Högläsning för två

Jag fick en läsarkommentar om att det fungerar att läsa samma bok för Q och Y trots åldersskillnaden. Q är nio år och Y är sex. Jag började fundera och insåg att svaret skulle bli långt.

När Y var bebis fick jag rådet av en klok kvinna på Öppna förskolan (tidigare benämnd Pippi här på bloggen) att läsa samma bok för barnen. Hon hade goda erfarenheter av det. Äldre barn har oftast inget emot att höra ganska barnsliga böcker, yngre barn kanske inte begriper allt i de störres böcker, men kan fascineras ändå.

Så jag har följt rådet och oftast har det fungerat riktigt bra. Tillvägagångssättet har varierat. Ofta har vi en kapitelbok på gång. Om Y inte är jätteintresserad av den så får han välja en bilderbok eller två, och tycker Q att de är aptråkiga så får han läsa själv under tiden.

Jag tror på att inte vara så rädd för att ställa krav på barn. Man behöver inte förstå varje ord i en text för att kunna tillgodogöra sig den, en kunskap jag själv förvärvade när jag lärde mig engelska som sjuåring. Sjuåringar använder inte lexikon när de snavar på ett okänt ord, de gissar betydelsen av sammanhanget och läser vidare. Till sist vet de vad ordet betyder, fast ibland visar det sig, åratal senare, att de gissat fel.

(Mamma som på den tiden var ganska dålig på engelska, sökte förbättra sig genom ambitiös läsning. Hon har berättat att hon använde mig som lexikon.

- Helga, vad betyder "gale"?
- Jag tror att det är en sorts vind.
- Och "valet" då?
- Nån sorts herrbetjänt, tror jag.)

I sommar har vi läst Mio min mio, Trollkarlens hatt och Bullerbyboken. Q gillade alla tre, Y var lite tveksam till Trollkarlen. Men Bullerbyn älskade han, verkligen älskade. Därefter läste vi Maj Samzelius fina bok om historierna bakom stjärnbilderna. Den gick hem hos bägge, övriga delar i serien blir givna julklappar.

(Dessutom har vi hört hela serien om morfar prosten i Margareta Krooks underbara inläsning.)

Nu grubblar jag över vad vi ska kasta oss över härnäst. Jag har ständigt lite dåligt samvete över att jag inte anpassar högläsningen mera till Y, han är den som oftast kritiserar mina val av böcker. Fast ärligt talat vet jag inte vad hans krångel grundar sig i, om det är böckerna han inte gillar eller det faktum att jag väljer.

Nästa bok ska han få välja, men jag kanske ska komma med förslag. De jag funderar på är följande:

Doktor Proktors tidsbadkar (jag tyckte ettan var mördande tråkig men ungarna gillade den)
Harry Potter och hemligheternas kammare (till skillnad från många andra tycker jag inte att HP är optimala som högläsningsböcker, de är så långrandiga)
Ronja rövardotter (den och Lejonhjärta är nog det enda av AL jag inte läst högt för dem)
Ture Sventon
Pelle Svanslös (har inte funkat att läsa men däremot i Gösta Knutssons egen inläsning. Och snart får vi ju egna katter!)

Eller så ägnar vi oss åt bilderböcker ett tag. Eller har någon av mina läsare ett bra förslag?