2015-02-02

Söndagsrepris

Suck. Denna söndagkväll blev nära nog en repris av förra. Nej, jag blev inte fullt lika skogstokig på ungarna, jag behärskade mig bättre idag (igår).

Dagen var bra till största delen. Vi hade en rejäl dust som till sist slutade med att Q jobbade ikapp två veckors missad skrivläxa. Gladast är jag för att han självmant skrev det sista fast jag erbjudit honom en paus - "jag tänkte att det är lika bra att göra färdigt medan jag är på gott humör" och att mitt resonemang om att tråkiga saker inte försvinner för att man försöker krångla sig undan, faktiskt verkade gå hem. Se där en lärdom för livet som läxtragglet kan förmedla. Då är läxorna kanske inte helt värdelösa ändå.

Sedan lekte de ute i blötsnön och kom in medförande en kompis. Deras lek blev vildare och vildare. Där ungefär gick jag hemifrån för att träna och var borta i en och en halv timme. Jag återvände på strålande humör vilket snabbt sjönk.

Jo, för trots upprepade tillsägelser från O hade de busat och väsnats och kastat bollar inomhus. Resultatet: en av de fina hanboktavlorna åkte ner från väggen och gick sönder. Och deras fina taklampa, en polkagrisrandig glasglob som jag köpt av en hantverkare i Göteborg för länge sedan, att den har hållit för prickkastning och puttande är ett smärre under.

Jag blev arg och plockade ner både den trasiga tavlan och några (ännu) hela tavlor samt lampan (och hittade legogubbar i lampan, jo för de hade någon stoppat dit. Klättrar man upp på våningssängen och sträcker sig så når man lampan.) och ställde undan dem. Kanske lagar jag den trasiga tavlan någon gång när jag får lust, men just nu har jag inte lust. Detta förmedlade jag till sönerna, att jag lägger en del tid och möda på att göra det trevligt i deras rum, och när de - trots tillsägelser! - gör sånt här blir jag arg och ledsen.

Det som hade hänt var förresten att Y hade hittat på att leka med bollarna, sedan hade han retats med Q tills Q blev så arg att han kastade en boll mot Y det hårdaste han kunde. Gudskelov träffades tavlan och inte Y.

- Det var Q som kastade!
- Ja, men du retades! Och det var du som kom med bollarna!

Brödramästerskap i att skylla ifrån sig.

- Men Q, hur tänker du egentligen när du kastar en boll hårt mot Y eller mot lampan eller mot tavlan?
- Jag tänker inte alls. Antingen är jag så arg att jag inte kan tänka eller så är jag liksom på ett bushumör som gör att jag inte tänker mig för.

(Nåja. Han är åtminstone ärlig.)

Kvällen slutade inte med sedvanlig läsning, tvärt emot min tidigare vana att efter skällande och ryande försonas över godnattsagan. Visst kramade jag dem godnatt som vanligt och var inte arg längre, men jag förklarade för dem att efter det här vill jag inte läsa. Och nästa speldag är indragen.

Det här med straff och konsekvenser är verkligen besvärligt. Jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt. Läsning är uppbyggligt och mysigt och främjar vår relation. Men kanske blir lässtunden en belöning, en inkonsekvens, en signal att mamma och pappa skäller och härjar men det är inget att ta på allvar? De är ganska... stryktåliga eller vad man ska kalla det, våra barn. De rycker på axlarna, trotsar, ignorerar oss i ganska hög grad, vare sig vi säger till, predikar eller grälar. Vi måste bli rejält arga för att det ska ta skruv.

Ja, ja. This too shall pass. Snart hänger de i förortscentret och så får man oroa sig för droger och tjuvkörning istället. Små barn, små bekymmer. Eller?

8 kommentarer:

  1. Jag tycker att du gjorde rätt. Det här var en annorlunda situation än de flesta som du tidigare berättat om. I det här fallet insisterade Q och Y på att göra något som de visste att de inte fick, och som de rimligen måste vara kapabla att inse var olämpligt. Som tydligt framgår av från Tom Sawyer och framåt är det små busungars uppgift i världen att kasta bollar och ha sönder saker. Men det är också vuxnas uppgift i det rollspelet att bli arga när saker går sönder.

    Och du läser ju alla andra kvällar. Det är det viktiga för uppbyggeligheten och relationen. Kanske är det faktiskt till och med bra för relationen att du INTE läste den här kvällen.

    SvaraRadera
  2. Tack, det var ungefär vad jag har kommit fram till själv, men det gör också gott att höra från någon annan.

    Precis, det är ett rollspel, det är det verkligen.

    SvaraRadera
  3. Jag har också haft en rejäl dust om läxor idag med min åttaåring. Det jobbigaste är inte att göra dem utan att bråka om dem innan. Men nu är de gjorda och hon lärde sig en del tror jag faktiskt. Det är skönt att läsa här att man inte är ensam om den dagliga kampen.....Hälsningar Johanna

    SvaraRadera
  4. Eller hur, bråket innan är det som dränerar mig. Men tydligen inte Q..

    Å andra sidan. Plötsligt händer det! Idag gjorde han läsläxan på eget initiativ och av bara farten en extra matteläxa (som blev lite skrivövning också) som fröken slängt ut med kort varsel. Jag satt bredvid och var alldeles häpen.

    SvaraRadera
  5. Hej Helga. Några välmenta tankar från mig. Jag tycker att leken rent praktiskt behöver brytas i god tid när man märker att den närmar sig en ljud- och aktivitetsnivå som inte är acceptabel för vuxenvärlden. Skicka ut barnen att fortsätta röja ute, eller dela på barnen (olika rum), eller lugna ner barnen med ljudbok + lego eller film eller matlagning (beroende på typ av barn). Om det väl har börjat spåra ur, beslagtag bollarna (eller dyl), dela på barnen, eller var med i rummet och passa dem om det behövs så att det inte går så långt att både saker och stämningar går sönder. RK

    SvaraRadera
  6. Ps. "Dela på barnen" kan ju behöva innebära att en unge får hjälpa den vuxne med dennes sysslor. RK.

    SvaraRadera
  7. Du har rätt! Även maken, som var den som var hemma vid tillfället, höll med om att han borde ha avbrutit leken. Det är lätt att man fortsätter tjata istället för att göra något konkret, av lättja, gammal vana, ovilja att dra igång en konflikt.

    Till saken hör att en kompis, faktiskt yngre än både Y och Q var på besök, så de hade publik också vilket brukar påverka deras beteende och dynamiken dem emellan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det lätt att vara efterklok! Och visst påverkar publik.
      :-) RK

      Radera