Nå, nu ska vi inte ta i. Universums överväldigande fråga är nog ännu obesvarad, men en hel massa andra saker föll på plats igår när jag pratade med min snälle uppdragsgivare.
Jag skulle behöva jobba lite mindre, började jag med. Han nickade och förstod. Jag fortsatte med att jag nu efter snart tre månader vet mig kunna sköta mitt åtagande på deltid. Det vet du bäst, svarade han. Det är helt okej med mig om du går ner i tid, bestäm omfattningen du. Får du förresten tillgodoräkna dig restiden hit? Jaså inte. Nå, tiden med barnen ska man ta vara på. Själv jobbade jag 80% när mina var små, och när de tog studenten kändes det som om det var igår jag drog dem i barnvagn.
Så bestämde vi att jag vid tillfälle ska prata med min chef, alltså min chef på konsultbolaget, om att gå ner i tid. (Minns ni henne, förresten? "Hur klarar alla män av det?") Hon lär inte bli så glad, för nu drar jag ju in mindre pengar. Men din konsultbudget blir ju mindre belastad, sa jag till herr Snäll. Asch, menade han, det märks knappt i den allmänna konkursen.
Knappt hade jag hunnit gå in och sätta mig på min plats förrän herr Snäll kom efter. Hörru, jag har tänkt på en sak. Strunta i att prata med din chef. De där extra timmarna kan du jobba in hemifrån. Du har ju en massa dokumentation att sköta, det kan du lika gärna göra hemma.
Herr Snäll är alldeles för snäll för sitt eget bästa. Eller så är han smart. Jag går i döden för honom nu. Åtminstone mellan 9 och 16.
(Fast jag tycker fortfarande att jobbet är rätt trist.)
Men det blir roligare hemifrån, som du vet.
SvaraRaderaGrattis!
Ja, smart.
SvaraRaderaDet stör mig en liten aning att FDBD NMBPD kör sina egna arbetstider, kommer elva och går fem och bara ibland talar om för mig att han tänker jobba hemma. Men jag kan inte säga något så länge han är så produktiv som han är. Och han lämnar de andra doktoranderna bakom sig med hästlängder.
När jag var hemma i Skåne sist satt vi och pratade om det här med arbetstider och att jobba hemma, och jag kommenterade just ovanstående medarbetare och att det hände att jag hade lust att säga till honom att om han jobbade alla timmarna han förväntades göra så skulle han kunna åstadkomma ännu mer.
De två kloka äldre släktingarna, bägge pensionerade från tjänster i offentliga sektorn svarade praktiskt taget med en mun: Eller också inte. Alltså att det är just för att han får jobba sådär som han jobbar så bra.
Jag är nog böjd att hålla med dem, faktiskt.
Precis, annannan. Det där börjar ju alltfler arbetsgivare inse numera. Du har ju dessutom material att jämföra med, dina övriga doktorander.
SvaraRaderaHerr Snäll är en utmärkt människokännare, det märkte jag tidigt. Jag fick spel på Genikonstruktören (han som gillar mina stickade alster) som inte kan sköta sin dokumentation ordentligt utan slarvar på det mest erbarmliga sätt och som därmed skapar merarbete inte bara för mig utan även övriga kollegor. Jo, sa herr Snäll, men GK är ovärderlig för företaget. Ingen kan lösa problem som han. Egentligen borde man plocka bort honom från projekt som bara rullar och går, för han blir uttråkad. Han ska jobba med sånt som ingen annan klarar av.
Då blev jag lite imponerad, och när vi några veckor senare dundrade in i väggen, märkte jag att Snäll hade rätt. Förstås.
Åh! Vilken klok människa! Så himla synd att jobbet är trist!
SvaraRadera