig herre, det får'n si. Rett mann til rett tid, eller hva?

    SvaraRadera
  9. Han skrev mycket och var välformulerad och hade humor. Det som citeras i biografin är roligt.

    Ja, rätt man på rätt plats och vid rätt tid. Hans största insats - his finest hour - utfördes en bra bit efter pensionsstrecket.

    SvaraRadera
  10. Den vanartige gossen var alltså ingen mindre än Winston Churchill, vilket flera av er redan har gissat.

    Black Dog var hans egen benämning på de återkommande depressioner som tyngde honom. Spritkonsumtionen är välkänd och sannerligen inte överdriven, jag ska om jag orkar leta på ett citat från ett brev där han ber frun skicka proviant, oerhörda mängder. Däremot rökte han inte särskilt mycket, den berömda cigarren tjänade mest som snuttefilt.

    Det är spännande att läsa om hans svajiga skolresultat och hans till en början lika svajiga karriär. Flera gånger räknades han ut och bort från politiken, men återkom som vi vet. Han var 65 år gammal 1939. Innan dess försörjde han sig under långa tider som skribent i olika tidningar.

    Trevligt också att läsa om äktenskapet, hustrun Clementine var uppenbarligen hans intellektuella jämlike som han diskuterade mycket med och sannolikt aldrig var otrogen mot, ovanligt i de kretsarna. Deras smeknamn på varandra var Pug (mops) och Cat.

    SvaraRadera