Tråkjobb

Andra veckan efter semestern och inspirationen och arbetsglädjen lyser med sin frånvaro. Borde tänka efter ordentligt, analysera vad det är som saknas, vad som borde ändras. Fler än jag reagerar. Bilden har breddats. Att jag har tråkigt på jobbet är inget nytt, jag har nog haft mer tråkigt än roligt på jobet om jag tänker efter. Det vill jag inte, tänka efter alltså. Men tidigare handlade det företrädesvis om mig själv och att jag var för ointresserad och oengagerad av det jag höll på med. Den aspekten finns även nu, men till största delen är det större skeenden och mönster.

Återkommer i frågan.

Efter lunch ringde telefonen, vilket den gör ganska sällan. Organisationen är inte större än att vi oftast går och pratar med varann öga mot öga, och det i sig är inte alls dumt. I andra änden var rekryteraren från det här jobbet, hon frågade om jag mindes henne, javisst gör jag det, och mitt hjärta började banka.

Snabbt mindes jag ännu mer: att hon gillat mig men att jag inte riktigt gillade henne, och varför. Hon är otydlig, babblig och rörig, till den grad att jag hade svårt att begripa vad hon sa.

Efter ett tag fattade jag att hennes ärende inte låg i mitt intresse, bara i hennes. Hon ville fråga mig om en före detta kollega, nu chef på ett mindre företag, som hon gärna säljer in sina tjänster till. Babbel, babbel. Så hade hon förstås sett på LinkedIn att jag bytt jobb och inte är konsult längre.

Hunnen så långt hade jag bestämt mig. Förr hade jag sagt att jag är intresserad av nytt jobb, tänk på mig nästa gång. Förr längtade jag alltid bort, till grönare gräs. Det gör jag fortfarande, det ska gudarna veta. Men lösningen är inte att hatta vidare till ett annat snarlikt jobb.

Eftermiddagen sniglade vidare och det blev kafferast, som jag ibland hoppar över, för jag tycker att diskussionerna ofta blir trista. Men nu visade det sig, intressant nog, att tre av mina närmaste kollegor känner exakt som jag. Det visste jag inte.

"De timmar man måste vara här kan kännas ganska långa ibland", som en av dem uttryckte det.

Men O började på nytt jobb i förra veckan, och är ungefär så uppfylld av det som man kan förvänta sig, så som man är i början. Ikväll ska han bort, nästa vecka är han borta från tisdag till torsdag. Då är det förstås praktiskt att mitt jobb inte är så krävande.

Men lösningen då? Just nu är den att sitta still i båten och tänka, tror jag. Eller bilen snarare, för nu ska jag hämta Y.