Nu är det bara timmar kvar innan jag återser dem. Det var verkligen länge sedan jag fick tillfälle att längta så mycket efter mina barn. Så här har jag nog aldrig känt för Y förut, men så har jag aldrig varit borta från honom så länge heller. Q fick jag tillfälle att längta ordentligt efter när jag var i Kina för fyra år sedan. Det var hemskt.
Så jag längtar, och tänker på dem, och minns en rolig lek vi lekte på midsommardagen. Hur den uppstod vet jag inte riktigt, men plötsligt var jag en gammal drake som vaktade en skatt. Draken skickade meddelanden till riddarna Q och Y, meddelanden som den ristade med klorna (en nagelsax) på stora fina barkbitar som Q samlat in i skogen.
På första barkbiten stod det kort och gott: Rädda min skatt!
Sedan fick riddarna vänta en stund runt hörnet på stugan medan draken förberedde sig. Så kom det andra meddelandet: Sök vid vita liljan!
Q såg förbryllad ut när han stavat färdigt, det var Y som först kom ihåg att jag pekat ut en vit krollilja bland de andra rosa. Han pilade iväg mot den med storebror i hälarna.
Vid den vita liljans fot stod en mugg med skimrande ädelstenar i regnbågens alla färger. Jellybeans alltså.
O skrattade så han nästan grät när han såg deras förtjusta miner, å hit med en kamera!
Själv minns jag den magiska stämningen som uppstod när någon vuxen (oftast pappa) lekte och låtsades. Att nu få göra det själv är nästan lika magiskt.
Det är underbart roligt när man får till det. Synd att det är så många luncher, diskar och tvättar som kommer emellan. Ofta önskar jag att jag vore mer som farbror Melker. Fast i dag lekte jag länge med Noras hästar (räckena på bastuverandan). De kan ryktas hur länge som helst.
SvaraRadera