2014-11-14

Dylan Thomas

Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light.

Though wise men at their end know dark is right,
Because their words had forked no lightning they
Do not go gentle into that good night.

Good men, the last wave by, crying how bright
Their frail deeds might have danced in a green bay,
Rage, rage against the dying of the light.

Wild men who caught and sang the sun in flight,
And learn, too late, they grieved it on its way,
Do not go gentle into that good night.

Grave men, near death, who see with blinding sight
Blind eyes could gaze like meteors and be gay,
Rage, rage against the dying of the light.

And you, my father, there on the sad height,
Curse, bless, me now with your fierce tears, I pray.
Do not go gentle into that good night.
Rage, rage against the dying of the light.

5 kommentarer:

  1. Varma tankar till dig och familjen, vad det än är som påkallar den här vackra och sorgesamma dikten.

    SvaraRadera
  2. Tack. Ja, det är ju styvfar. Det är inte slut ännu, men snart. Ett mycket långt snart.

    Detta slut och snart väcker många tankar och känslor hos mig.

    Helga

    SvaraRadera
  3. Sterkt å lese, Helga! Takk for at du drlte dette diktet.

    SvaraRadera
  4. Jag förstår att detta måste vara mycket komplicerat och fullt av motstridiga känslor för dig. Utöver det som är svårt för alla inblandade, som väl dikten fångar ganska väl, så har du ett motsägelsefullt förhållande till styvfar att förhålla dig till. Och så det att ditt förhållande till honom är helt annorlunda än för de andra två i triumviratet mamma och två döttrar. Och ni ska alla förhålla er till varandra medan det här pågår, och mitt i det har du dessutom ett inte enkelt förhållande till din mamma där just förhållandet till styvfar är en snubbeltråd. Tro fasen att du har mycket att tänka på.

    SvaraRadera
  5. Väl sammanfattat, annannan!

    SvaraRadera