Helgas operaskola, första delen. Läs på!

Det här känns ju pretentiöst som bara den, men nu kör vi. Min egen subjektiva operaskola eller guide till hur man hittar en ingång till opera.

Ska man ta till sig ett enda råd inför en operaföreställning, eller för den delen lyssning hemma på kammaren, så är det detta: Läs på handlingen! Man bör skaffa sig ett hum, helst mer, om vad som händer i operan innan man ser den.

Varför detta? Därför att opera när den är som bäst är den ultimata kombinationen av musik och drama. Musiken bär fram och förstärker dramat och tvärtom. Opera är starka, allmängiltiga känslor uttryckta i musik. Visst kan man njuta av den vackra musiken precis som den är, men upplevelsen blir så mycket större om man vet vad stycket uttrycker.

Nå, begriper man inte det när man sitter i salongen? Eh, nej. Troligen inte. De flesta operor framförs på originalspråket, som oftast är italienska, ibland tyska, någon gång franska. Även om man talar dessa språk är det svårt att höra texten och ännu besvärligare att hänga med i handlingen. På senare år har många operahus infört textmaskin, och det är en klar förbättring som inte räcker helt. Många operor, särskilt de komiska, har mer än lovligt tilltrasslad handling.

Inte nog med detta, utöver att läsa på handlingen bör den verkligt ambitiöse nybörjaren också orientera sig något vad gäller musiken. Vilka stycken ur den opera man ska se är mest berömda, har blivit örhängen, anses vara höjdpunkterna? Highlights ur alla kända operor hittar man lätt på Spotify. Bli inte förvånad om du känner igen flera av melodierna, kända arior förekommer både här och där i populärkulturen, mer därom snart.

Det var då ett himla bök? Ja. Opera inte är den mest tillgängliga konstformen. Men är man väl förberedd väntar stora upplevelser. Det är inte för inte som operan har överlevt genom århundradena.

(När man väl är på plats ska man dessutom uppamma en stor tolerans för spektakel, kostymer och kandelabrar. Det är mig en gåta varför de allra flesta operauppsättningar är så påkostade, varför man väljer att lägga så fantastiskt mycket pengar på kostymer och effekter istället för att jobba med storyn, skala ner, kanske iscensätta på något nytt sätt. Det här kommer jag nog att tjata mer om, det får bli ett eget inlägg.)

(Apropå att läsa på, så har jag mer än en gång tänkt att de påkostade program som säljs i samband med föreställningen, de hade man ju velat läsa i förväg. Kunde man tänka sig att få programmet hemskickat i samband med biljettköpet, kanske?)

Jag ska förstås avsluta med lite musik och jag väljer ett exempel som kan tyckas motsäga det jag predikar. Man behöver (förstås) inte nödvändigtvis alltid veta vad musiken handlar om för att njuta. Operastycken förekommer ymnigt på film och brukar få illustrera hur konsten ger hopp och glädje, som i detta klipp från The Shawshank Redemption.



För visst är det som Morgan Freeman säger:

I have no idea to this day what those two Italian ladies were singing about. Truth is, I don't wanna know. Some things are best left unsaid. I'd like to think they were singing about something so beautiful it can't be expressed in words, and it makes your heart ache because of it. I tell you those voices soared, higher and farther than anybody in a gray place dares to dream. It was like some beautiful bird flapped into our drab little cage and made these walls dissolve away, and for the briefest of moments, every last man in Shawshank felt free.

Stycket heter Canzonetta sull'aria och är en duett från Figaros bröllop av Mozart. I sin helhet kan det höras till exempel här.