Nämligen att låta femåringen svara i telefonen.
Y (ljudligt snorande): Hej! Det är Y!... Näe?... Jaa?... Jo, mamma!.... Ja, hon är sjuk. ... Ont i magen och så. Hon bara ligger i sängen och tittar på Netflix. .... Okej!
Han kommer skuttande och lämnar över luren till mig.
- Är det mormor? (Någon annan kan knappast ha förhört sig så ingående om mitt hälsotillstånd.)
- Nä, jag vet inte riktigt vem det är!
Jag: Hallå?
Telefonförsäljare (tydligt bragd ur fattningen): Eh, ja hej, det här är Martin från Comhem! Ni har sagt upp ett abonnemang här nyligen. Fast.. det vet du kanske inte så mycket om?
Jag (magont eller ej, den här tråden plockar jag raskt upp): Nä, det vet jag inte. Du får ringa en annan gång. Hej då!
Sjukdomsvinst. Och skön unge!
SvaraRaderaHoppas du slipper kräket och mår bättre snart. Hälsar en med kräkfobi som brukade säga "jag har hellre feber i tre veckor än att kräkas en gång". Om jag hade trott på ödet skulle jag ha gissat att det var det som lät mig få en feber som när,ar sig tre år. :-/
Helga, jag har skickat ett mail till dig med en privat fråga! Vore toppen om du kunde titta på den när du har lite tid.
SvaraRaderaBirgitta, jag har svarat!
SvaraRaderaCecilia, extra tack till dig för att du lägger dina begränsade krafter på att kommentera. Det värmer!
Tack för varmt tack!
SvaraRaderaOch en hälsning till Birgitta som jag tänker på ofta - tacksam över gochu garu som du skickade som en totalt oväntad present!