I fredags ringde min syster. Hon var i valet och kvalet över om hon skulle släppa allt hon hade för händer och störta till Göteborg för att kanske, kanske hinna fram till styvfar innan han dog. Planen var annars att jobba ett jourpass på lördagen och resa på lördag kväll.
Känn efter och gör det som känns bäst för dig själv och ingen annan, rådde jag. Hushålla med dina krafter, du kommer att behöva dem. Du har gjort så mycket redan, ingen kan begära mer. Om du känner att du orkar jobba imorgon och klarar av det, så är det kanske det bästa. Det är ett dygn det handlar om.
Men han har frågat efter mig, sa hon plågat. Klart han har, han älskar ju dig. Men beskedet att du kommer, att du är på väg, kan också vara lugnande. Han vet att du kommer så fort du kan.
Jag har varit så arg på honom, sa hon. Fast jag har nog varit snäll ändå, jag tror inte han har märkt det. Nej, jag stannar nog. Jag kanske inte behöver känna mig hemsk och hjärtlös som gör det.
På lördagen messade hon att jouren varit lugn och det varit trevligt att jobba, och att hon nu satt på tåget "och pappa lever ju fortfarande".
Sent på kvällen ringde mamma. Han hade tittat upp när han hörde att J kom, och lett och försökt säga något. Två timmar senare dog han, med mamma och fyra av sina fem barn vid sin sida. (Nej, jag räknas inte in i den skaran.)
Så nu är det över.
Liksom känslor rör sig sorg inom ett komplext spektrum, särskilt när det rör en i grunden komplicerad relation. Förstår att det är många känslor just nu, tack för att vi får dela dem.
SvaraRaderaTrots allt ganska skönt för alla, verkar det som, honom också. Men det gör ju inte saken mindre jobbig på så många olika sätt. Det är sorgligt när någon dör i vilket fall som helst.
SvaraRaderaOch nu slipper ni skaffa honom en kalender för 2015.
Vad skönt ändå att det blev nåt bra av det. Nu kan din mamma fira jul hos er i lugn och ro, utan att ha dåligt samvete.
SvaraRaderaJag var på dop igår för den lille halvdansken. Innan själva dopakten tände prästen ett ljus för mormor som aldrig fick träffa sitt barnbarn. Hon dog samma dag som min väninna fick sitt efterlängtade plus på graviditetsstickan.
Livet är ofta märkligt och sällan långtråkigt.
Kram från Anka
Så fint att din syster hann fram. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Med önskan om att de som stod din styvfar närmast också kommer vidare på ett bra sätt, vilket det nu är för var och en av dem och de personer de är.
SvaraRaderaHåller med; vad fint att din syster hann dit.
SvaraRaderaFint och värdigt beskrivet!
SvaraRaderaMaria
Tack själva.
SvaraRaderaJa, nu jammar han med Lena Horne som var hans favoritsångerska. Och så har han återförenats med sin stora familj, alla åtta syskonen och sin mamma som jag vet att han älskade mycket. Och jag tror och hoppas att han kunnat närma sig sin första hustru och att de bett varandra om förlåtelse, för jag tror att de gjorde varann illa.
Och äntligen har han släppt taget om mamma. Jag undrar om hon kan släppa honom?
Jag vill lägga till ett ps, för jag känner mycket för din mamma och jag kan se vissa likheter mellan hennes liv och mitt. Inte på alla punkter, men på några.
SvaraRadera