Jag borde kanske inte blogga om det här, men jag behöver skriva av mig beslutsvånda. Och så hoppas jag såklart på kloka kommentarer från mina läsare.
Idag var jag på intervju för ett nytt jobb. Av skäl som jag inte går in på just nu så är jag eventuellt intresserad av att byta. Fast jag vet verkligen inte. Jag sitter definitivt inte i sjön nu. (Det är ju å andra sidan en ny erfarenhet, att söka jobb medan man har ett. Det var ett tag sedan!)
Den här tjänsten är inom konsultbranschen, och det är därför jag skulle behöva goda råd. Jag har ingen aning om vad jag skulle tycka om att jobba som konsult. Blir man livegen? Måste man logga vartenda toabesök? Hinner man hämta och lämna sina barn? Kan man gå tidigt på eftermiddagen och jobba ikapp på kvällen? Hinner man gå och lunchträna? Hinner man ha ett liv utanför jobbet? Skulle jag vara tvungen att sluta med kören?
En anledning till att jag funderar på att söka mig bort efter bara ett halvår är att jag inte ser några utvecklingsmöjligheter där jag är nu. Jag vill bli en bättre projektledare. Jag vill lära mig mer, gå kurser, ha mer erfarna kollegor som jag kan lära mig av. Men får jag det som konsult? Visst kostas man på kurser, men de är på kvällstid. Dagtid ska man vara hos kunden och debitera. (Hur detta går ihop med 40-timmarsveckor förstår jag inte.)
Chefen som intervjuade mig verkade klart intresserad. Vår personkemi funkade. Jag sa som det var, att jag är lockad men tvekar eftersom jag har såpass små barn. då lutade hon sig över bordet, såg mig i ögonen och sa: Varför klarar alla män av det?
En sådan chef vill jag ha, tänkte jag. Men O tog snabbt ner mig på jorden: "För att de är gifta med kvinnor som jobbar deltid och tar ett större ansvar för barnen!"
Är det så? Måste det vara så?
Hur gör karlarna egentligen?
Vilken bra chef ändå, för hon ville att du ska få det att funka, som männen gör. Ja, det är nog för att deras fruar gör största delen, men kanske kan ni omfördela i era uppgifter så det fungerar? Vad jag förstått har ni redan städhjälp. Kanske ni kan klämma in matkasse i ekonomin (fast det är rätt dyrt). Hoppas du får bra svar av andra mammor som är konsulter.
SvaraRaderaÄven mammor måste få ta plats! (Och utan att pappan kvävs). Så behöver arbetsmarknaden se ut idag. Fast jag har inga supertips tyvärr.
Pernilla
Nu blir jag lite osäker på i vilken bransch du jobbar men själv jobbar jag med IT och jag har jobbat på konsultföretag merparten av mitt IT-verksamma liv. Min erfarenhet är att konsultföretag kan vara mycket olika (precis som vilka andra företag som helst förstås egentligen) och det viktiga är att hitta ett som passar ihop med ens eget liv och värderingar. Jag tror också att det finns en fördom eller myt om att alla konsultföretag är sådana att de kräver 100% debiteringsgrad hos kund och ju mer man jobbar desto bättre är det. Visst finns det sådana ställen men jag upplever det som att det faktiskt är mer undantag än regel.
SvaraRaderaOm du har varit på intervju så har du säkert en magkänsla för hur företaget är och du har säkert frågat om sånt du undrar över och om det verkar bra så tycker inte jag att det finns anledning att tveka bara för att det är ett konsultföretag. De vet ju att de anställer en småbarnsförälder om de anställer dig och de är intresserade. Jag tycker inte att man ska behöva anta att det är en man med hemmafru som sköter markservice och barn som är arbetsgivarens norm om de inte själva visar att det är så. Själv har jag bytt jobb flera gånger med små barn (två gånger direkt efter föräldraledighet) och det har funkat. Jag har varit rak med att jag är förälder med allt vad det innebär men också sagt att jag har en man och att vi delar på föräldraskapet och det har inte varit något ifrågasättande av det.
Jag tycker också att det finns en frihet i att vara konsult. Man får se olika verksamheter och ofta kan man styra en hel del själv utifrån sitt uppdrag (det beror naturligtvis vilket uppdrag man har och vilken kund det gäller) och det kan innefatta just sånt som att gå tidigare ibland och jobba på kvällen om man vill.
Så kontentan är att jag tycker inte att man ska se det faktum att det det handlar om ett konsultjobb som ett hinder om det verkar vara ett bra jobb men det är viktigt att företaget känns rätt (som alltid när man byter jobb).
"Hur gör karlarna egentligen?"
SvaraRaderaJag tänker att väljer man något så väljer man också bort något annat. Jag tror att det är omöjligt att göra karriär / byta jobb ofta/ ha arbeten som kräver flexibilitet & ansvar utan att välja bort tid och eller i viss mån engagemang i barn och make.
Mitt förenklade svar på frågan ovan är att många män och kvinnor i den typen av jobb du beskriver prioriterar jobbet i mitt tycke för mycket framför barn & familj. Det är ett sätt att "få ihop livet". Frågan är om de också är nöjda med sitt val när barnen är vuxna och de själva är pensionärer?
(Jag antar att det finns undantag där man som konsult kan jobba deltid mm där familjens behov styr arbetstiden i stor utsträckning.)
Vill du öka din tid och din engageman i jobbet eller på hemmafronten?
Lycka till med dina funderingar, Helga!
önskar
Maria
"Varför klarar alla män av det?". Det svaret hade gett mig skrämselhicka. I mina öron låter det som "Bara du pressar dig själv lite till, så som män lyckas göra, så fixar du det också".
SvaraRaderaJag är fullt medveten om att jag förmodligen läser in en hel massa som inte sägs nu, baserat på mina egna konstiga erfarenheter. Men. Att Alla Andra (män) klarar av någonting innebär ju inte att man själv gör det. Eller snarare, innebär inte att man själv är beredd att göra det, att man själv är beredd att betala kostnaden för att göra det.
Konsultbranschen kan jag inte uttala mig om. Jag bara fastnade på en enda mening och skrev en lång kommentar. Sådan är jag. :-)
Jag har också funderat på det där med konsultjobb. Är lite sugen på att testa det. För ungefär ett år sedan var jag på en intervju hos ett större konsultbolag, och det stod tillslut mellan mig och en annan tjej. I slutänden var det så att högsta chefen på annan ort fick avgöra eftersom mellanchefen och de anställda inte kunde välja själva. Jag var lite för lika en annan konsult vad gäller mina erfarenheter och utbildning, så de valde tillslut den andra tjejen.
SvaraRaderaJag var först inte jätteintresserad när jag sökte jobbet, men när jag sen gick vidare på intervju och var nära att få det, ja då blev jag faktiskt besviken sen när det inte gick hela vägen. Jobbet och arbetskamraterna verkade jättebra! Men, det skulle inneburit en hel del resor så jag tvekade lite över det. Nu när jag äntligen var nära att nå mitt mål om att bli mamma så kändes det jobbigt att börja med att vara borta mycket. Men, jag tycker det där är jättesvårt. Man borde inte behöva välja! En mamma som trivs med sitt jobb är ju också en bra mamma tror jag.
Vi sitter nu och klurar på hur vi ska göra med föräldraledigheten. Vi vill ta ut lika mycket, men visst kommer det bli kännbart när den som tjänar 13000kr mer i månaden än den andra ska vara hemma. Så riktigt jämställt är det inte än.
Jag hoppas du kommer fram till en lösning som passar dig och familjen bra!
Hennes citat, kombinerat med din egen osäkerhet, får mig spontant att känna att de vill ha dig mer än du vill ha dem, i alla fall just nu. Så mitt förslag är att du söker svar på dina frågor och sedan känner efter igen om du vill ha jobbet.
SvaraRaderaJag tycker att du framstår som en driven, duktig kvinna (och arbetare/anställd). Och då kommer det fler tillfällen att byta jobb och säkert bättre erbjudanden med!
Tycker att Os kommentar är ganska träffande. Att en i familjen går ned i tid några år och den andra prioriterar barnen är en förutsättning om man verkligen vill satsa på jobbet under småbarnsåren. Att man turas om. Att den som jobbsatsar vet att barnen har det bra. Men hur många män vill/tar chansen när det väl är dags? Förut har jag tyckt att båda ska gå ned i tid under småbarnstiden - men det blir kamp, rättvisekamp. /Stella
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaDu kanske är intresserad av fler med erfarenhet från konsultliv? Jag är kvinna, 63 och har jobbat som konsult i IT-branschen i 20 år nu. För mig har det fungerat bra. Men svaret är förstås som oftast att det beror på. På hur ens konsultföretag är, på hur uppdragen är och hur organisationen är där man hamnar.
Men jag tror det är lite överdrivet det där att man ska jobba natt och dag. Det har inte jag behövt göra, och inte heller verkar det som om mina kolleger gör det. Ibland kanske, om det är något särskilt krisläge, fast det kan ju hända i en vanlig anställning också.
Inte heller har jag måst gå på kurs bara på kvällstid. Där jag jobbar har vi en veckas utbildningstid om året. Konsultmöten och konferenser ligger dock på kvällar och helger, men det är ju inte så väldigt ofta ändå. Men det gäller också att vara lite stark och säga ifrån om det kommer omöjliga krav (omöjliga = övertid för jämnan t ex).
För mig har det varit väldigt roligt och omväxlande i det stora hela. Och om något uppdrag är mindre kul så är det en tröst att det har ett slut, utan att man behöver säga upp sig.
Om repliken om hur män klarar av det: hon kanske ville säga att du som kvinna inte ska ställa överdrivna krav på dig själv? Jag tycker man ska sträva efter 'good enough' i arbetslivet så ofta det går, inte alltid efter det perfekta. Liksom i föräldralivet. Det blir inte så stressigt då.
Anna
Som flera skrivit ovan, jag tror att svaret på varför "alla män klarar av det" är helt enkelt att det klarar av jobbet för att frun jobbar deltid. Och nej, de klarar inte alls av allt, de missar tid med barnen istället. Sen får man välja om det är värt det priset, smak och tycke. Alla har lika mycket tid, det är en fråga om vad man prioriterar. Tyvärr. Personligen skulle jag aldrig välja jobbet framför barnen. Så tycker jag.
SvaraRadera