Hem kom de alltså igår.
Hade jag gråten i halsen när jag stod på Arlanda och väntade på just MINA barn? Ja.
Hindrade detta mig från att gräla bara några timmar senare när det busades i badkaret? Nej.
Gick nattningen av Y bra? Nej.
Sov jag gott och ostört inatt? Nej.
Blev jag arg när den av mig sorgfälligt preparerade morgonsmoothien spottades och frustades över bordet när liten bror inte kunde motstå större brors grimaser? Ja.
Ser det ut som efter ett bombnedslag hemma? Ja.
Kom jag alldeles för sent till jobbet? Ja.
Sitter jag nu med huvudvärk och tycker lite synd om mig själv? Ja.
Ska jag åka och träna på lunchen? Tror det.
Är det semester snart? JA!
Så är det jämnt för mig. Längtar mig fördärvad efter barnen när de är hos sin pappa. Men ändå, uppslitande stressade gräl det första vi gör.
SvaraRaderaDärför att de antagligen behöver testa att alla delar av dig och ditt humör är kvar när de kommer hem. Och det är de ju. Puh, lättnad. Njut av semestern men räkna inte med att göra om dig själv! Här gormar jag och ryar på som vanligt. Den stora förändringen är att vi inte har så bråttom överallt utan saker får ta sin tid.
SvaraRadera