Bekymrad lärare om en vanartig gosse

Jag framhärdar med min åsikt att allt inte var bättre förr, särskilt inte i skolans värld. Skolan har aldrig fungerat bra för alla elever. Mången framstående man har varit en bångstyrig skolpojke. För hundra år sedan, likaväl som idag, misslyckades skolan alltför ofta med att motivera eleverna.

Bästa lady X!
Efter en hel del tvekan och diskussion med hans klassföreståndare har jag beslutat låta X få sitt lov, men jag måste tillstå att han inte har förtjänat det. Jag tror inte ---- att han på något sätt är uppsåtligt besvärlig, men hans glömska, vårdslöshet, bristande punktlighet och slarv på alla sätt har verkligen varit så betänkliga att jag skriver för att be er att, när han är hemma, tala mycket allvarligt med honom om saken.

Vad gäller begåvning borde han vara bäst i sin klass men är istället den sämste. Likväl tror jag inte han är lat, men hans energi kommer bara stötvis och när han väl tar itu med sina uppgifter är det vanligen för sent för att han ska kunna utföra dem väl. På många sätt är han en ovanlig pojke och det skulle vara stor skada om en sådan begåvning förspilldes genom vanemässig försummelse.

Jag bör inte sluta utan att säga att jag är mycket nöjd med hans sätt att lösa en del uppgifter i historia.

Det här blev tyvärr ett mycket långt brev, men mitt intresse för pojken får vara min ursäkt.

Läraren ifråga måste ändå ha varit klok och framsynt, för han tog inte miste på begåvningen. Den har kommit oss alla till godo.

Vem var X? Och reglerna kan ni väl? Skriv inte svaret rent ut, lämna en listig ledtråd som ni tror att jag begriper!