Uppdateringarna haglar, det är väl säkert att ni hänger med i eldstormen och inte missar några gudsord? Jag sitter uppe och hostar och snorar och har roat mig med att svara på frågor. Tack för utmaningarna!
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18 rad 4,vad står det där?
"Till sådana tak dög inte tegelpannor utan" (papp, kan jag avslöja. En bok om att lägga tak, tillhör O.)
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan,vad rör du vid?
Gästsäng täckt av svärmors virkade överkast samt en källa till äktenskapligt gräl: en ohemul hög av pärmar, papper och tomma tidsskriftsamlare. NÄR ska han sortera dem?
3. Vad såg du senast på tv?
Jag hade gärna svarat Aktuellt, Babel och någon kreddig film men tyvärr: Cityakuten, Vänner, slutet på What about Brian.
4. Utan att se efter gissa vad klockan är?
Elva nåt.. 23:05
5. Bortsett från datorn vad hör du just nu?
Elvis på TV.
6. När du senast var ute vad gjorde du då?
Meningslöst BVC-besök, återlämning av böcker till bibblan, handlade mat, köpte en snittblomma för att muntra upp mig. Det funkar alltid.
7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
Odla.nu, har börjat drömma trädgårdsdrömmar igen. Någon som känner till en trevlig trädgårdsblogg med skruvad humor? (Kanske en inbyggd motsägelse?)
8. Vad har du på dig nu?
Trosor, ingen BH (vilket O sällan försummar att påpeka då det händer men idag har han inte gjort det, han måtte verkligen må risigt), jeans (i stl 42! Det har inte hänt på några år!), lila t-shirt dekorerad med snor och dregel (dock inte mitt eget!), blårandiga strumpor, till detta RÖD fleecetröja, huggen som hastigast eftersom jag frös. Tur att ingen ser mig.
9. Drömde du något i natt?
Säkert, men minns det inte. Minns nästan aldrig några drömmar, utom en gräslig för några år sedan.
10. När skrattade du senast?
Åt Q förstås. Som skrek argt eftersom han var övertrött. Jag hissade honom i luften vilket han älskar, men så lätt ska inte morsan tro att det går att blidka en envis pojke. Lösning: man skriker på nervägen och skrattar på uppvägen. Eller om det var tvärtom.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En himla massa böcker, vi är bibliofiler av stora mått. Ett barskåp som O har snickrat i sin ungdom. Ett foto av svärfar, död 2005. En oljemålning av norska lador typ Hötorgskonst fast rätt charmig. Ett inramat tryck föreställande en (schweizisk?) bondgård med ankdamm och tvättande husmor i förgrunden, plöjande bonde i bakgrunden. Anskrämlig men med visst affektionsvärde. Pappa fick den i 30-årspresent och jag minns den väl från min barndom. När mamma läste högt brukade jag föreställa mig att boken utspelades i tavlan. Liksom.
12. Har du sett något konstigt på sista tiden?
Q:s senaste bajsblöjor var rätt konstiga.. nä usch vilket trist svar. 7000 galna skidåkare med rimfrost i skäggen, räknas det? (O åkte Kortvasan i helgen).
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Rätt kul, fast har sett bättre. Frågan om klockan var ganska fånig.
14. Vilken var den senaste film du såg?
Bio - Undergången. Tror jag. DVD - inte en aning. TV - Love Actually.
15. Om du blev multimiljonär - vad skulle du köpa då?
Jag skulle starta någon sorts egen verksamhet, vill prova att jobba för mig själv. Jag skulle betala min snälla pappa de pengar jag är skyldig honom (vilket ska ske så snart huset är sålt) och lägga på lite som tack för att han alltid har ställt upp. Jag skulle bjuda den närmaste familjen på en riktigt fläskig månadslång lyxresa. Personlig kock har jag redan men en personlig tränare vore inte dumt. Pär som leder F&S torsdagspass på Eriksberg, om du mot förmodan läser detta (och jag blir multimiljonär) - jag har ett erbjudande till dig! Det finns ingen ledare i Stockholm som matchar ditt musikval.
16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om?
Folk och folk.. men de flesta som läser min blogg vet nog inte att jag är en hopplös nagelbitare. Mina naglar är superkorta. Vilket får till följd att jag avskyr långa naglar på andra, tycker att det är äckligt. Särskilt på karlar. Uäh.
17. Tycker du om att dansa?
I teorin ja. Med rätt sällskap och rätt musik. Jag önskar att jag kunde dansa riktig fösdans och jag önskar att jag var mindre självmedveten på dansgolvet, man har roligare då.
18-19. Vad ska dina barn heta, pojke resp flicka?
Q heter det han gör vilket jag lagt ut texten om rätt nyligen. Fanns det ett namn som betydde jävligt efterlängtad hade det legat bra till. Just nu är det inte aktuellt med fler barn så vi har tid att fundera.
20. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Har redan gjort det flera gånger, USA, Spanien, Tyskland, Italien. De senare bara i några månader men i alla fall. Nu kompliceras läget av att vi har en liten Q men om vi skulle få frågan skulle vi definitivt överväga den. Men jag skulle inte emigrera för gott.
21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"Trodde du inte va?! Välkommen in, de väntar på dig!"
22. Vilka vill du ska svara på dessa frågor?
Alltså, detta är jag lite neurotisk med. Jag vill inte att någon särskild ska svara. Alla som vill! Alla får vara med och leka! Alla får påsar! Det är kul med listor men det väcker en del högstadieminnen till liv. Knäppt och överkänsligt, ja kanske.
2007-02-28
Eine kleine Listmusik eller nåt
Uppdateringarna haglar, det är väl säkert att ni hänger med i eldstormen och inte missar några gudsord? Jag sitter uppe och hostar och snorar och har roat mig med att svara på frågor. Tack för utmaningarna!
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18 rad 4,vad står det där?
"Till sådana tak dög inte tegelpannor utan" (papp, kan jag avslöja. En bok om att lägga tak, tillhör O.)
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan,vad rör du vid?
Gästsäng täckt av svärmors virkade överkast samt en källa till äktenskapligt gräl: en ohemul hög av pärmar, papper och tomma tidsskriftsamlare. NÄR ska han sortera dem?
3. Vad såg du senast på tv?
Jag hade gärna svarat Aktuellt, Babel och någon kreddig film men tyvärr: Cityakuten, Vänner, slutet på What about Brian.
4. Utan att se efter gissa vad klockan är?
Elva nåt.. 23:05
5. Bortsett från datorn vad hör du just nu?
Elvis på TV.
6. När du senast var ute vad gjorde du då?
Meningslöst BVC-besök, återlämning av böcker till bibblan, handlade mat, köpte en snittblomma för att muntra upp mig. Det funkar alltid.
7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
Odla.nu, har börjat drömma trädgårdsdrömmar igen. Någon som känner till en trevlig trädgårdsblogg med skruvad humor? (Kanske en inbyggd motsägelse?)
8. Vad har du på dig nu?
Trosor, ingen BH (vilket O sällan försummar att påpeka då det händer men idag har han inte gjort det, han måtte verkligen må risigt), jeans (i stl 42! Det har inte hänt på några år!), lila t-shirt dekorerad med snor och dregel (dock inte mitt eget!), blårandiga strumpor, till detta RÖD fleecetröja, huggen som hastigast eftersom jag frös. Tur att ingen ser mig.
9. Drömde du något i natt?
Säkert, men minns det inte. Minns nästan aldrig några drömmar, utom en gräslig för några år sedan.
10. När skrattade du senast?
Åt Q förstås. Som skrek argt eftersom han var övertrött. Jag hissade honom i luften vilket han älskar, men så lätt ska inte morsan tro att det går att blidka en envis pojke. Lösning: man skriker på nervägen och skrattar på uppvägen. Eller om det var tvärtom.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En himla massa böcker, vi är bibliofiler av stora mått. Ett barskåp som O har snickrat i sin ungdom. Ett foto av svärfar, död 2005. En oljemålning av norska lador typ Hötorgskonst fast rätt charmig. Ett inramat tryck föreställande en (schweizisk?) bondgård med ankdamm och tvättande husmor i förgrunden, plöjande bonde i bakgrunden. Anskrämlig men med visst affektionsvärde. Pappa fick den i 30-årspresent och jag minns den väl från min barndom. När mamma läste högt brukade jag föreställa mig att boken utspelades i tavlan. Liksom.
12. Har du sett något konstigt på sista tiden?
Q:s senaste bajsblöjor var rätt konstiga.. nä usch vilket trist svar. 7000 galna skidåkare med rimfrost i skäggen, räknas det? (O åkte Kortvasan i helgen).
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Rätt kul, fast har sett bättre. Frågan om klockan var ganska fånig.
14. Vilken var den senaste film du såg?
Bio - Undergången. Tror jag. DVD - inte en aning. TV - Love Actually.
15. Om du blev multimiljonär - vad skulle du köpa då?
Jag skulle starta någon sorts egen verksamhet, vill prova att jobba för mig själv. Jag skulle betala min snälla pappa de pengar jag är skyldig honom (vilket ska ske så snart huset är sålt) och lägga på lite som tack för att han alltid har ställt upp. Jag skulle bjuda den närmaste familjen på en riktigt fläskig månadslång lyxresa. Personlig kock har jag redan men en personlig tränare vore inte dumt. Pär som leder F&S torsdagspass på Eriksberg, om du mot förmodan läser detta (och jag blir multimiljonär) - jag har ett erbjudande till dig! Det finns ingen ledare i Stockholm som matchar ditt musikval.
16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om?
Folk och folk.. men de flesta som läser min blogg vet nog inte att jag är en hopplös nagelbitare. Mina naglar är superkorta. Vilket får till följd att jag avskyr långa naglar på andra, tycker att det är äckligt. Särskilt på karlar. Uäh.
17. Tycker du om att dansa?
I teorin ja. Med rätt sällskap och rätt musik. Jag önskar att jag kunde dansa riktig fösdans och jag önskar att jag var mindre självmedveten på dansgolvet, man har roligare då.
18-19. Vad ska dina barn heta, pojke resp flicka?
Q heter det han gör vilket jag lagt ut texten om rätt nyligen. Fanns det ett namn som betydde jävligt efterlängtad hade det legat bra till. Just nu är det inte aktuellt med fler barn så vi har tid att fundera.
20. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Har redan gjort det flera gånger, USA, Spanien, Tyskland, Italien. De senare bara i några månader men i alla fall. Nu kompliceras läget av att vi har en liten Q men om vi skulle få frågan skulle vi definitivt överväga den. Men jag skulle inte emigrera för gott.
21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"Trodde du inte va?! Välkommen in, de väntar på dig!"
22. Vilka vill du ska svara på dessa frågor?
Alltså, detta är jag lite neurotisk med. Jag vill inte att någon särskild ska svara. Alla som vill! Alla får vara med och leka! Alla får påsar! Det är kul med listor men det väcker en del högstadieminnen till liv. Knäppt och överkänsligt, ja kanske.
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18 rad 4,vad står det där?
"Till sådana tak dög inte tegelpannor utan" (papp, kan jag avslöja. En bok om att lägga tak, tillhör O.)
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan,vad rör du vid?
Gästsäng täckt av svärmors virkade överkast samt en källa till äktenskapligt gräl: en ohemul hög av pärmar, papper och tomma tidsskriftsamlare. NÄR ska han sortera dem?
3. Vad såg du senast på tv?
Jag hade gärna svarat Aktuellt, Babel och någon kreddig film men tyvärr: Cityakuten, Vänner, slutet på What about Brian.
4. Utan att se efter gissa vad klockan är?
Elva nåt.. 23:05
5. Bortsett från datorn vad hör du just nu?
Elvis på TV.
6. När du senast var ute vad gjorde du då?
Meningslöst BVC-besök, återlämning av böcker till bibblan, handlade mat, köpte en snittblomma för att muntra upp mig. Det funkar alltid.
7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
Odla.nu, har börjat drömma trädgårdsdrömmar igen. Någon som känner till en trevlig trädgårdsblogg med skruvad humor? (Kanske en inbyggd motsägelse?)
8. Vad har du på dig nu?
Trosor, ingen BH (vilket O sällan försummar att påpeka då det händer men idag har han inte gjort det, han måtte verkligen må risigt), jeans (i stl 42! Det har inte hänt på några år!), lila t-shirt dekorerad med snor och dregel (dock inte mitt eget!), blårandiga strumpor, till detta RÖD fleecetröja, huggen som hastigast eftersom jag frös. Tur att ingen ser mig.
9. Drömde du något i natt?
Säkert, men minns det inte. Minns nästan aldrig några drömmar, utom en gräslig för några år sedan.
10. När skrattade du senast?
Åt Q förstås. Som skrek argt eftersom han var övertrött. Jag hissade honom i luften vilket han älskar, men så lätt ska inte morsan tro att det går att blidka en envis pojke. Lösning: man skriker på nervägen och skrattar på uppvägen. Eller om det var tvärtom.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En himla massa böcker, vi är bibliofiler av stora mått. Ett barskåp som O har snickrat i sin ungdom. Ett foto av svärfar, död 2005. En oljemålning av norska lador typ Hötorgskonst fast rätt charmig. Ett inramat tryck föreställande en (schweizisk?) bondgård med ankdamm och tvättande husmor i förgrunden, plöjande bonde i bakgrunden. Anskrämlig men med visst affektionsvärde. Pappa fick den i 30-årspresent och jag minns den väl från min barndom. När mamma läste högt brukade jag föreställa mig att boken utspelades i tavlan. Liksom.
12. Har du sett något konstigt på sista tiden?
Q:s senaste bajsblöjor var rätt konstiga.. nä usch vilket trist svar. 7000 galna skidåkare med rimfrost i skäggen, räknas det? (O åkte Kortvasan i helgen).
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Rätt kul, fast har sett bättre. Frågan om klockan var ganska fånig.
14. Vilken var den senaste film du såg?
Bio - Undergången. Tror jag. DVD - inte en aning. TV - Love Actually.
15. Om du blev multimiljonär - vad skulle du köpa då?
Jag skulle starta någon sorts egen verksamhet, vill prova att jobba för mig själv. Jag skulle betala min snälla pappa de pengar jag är skyldig honom (vilket ska ske så snart huset är sålt) och lägga på lite som tack för att han alltid har ställt upp. Jag skulle bjuda den närmaste familjen på en riktigt fläskig månadslång lyxresa. Personlig kock har jag redan men en personlig tränare vore inte dumt. Pär som leder F&S torsdagspass på Eriksberg, om du mot förmodan läser detta (och jag blir multimiljonär) - jag har ett erbjudande till dig! Det finns ingen ledare i Stockholm som matchar ditt musikval.
16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om?
Folk och folk.. men de flesta som läser min blogg vet nog inte att jag är en hopplös nagelbitare. Mina naglar är superkorta. Vilket får till följd att jag avskyr långa naglar på andra, tycker att det är äckligt. Särskilt på karlar. Uäh.
17. Tycker du om att dansa?
I teorin ja. Med rätt sällskap och rätt musik. Jag önskar att jag kunde dansa riktig fösdans och jag önskar att jag var mindre självmedveten på dansgolvet, man har roligare då.
18-19. Vad ska dina barn heta, pojke resp flicka?
Q heter det han gör vilket jag lagt ut texten om rätt nyligen. Fanns det ett namn som betydde jävligt efterlängtad hade det legat bra till. Just nu är det inte aktuellt med fler barn så vi har tid att fundera.
20. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Har redan gjort det flera gånger, USA, Spanien, Tyskland, Italien. De senare bara i några månader men i alla fall. Nu kompliceras läget av att vi har en liten Q men om vi skulle få frågan skulle vi definitivt överväga den. Men jag skulle inte emigrera för gott.
21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"Trodde du inte va?! Välkommen in, de väntar på dig!"
22. Vilka vill du ska svara på dessa frågor?
Alltså, detta är jag lite neurotisk med. Jag vill inte att någon särskild ska svara. Alla som vill! Alla får vara med och leka! Alla får påsar! Det är kul med listor men det väcker en del högstadieminnen till liv. Knäppt och överkänsligt, ja kanske.
Flyt i det stora, motigt i det lilla
Idag är det femton år sedan O och jag blev ihop. Det känns som att det var i ett annat liv, och det var det ju. Men det här livet är ännu bättre, och det är underbart att känna så efter en lång svacka!
Vi firar dagen med att hosta bronkerna ur oss. Imorse släpade vi oss mot bättre vetande till BVC där Q hade en tid. Inte smart, vi mådde båda skit när vi satt i väntrummet och väntade. Och väntade. Och väntade. Q lekte och kvittrade och slickade på BVC-leksakerna och fick säkert i sig en hoper nya otäcka bakterier. När jag efter tjugofem minuter haffade den förbiilande sköterskan visade det sig att det var den 28 MARS tiden var. Ridå.
Men vi har i alla fall köpt oss varsin semla för att fira dagen med. Att vara hemma båda två, att sova middag i två timmar med vår son mellan oss, att vakna av att någon klappar en på magen och skanderar "Mammammamm", är inte det ett bra sätt att fira så säg?
Förutom att det är jobbigt att vara sjuk så är det just nu lite nervöst också. I helgen ska vi nämligen ha halvstort ettårskalas för Q med en hel del vänner och släktingar inbjudna, flera kommer resande från annan ort. Det vore ju fatalt om vi inte då kunde stå uppsträckta och stråla lyckligt. Ettårskalas har jag tidigare svurit över på min bittra barnlösa tid. Jag tycker fortfarande att det är lite larvigt, men det finns en konkret orsak till att vi ställer till med det. I Korea är ettårsdagen en stor händelse. Barnet kläs upp i hanbok, den koreanska folkdräkten, och man bjuder in alla man känner på en överdådig fest, gärna på hyrd lokal. Q fick en hanbok i present av sin fostermamma, så självklart ska han ha den på lördag. O och jag gillar att ha kalas, vi är båda intresserade av andra kulturer. Klart vi ska ha koreansk ettårsfest!
Om vardagen är smått motsträvig så är Livet i det stora hela förvånansvärt medgörligt. Förutom femtonårsdagen har vi ytterligare två firanledningar: vi skrev som sagt kontrakt på sommarstugan igår och mäklaren i Göteborg mejlade och meddelade att han fått ett bud på det pris vi begärt för huset.
AC:s tidning Att adoptera kom igår. En stor del av den handlade om kötider. På mindre än ett år har väntetiderna för att adoptera ökat avsevärt, och de verkar inte minska. Jag tycker att AC förklarar orsakerna på ett bra sätt, och de motiverar också varför de inte rusar ut i världen och shoppar efter nya adoptionsländer. Tillgång och efterfrågan, svara på konsumenternas behov. Det funkar inte så i adoptionsvärlden. Jag önskar bara att de kunde förmedla detta till övriga media och folk i allmänhet. Vet inte hur många gånger jag har hört utsagan "världen är full av föräldralösa barn" (med darr på stämman). Jo, förvisso. Men bara en liten andel av dem är aktuella för internationell adoption.
Mitt i detta köelände fick vi vår son. För en gångs skull var det inget som sket sig i sista minuten. Det är rent obegripligt. Efter många år av totalt oflyt vände allting och blev rätt. Det är nästan så att jag blir religiös på kuppen.
Vi firar dagen med att hosta bronkerna ur oss. Imorse släpade vi oss mot bättre vetande till BVC där Q hade en tid. Inte smart, vi mådde båda skit när vi satt i väntrummet och väntade. Och väntade. Och väntade. Q lekte och kvittrade och slickade på BVC-leksakerna och fick säkert i sig en hoper nya otäcka bakterier. När jag efter tjugofem minuter haffade den förbiilande sköterskan visade det sig att det var den 28 MARS tiden var. Ridå.
Men vi har i alla fall köpt oss varsin semla för att fira dagen med. Att vara hemma båda två, att sova middag i två timmar med vår son mellan oss, att vakna av att någon klappar en på magen och skanderar "Mammammamm", är inte det ett bra sätt att fira så säg?
Förutom att det är jobbigt att vara sjuk så är det just nu lite nervöst också. I helgen ska vi nämligen ha halvstort ettårskalas för Q med en hel del vänner och släktingar inbjudna, flera kommer resande från annan ort. Det vore ju fatalt om vi inte då kunde stå uppsträckta och stråla lyckligt. Ettårskalas har jag tidigare svurit över på min bittra barnlösa tid. Jag tycker fortfarande att det är lite larvigt, men det finns en konkret orsak till att vi ställer till med det. I Korea är ettårsdagen en stor händelse. Barnet kläs upp i hanbok, den koreanska folkdräkten, och man bjuder in alla man känner på en överdådig fest, gärna på hyrd lokal. Q fick en hanbok i present av sin fostermamma, så självklart ska han ha den på lördag. O och jag gillar att ha kalas, vi är båda intresserade av andra kulturer. Klart vi ska ha koreansk ettårsfest!
Om vardagen är smått motsträvig så är Livet i det stora hela förvånansvärt medgörligt. Förutom femtonårsdagen har vi ytterligare två firanledningar: vi skrev som sagt kontrakt på sommarstugan igår och mäklaren i Göteborg mejlade och meddelade att han fått ett bud på det pris vi begärt för huset.
AC:s tidning Att adoptera kom igår. En stor del av den handlade om kötider. På mindre än ett år har väntetiderna för att adoptera ökat avsevärt, och de verkar inte minska. Jag tycker att AC förklarar orsakerna på ett bra sätt, och de motiverar också varför de inte rusar ut i världen och shoppar efter nya adoptionsländer. Tillgång och efterfrågan, svara på konsumenternas behov. Det funkar inte så i adoptionsvärlden. Jag önskar bara att de kunde förmedla detta till övriga media och folk i allmänhet. Vet inte hur många gånger jag har hört utsagan "världen är full av föräldralösa barn" (med darr på stämman). Jo, förvisso. Men bara en liten andel av dem är aktuella för internationell adoption.
Mitt i detta köelände fick vi vår son. För en gångs skull var det inget som sket sig i sista minuten. Det är rent obegripligt. Efter många år av totalt oflyt vände allting och blev rätt. Det är nästan så att jag blir religiös på kuppen.
Flyt i det stora, motigt i det lilla
Idag är det femton år sedan O och jag blev ihop. Det känns som att det var i ett annat liv, och det var det ju. Men det här livet är ännu bättre, och det är underbart att känna så efter en lång svacka!
Vi firar dagen med att hosta bronkerna ur oss. Imorse släpade vi oss mot bättre vetande till BVC där Q hade en tid. Inte smart, vi mådde båda skit när vi satt i väntrummet och väntade. Och väntade. Och väntade. Q lekte och kvittrade och slickade på BVC-leksakerna och fick säkert i sig en hoper nya otäcka bakterier. När jag efter tjugofem minuter haffade den förbiilande sköterskan visade det sig att det var den 28 MARS tiden var. Ridå.
Men vi har i alla fall köpt oss varsin semla för att fira dagen med. Att vara hemma båda två, att sova middag i två timmar med vår son mellan oss, att vakna av att någon klappar en på magen och skanderar "Mammammamm", är inte det ett bra sätt att fira så säg?
Förutom att det är jobbigt att vara sjuk så är det just nu lite nervöst också. I helgen ska vi nämligen ha halvstort ettårskalas för Q med en hel del vänner och släktingar inbjudna, flera kommer resande från annan ort. Det vore ju fatalt om vi inte då kunde stå uppsträckta och stråla lyckligt. Ettårskalas har jag tidigare svurit över på min bittra barnlösa tid. Jag tycker fortfarande att det är lite larvigt, men det finns en konkret orsak till att vi ställer till med det. I Korea är ettårsdagen en stor händelse. Barnet kläs upp i hanbok, den koreanska folkdräkten, och man bjuder in alla man känner på en överdådig fest, gärna på hyrd lokal. Q fick en hanbok i present av sin fostermamma, så självklart ska han ha den på lördag. O och jag gillar att ha kalas, vi är båda intresserade av andra kulturer. Klart vi ska ha koreansk ettårsfest!
Om vardagen är smått motsträvig så är Livet i det stora hela förvånansvärt medgörligt. Förutom femtonårsdagen har vi ytterligare två firanledningar: vi skrev som sagt kontrakt på sommarstugan igår och mäklaren i Göteborg mejlade och meddelade att han fått ett bud på det pris vi begärt för huset.
AC:s tidning Att adoptera kom igår. En stor del av den handlade om kötider. På mindre än ett år har väntetiderna för att adoptera ökat avsevärt, och de verkar inte minska. Jag tycker att AC förklarar orsakerna på ett bra sätt, och de motiverar också varför de inte rusar ut i världen och shoppar efter nya adoptionsländer. Tillgång och efterfrågan, svara på konsumenternas behov. Det funkar inte så i adoptionsvärlden. Jag önskar bara att de kunde förmedla detta till övriga media och folk i allmänhet. Vet inte hur många gånger jag har hört utsagan "världen är full av föräldralösa barn" (med darr på stämman). Jo, förvisso. Men bara en liten andel av dem är aktuella för internationell adoption.
Mitt i detta köelände fick vi vår son. För en gångs skull var det inget som sket sig i sista minuten. Det är rent obegripligt. Efter många år av totalt oflyt vände allting och blev rätt. Det är nästan så att jag blir religiös på kuppen.
Vi firar dagen med att hosta bronkerna ur oss. Imorse släpade vi oss mot bättre vetande till BVC där Q hade en tid. Inte smart, vi mådde båda skit när vi satt i väntrummet och väntade. Och väntade. Och väntade. Q lekte och kvittrade och slickade på BVC-leksakerna och fick säkert i sig en hoper nya otäcka bakterier. När jag efter tjugofem minuter haffade den förbiilande sköterskan visade det sig att det var den 28 MARS tiden var. Ridå.
Men vi har i alla fall köpt oss varsin semla för att fira dagen med. Att vara hemma båda två, att sova middag i två timmar med vår son mellan oss, att vakna av att någon klappar en på magen och skanderar "Mammammamm", är inte det ett bra sätt att fira så säg?
Förutom att det är jobbigt att vara sjuk så är det just nu lite nervöst också. I helgen ska vi nämligen ha halvstort ettårskalas för Q med en hel del vänner och släktingar inbjudna, flera kommer resande från annan ort. Det vore ju fatalt om vi inte då kunde stå uppsträckta och stråla lyckligt. Ettårskalas har jag tidigare svurit över på min bittra barnlösa tid. Jag tycker fortfarande att det är lite larvigt, men det finns en konkret orsak till att vi ställer till med det. I Korea är ettårsdagen en stor händelse. Barnet kläs upp i hanbok, den koreanska folkdräkten, och man bjuder in alla man känner på en överdådig fest, gärna på hyrd lokal. Q fick en hanbok i present av sin fostermamma, så självklart ska han ha den på lördag. O och jag gillar att ha kalas, vi är båda intresserade av andra kulturer. Klart vi ska ha koreansk ettårsfest!
Om vardagen är smått motsträvig så är Livet i det stora hela förvånansvärt medgörligt. Förutom femtonårsdagen har vi ytterligare två firanledningar: vi skrev som sagt kontrakt på sommarstugan igår och mäklaren i Göteborg mejlade och meddelade att han fått ett bud på det pris vi begärt för huset.
AC:s tidning Att adoptera kom igår. En stor del av den handlade om kötider. På mindre än ett år har väntetiderna för att adoptera ökat avsevärt, och de verkar inte minska. Jag tycker att AC förklarar orsakerna på ett bra sätt, och de motiverar också varför de inte rusar ut i världen och shoppar efter nya adoptionsländer. Tillgång och efterfrågan, svara på konsumenternas behov. Det funkar inte så i adoptionsvärlden. Jag önskar bara att de kunde förmedla detta till övriga media och folk i allmänhet. Vet inte hur många gånger jag har hört utsagan "världen är full av föräldralösa barn" (med darr på stämman). Jo, förvisso. Men bara en liten andel av dem är aktuella för internationell adoption.
Mitt i detta köelände fick vi vår son. För en gångs skull var det inget som sket sig i sista minuten. Det är rent obegripligt. Efter många år av totalt oflyt vände allting och blev rätt. Det är nästan så att jag blir religiös på kuppen.
2007-02-27
Fotodagboken som kom av sig
Jag fick ett kul förslag på att ta en bild i timmen för att illustrera en dag med mig och Q. Började imorse men kom av mig, men så har dagen inte varit särskilt representativ heller. O och jag är sjuka, har feber och hosta. Vi har hystat Q mellan oss, den ene har (fortifierad med Alvedon) lekt någon timme medan den andre har sovit. Q själv är fortsatt snorig och hostar lite men verkar än så länge feberfri. Hoppas han slipper vår sjuka.
På kvällen knaprade vi i oss ytterligare febernedsättande och satte oss i bilen. Nu har vi skrivit kontrakt på sommarstugan! Jag har lite svårt att tro att det är sant. Först när besiktningen är överstånden och vi har fått nycklarna i vår hand kommer jag att våga tro på det.
Dagen började halv sju med att Q stökade runt i sängen och pladdrade. Oftast tar O första passet men han var så dålig imorse. En tydlig bajslukt drev mig ur sängen. Byte och sedan lite umgänge med en av favoritkompisarna: tvättmaskinen. Det är alltid lika kul att slamra med nappen inuti trumman.
Nästa bild, klockan är åtta och Q har fått morgongröt och fått på sig lite kläder. Den dagliga uppgiften att tömma kökshyllorna är snart avklarad.
Och där någonstans kroknade Helgas föresatser, hostan och febern tog över. Vi lämnar projektet en-bild-i-timmen med en meditativ bild: stilleben mot bakgrund av vinterlandskap. Notera den koreanska vällingdoseraren.
Jag gör ett nytt försök när vi är friska!
På kvällen knaprade vi i oss ytterligare febernedsättande och satte oss i bilen. Nu har vi skrivit kontrakt på sommarstugan! Jag har lite svårt att tro att det är sant. Först när besiktningen är överstånden och vi har fått nycklarna i vår hand kommer jag att våga tro på det.
Dagen började halv sju med att Q stökade runt i sängen och pladdrade. Oftast tar O första passet men han var så dålig imorse. En tydlig bajslukt drev mig ur sängen. Byte och sedan lite umgänge med en av favoritkompisarna: tvättmaskinen. Det är alltid lika kul att slamra med nappen inuti trumman.
Nästa bild, klockan är åtta och Q har fått morgongröt och fått på sig lite kläder. Den dagliga uppgiften att tömma kökshyllorna är snart avklarad.
Och där någonstans kroknade Helgas föresatser, hostan och febern tog över. Vi lämnar projektet en-bild-i-timmen med en meditativ bild: stilleben mot bakgrund av vinterlandskap. Notera den koreanska vällingdoseraren.
Jag gör ett nytt försök när vi är friska!
Fotodagboken som kom av sig
Jag fick ett kul förslag på att ta en bild i timmen för att illustrera en dag med mig och Q. Började imorse men kom av mig, men så har dagen inte varit särskilt representativ heller. O och jag är sjuka, har feber och hosta. Vi har hystat Q mellan oss, den ene har (fortifierad med Alvedon) lekt någon timme medan den andre har sovit. Q själv är fortsatt snorig och hostar lite men verkar än så länge feberfri. Hoppas han slipper vår sjuka.
På kvällen knaprade vi i oss ytterligare febernedsättande och satte oss i bilen. Nu har vi skrivit kontrakt på sommarstugan! Jag har lite svårt att tro att det är sant. Först när besiktningen är överstånden och vi har fått nycklarna i vår hand kommer jag att våga tro på det.
Dagen började halv sju med att Q stökade runt i sängen och pladdrade. Oftast tar O första passet men han var så dålig imorse. En tydlig bajslukt drev mig ur sängen. Byte och sedan lite umgänge med en av favoritkompisarna: tvättmaskinen. Det är alltid lika kul att slamra med nappen inuti trumman.
Nästa bild, klockan är åtta och Q har fått morgongröt och fått på sig lite kläder. Den dagliga uppgiften att tömma kökshyllorna är snart avklarad.
Och där någonstans kroknade Helgas föresatser, hostan och febern tog över. Vi lämnar projektet en-bild-i-timmen med en meditativ bild: stilleben mot bakgrund av vinterlandskap. Notera den koreanska vällingdoseraren.
Jag gör ett nytt försök när vi är friska!
På kvällen knaprade vi i oss ytterligare febernedsättande och satte oss i bilen. Nu har vi skrivit kontrakt på sommarstugan! Jag har lite svårt att tro att det är sant. Först när besiktningen är överstånden och vi har fått nycklarna i vår hand kommer jag att våga tro på det.
Dagen började halv sju med att Q stökade runt i sängen och pladdrade. Oftast tar O första passet men han var så dålig imorse. En tydlig bajslukt drev mig ur sängen. Byte och sedan lite umgänge med en av favoritkompisarna: tvättmaskinen. Det är alltid lika kul att slamra med nappen inuti trumman.
Nästa bild, klockan är åtta och Q har fått morgongröt och fått på sig lite kläder. Den dagliga uppgiften att tömma kökshyllorna är snart avklarad. Och där någonstans kroknade Helgas föresatser, hostan och febern tog över. Vi lämnar projektet en-bild-i-timmen med en meditativ bild: stilleben mot bakgrund av vinterlandskap. Notera den koreanska vällingdoseraren.Jag gör ett nytt försök när vi är friska!
2007-02-26
Empatiträning
En reflektion jag ofta gjort sedan vi fick Q är hur mycket ens känsloliv utvecklas med barn. (Mitt kanske mer än andras? Sorgen över barnlösheten förstärkte inte precis min empati och generositet. Den gjorde mig ganska snäv och självcentrerad. Visserligen är väl småbarnsföräldrar de mest egotrippade och självupptagna som finns - förutom möjligen pensionärer - och jag är säkert inget undantag, men det känns i alla fall som att jag har blommat upp och kan se andra människor och inte bara mitt eget elände. För det är över nu! Och fy fan vad skönt det är!!)
Att umgås med en nästan-ettåring är rena empatiövningen. Vad känner han? Det är oftast rätt uppenbart. Men varför känner han så? Hur tänker han? Hur upplever han världen? Hur uppfattar han mig? Hur kan jag påverka hans känslor och beteende? Hur påverkar han mig?
Till exempel kom det som en uppenbarelse att Q:s av mig upplevda gnällighet har mer med min än med hans dagsform att göra. Om jag är grinig och otålig blir han garanterat klängig och besvärlig. Om jag är disträ eller rent avvisande blir han krävande. Det blir lätt en ond cirkel. Som tur är går det att skapa en god cirkel också. Ögonkontakt, kroppskontakt, lägga undan det jag håller på med i bara någon minut för att småprata och gulla, sätta mig ner med honom på golvet. (Fast häromdagen när jag lånat Guillous senaste från biblioteket tyckte Q definitivt att jag var en tråkig mamma).
Ibland känner jag mig begränsad, det är bara att erkänna. Men oftare slås jag av hur följsam Q är. Han anpassar sig till mig och till O, till våra vanor och dygnsrytmer. Han följer glatt med på alla möjliga utflykter. Vi har bytt blöjor på otaliga offentliga toaletter, i bilen, i skogen. Han har ätit välling och burkmat både varm och kall i bilen, på kafeer och restauranger, hemma hos kompisar. Han har somnat i många olika miljöer, men alltid i min eller O:s famn.
Man brukar säga att det är bra för barn att ha husdjur, det utvecklar deras empati och medkänsla. Jag raljerar lite ibland och säger att det är ungefär som att ha hund att ha barn, bara roligare. Jag tror att det är bra för vuxna att ha barn. I alla fall är det bra för mig.
Att umgås med en nästan-ettåring är rena empatiövningen. Vad känner han? Det är oftast rätt uppenbart. Men varför känner han så? Hur tänker han? Hur upplever han världen? Hur uppfattar han mig? Hur kan jag påverka hans känslor och beteende? Hur påverkar han mig?
Till exempel kom det som en uppenbarelse att Q:s av mig upplevda gnällighet har mer med min än med hans dagsform att göra. Om jag är grinig och otålig blir han garanterat klängig och besvärlig. Om jag är disträ eller rent avvisande blir han krävande. Det blir lätt en ond cirkel. Som tur är går det att skapa en god cirkel också. Ögonkontakt, kroppskontakt, lägga undan det jag håller på med i bara någon minut för att småprata och gulla, sätta mig ner med honom på golvet. (Fast häromdagen när jag lånat Guillous senaste från biblioteket tyckte Q definitivt att jag var en tråkig mamma).
Ibland känner jag mig begränsad, det är bara att erkänna. Men oftare slås jag av hur följsam Q är. Han anpassar sig till mig och till O, till våra vanor och dygnsrytmer. Han följer glatt med på alla möjliga utflykter. Vi har bytt blöjor på otaliga offentliga toaletter, i bilen, i skogen. Han har ätit välling och burkmat både varm och kall i bilen, på kafeer och restauranger, hemma hos kompisar. Han har somnat i många olika miljöer, men alltid i min eller O:s famn.
Man brukar säga att det är bra för barn att ha husdjur, det utvecklar deras empati och medkänsla. Jag raljerar lite ibland och säger att det är ungefär som att ha hund att ha barn, bara roligare. Jag tror att det är bra för vuxna att ha barn. I alla fall är det bra för mig.
Empatiträning
En reflektion jag ofta gjort sedan vi fick Q är hur mycket ens känsloliv utvecklas med barn. (Mitt kanske mer än andras? Sorgen över barnlösheten förstärkte inte precis min empati och generositet. Den gjorde mig ganska snäv och självcentrerad. Visserligen är väl småbarnsföräldrar de mest egotrippade och självupptagna som finns - förutom möjligen pensionärer - och jag är säkert inget undantag, men det känns i alla fall som att jag har blommat upp och kan se andra människor och inte bara mitt eget elände. För det är över nu! Och fy fan vad skönt det är!!)
Att umgås med en nästan-ettåring är rena empatiövningen. Vad känner han? Det är oftast rätt uppenbart. Men varför känner han så? Hur tänker han? Hur upplever han världen? Hur uppfattar han mig? Hur kan jag påverka hans känslor och beteende? Hur påverkar han mig?
Till exempel kom det som en uppenbarelse att Q:s av mig upplevda gnällighet har mer med min än med hans dagsform att göra. Om jag är grinig och otålig blir han garanterat klängig och besvärlig. Om jag är disträ eller rent avvisande blir han krävande. Det blir lätt en ond cirkel. Som tur är går det att skapa en god cirkel också. Ögonkontakt, kroppskontakt, lägga undan det jag håller på med i bara någon minut för att småprata och gulla, sätta mig ner med honom på golvet. (Fast häromdagen när jag lånat Guillous senaste från biblioteket tyckte Q definitivt att jag var en tråkig mamma).
Ibland känner jag mig begränsad, det är bara att erkänna. Men oftare slås jag av hur följsam Q är. Han anpassar sig till mig och till O, till våra vanor och dygnsrytmer. Han följer glatt med på alla möjliga utflykter. Vi har bytt blöjor på otaliga offentliga toaletter, i bilen, i skogen. Han har ätit välling och burkmat både varm och kall i bilen, på kafeer och restauranger, hemma hos kompisar. Han har somnat i många olika miljöer, men alltid i min eller O:s famn.
Man brukar säga att det är bra för barn att ha husdjur, det utvecklar deras empati och medkänsla. Jag raljerar lite ibland och säger att det är ungefär som att ha hund att ha barn, bara roligare. Jag tror att det är bra för vuxna att ha barn. I alla fall är det bra för mig.
Att umgås med en nästan-ettåring är rena empatiövningen. Vad känner han? Det är oftast rätt uppenbart. Men varför känner han så? Hur tänker han? Hur upplever han världen? Hur uppfattar han mig? Hur kan jag påverka hans känslor och beteende? Hur påverkar han mig?
Till exempel kom det som en uppenbarelse att Q:s av mig upplevda gnällighet har mer med min än med hans dagsform att göra. Om jag är grinig och otålig blir han garanterat klängig och besvärlig. Om jag är disträ eller rent avvisande blir han krävande. Det blir lätt en ond cirkel. Som tur är går det att skapa en god cirkel också. Ögonkontakt, kroppskontakt, lägga undan det jag håller på med i bara någon minut för att småprata och gulla, sätta mig ner med honom på golvet. (Fast häromdagen när jag lånat Guillous senaste från biblioteket tyckte Q definitivt att jag var en tråkig mamma).
Ibland känner jag mig begränsad, det är bara att erkänna. Men oftare slås jag av hur följsam Q är. Han anpassar sig till mig och till O, till våra vanor och dygnsrytmer. Han följer glatt med på alla möjliga utflykter. Vi har bytt blöjor på otaliga offentliga toaletter, i bilen, i skogen. Han har ätit välling och burkmat både varm och kall i bilen, på kafeer och restauranger, hemma hos kompisar. Han har somnat i många olika miljöer, men alltid i min eller O:s famn.
Man brukar säga att det är bra för barn att ha husdjur, det utvecklar deras empati och medkänsla. Jag raljerar lite ibland och säger att det är ungefär som att ha hund att ha barn, bara roligare. Jag tror att det är bra för vuxna att ha barn. I alla fall är det bra för mig.
2007-02-21
Trött, trött, trött, fast glad
Puh. Det har varit en jobbig dag. Q har snorat (konstant), dreglat (dito), skrikit (mycket), spytt (en gång), diarrébajsat (en gång). När han inte har ägnat sig åt något av ovanstående har han farit runt i lägenheten som ett jehu. Just nu är han inne i en destruktiv fas. Att han river ner allt lösöre på golvet kan jag leva med, men jag blir irriterad när han river sönder och tuggar på böcker.
Vardagen som småbarnsmamma är kämpig ibland, det är inget att hymla med. Frågor jag ofta ställer mig: när får jag sova en hel natt nästa gång? (Ändå tar O nästan alla tidiga morgnar så jag är lyckligt lottad!) Vart tog sexlivet vägen? När kan jag börja ha halsband igen? (jätteviktigt, jag vet!) När kommer jag att orka träna regelbundet?
Samma vardag är full av glädjeämnen, även en grinig dag som denna. Q:s stolta uppsyn när han promenerar med gåvagnen. Att han är så lätt att locka till skratt. Hans sätt att lägga kinden till rätta i min armhåla när han ska sova. Och mycket, mycket mer.
Senaste nytt på stugfronten: det ser ljust ut. Nästa vecka vet vi mer!
Vardagen som småbarnsmamma är kämpig ibland, det är inget att hymla med. Frågor jag ofta ställer mig: när får jag sova en hel natt nästa gång? (Ändå tar O nästan alla tidiga morgnar så jag är lyckligt lottad!) Vart tog sexlivet vägen? När kan jag börja ha halsband igen? (jätteviktigt, jag vet!) När kommer jag att orka träna regelbundet?
Samma vardag är full av glädjeämnen, även en grinig dag som denna. Q:s stolta uppsyn när han promenerar med gåvagnen. Att han är så lätt att locka till skratt. Hans sätt att lägga kinden till rätta i min armhåla när han ska sova. Och mycket, mycket mer.
Senaste nytt på stugfronten: det ser ljust ut. Nästa vecka vet vi mer!
Trött, trött, trött, fast glad
Puh. Det har varit en jobbig dag. Q har snorat (konstant), dreglat (dito), skrikit (mycket), spytt (en gång), diarrébajsat (en gång). När han inte har ägnat sig åt något av ovanstående har han farit runt i lägenheten som ett jehu. Just nu är han inne i en destruktiv fas. Att han river ner allt lösöre på golvet kan jag leva med, men jag blir irriterad när han river sönder och tuggar på böcker.
Vardagen som småbarnsmamma är kämpig ibland, det är inget att hymla med. Frågor jag ofta ställer mig: när får jag sova en hel natt nästa gång? (Ändå tar O nästan alla tidiga morgnar så jag är lyckligt lottad!) Vart tog sexlivet vägen? När kan jag börja ha halsband igen? (jätteviktigt, jag vet!) När kommer jag att orka träna regelbundet?
Samma vardag är full av glädjeämnen, även en grinig dag som denna. Q:s stolta uppsyn när han promenerar med gåvagnen. Att han är så lätt att locka till skratt. Hans sätt att lägga kinden till rätta i min armhåla när han ska sova. Och mycket, mycket mer.
Senaste nytt på stugfronten: det ser ljust ut. Nästa vecka vet vi mer!
Vardagen som småbarnsmamma är kämpig ibland, det är inget att hymla med. Frågor jag ofta ställer mig: när får jag sova en hel natt nästa gång? (Ändå tar O nästan alla tidiga morgnar så jag är lyckligt lottad!) Vart tog sexlivet vägen? När kan jag börja ha halsband igen? (jätteviktigt, jag vet!) När kommer jag att orka träna regelbundet?
Samma vardag är full av glädjeämnen, även en grinig dag som denna. Q:s stolta uppsyn när han promenerar med gåvagnen. Att han är så lätt att locka till skratt. Hans sätt att lägga kinden till rätta i min armhåla när han ska sova. Och mycket, mycket mer.
Senaste nytt på stugfronten: det ser ljust ut. Nästa vecka vet vi mer!
2007-02-20
Vardagsprat
Idag blir det inga stora tankar utan bara lite småprat. Q är snuvig vilket gör att han sover dåligt, han sover en timme i taget och vaknar gråtande med täppt näsa och napp i munnnen. Då kommer det inte in mycket luft. Lösning som funkar på dagen: ha honom i bärsjal (som nu). Lösning som funkar på natten: vet inte. Kudde under huvudet hjälper bara sådär.
Utanför fönstret rasar ett magnifikt snöoväder med stora flingor, mycket vackert. Jag hade tänkt mig en eftermiddagspromenad men då får det bli uppehåll först.
En konkret anledning till att det inte blir så mycket datortid numera är att datarummet är det rum i bostaden som är minst Q-säkert. Q vill vara där jag är, sitter jag vid datorn kommer han genast krypande och hittar omedelbart en sladd att rycka i och tugga på, eller en pärm att vräka ut och tugga på, eller CD-skivor att slänga på golvet (och tugga på) eller något annat att demolera. Jag tjatar på O att vi måste städa upp i de värsta högarna och barnsäkra. Första steget är redan taget: vi har bytt ut vår stånkande och pustande gamla häck till stationär dator mot en smidig fin bärbar med stor skärm. Jag har alltid gillat platsbesparande åtgärder, nu gör jag det ännu mer. Tre personer (varav en liten) på 94 kvadrat låter inte så trångt, men ofta känns det som att bo i ett dockskåp.
Annars tänker jag mycket på hus, närmare bestämt två stycken. Försäljningen av vårt älskade i Göteborg pågår, förhoppningsvis går det snabbt. Vi var där i helgen vilket var en konstig upplevelse, sorglig och trevlig på samma gång. Framför allt var det en underlig känsla att sitta vid köksbordet och ge Q mat. Nu sitter jag här med mitt efterlängtade barn, i det kök där jag suttit och längtat så många gånger. Allt är annorlunda än jag trott att det skulle vara, men ändå så rätt.
Det andra huset i mina tankar är mycket litet, bara en liten stuga. Jag törs knappt säga det: vi har lagt bud på en sommarstuga! Det återstår att se om vi får den. Vår vana trogen slår vi till snabbt, vi har inte letat särskilt länge. Efter att den första paniken lagt sig (går vi för fort fram?) började både O och jag att glädja oss. Han läser böcker om renovering, jag drömmer trädgårdsdrömmar. Jag kanske har en trädgård igen, snart! Jag kanske får plocka egna syrener i år!!
Utanför fönstret rasar ett magnifikt snöoväder med stora flingor, mycket vackert. Jag hade tänkt mig en eftermiddagspromenad men då får det bli uppehåll först.
En konkret anledning till att det inte blir så mycket datortid numera är att datarummet är det rum i bostaden som är minst Q-säkert. Q vill vara där jag är, sitter jag vid datorn kommer han genast krypande och hittar omedelbart en sladd att rycka i och tugga på, eller en pärm att vräka ut och tugga på, eller CD-skivor att slänga på golvet (och tugga på) eller något annat att demolera. Jag tjatar på O att vi måste städa upp i de värsta högarna och barnsäkra. Första steget är redan taget: vi har bytt ut vår stånkande och pustande gamla häck till stationär dator mot en smidig fin bärbar med stor skärm. Jag har alltid gillat platsbesparande åtgärder, nu gör jag det ännu mer. Tre personer (varav en liten) på 94 kvadrat låter inte så trångt, men ofta känns det som att bo i ett dockskåp.
Annars tänker jag mycket på hus, närmare bestämt två stycken. Försäljningen av vårt älskade i Göteborg pågår, förhoppningsvis går det snabbt. Vi var där i helgen vilket var en konstig upplevelse, sorglig och trevlig på samma gång. Framför allt var det en underlig känsla att sitta vid köksbordet och ge Q mat. Nu sitter jag här med mitt efterlängtade barn, i det kök där jag suttit och längtat så många gånger. Allt är annorlunda än jag trott att det skulle vara, men ändå så rätt.
Det andra huset i mina tankar är mycket litet, bara en liten stuga. Jag törs knappt säga det: vi har lagt bud på en sommarstuga! Det återstår att se om vi får den. Vår vana trogen slår vi till snabbt, vi har inte letat särskilt länge. Efter att den första paniken lagt sig (går vi för fort fram?) började både O och jag att glädja oss. Han läser böcker om renovering, jag drömmer trädgårdsdrömmar. Jag kanske har en trädgård igen, snart! Jag kanske får plocka egna syrener i år!!
Vardagsprat
Idag blir det inga stora tankar utan bara lite småprat. Q är snuvig vilket gör att han sover dåligt, han sover en timme i taget och vaknar gråtande med täppt näsa och napp i munnnen. Då kommer det inte in mycket luft. Lösning som funkar på dagen: ha honom i bärsjal (som nu). Lösning som funkar på natten: vet inte. Kudde under huvudet hjälper bara sådär.
Utanför fönstret rasar ett magnifikt snöoväder med stora flingor, mycket vackert. Jag hade tänkt mig en eftermiddagspromenad men då får det bli uppehåll först.
En konkret anledning till att det inte blir så mycket datortid numera är att datarummet är det rum i bostaden som är minst Q-säkert. Q vill vara där jag är, sitter jag vid datorn kommer han genast krypande och hittar omedelbart en sladd att rycka i och tugga på, eller en pärm att vräka ut och tugga på, eller CD-skivor att slänga på golvet (och tugga på) eller något annat att demolera. Jag tjatar på O att vi måste städa upp i de värsta högarna och barnsäkra. Första steget är redan taget: vi har bytt ut vår stånkande och pustande gamla häck till stationär dator mot en smidig fin bärbar med stor skärm. Jag har alltid gillat platsbesparande åtgärder, nu gör jag det ännu mer. Tre personer (varav en liten) på 94 kvadrat låter inte så trångt, men ofta känns det som att bo i ett dockskåp.
Annars tänker jag mycket på hus, närmare bestämt två stycken. Försäljningen av vårt älskade i Göteborg pågår, förhoppningsvis går det snabbt. Vi var där i helgen vilket var en konstig upplevelse, sorglig och trevlig på samma gång. Framför allt var det en underlig känsla att sitta vid köksbordet och ge Q mat. Nu sitter jag här med mitt efterlängtade barn, i det kök där jag suttit och längtat så många gånger. Allt är annorlunda än jag trott att det skulle vara, men ändå så rätt.
Det andra huset i mina tankar är mycket litet, bara en liten stuga. Jag törs knappt säga det: vi har lagt bud på en sommarstuga! Det återstår att se om vi får den. Vår vana trogen slår vi till snabbt, vi har inte letat särskilt länge. Efter att den första paniken lagt sig (går vi för fort fram?) började både O och jag att glädja oss. Han läser böcker om renovering, jag drömmer trädgårdsdrömmar. Jag kanske har en trädgård igen, snart! Jag kanske får plocka egna syrener i år!!
Utanför fönstret rasar ett magnifikt snöoväder med stora flingor, mycket vackert. Jag hade tänkt mig en eftermiddagspromenad men då får det bli uppehåll först.
En konkret anledning till att det inte blir så mycket datortid numera är att datarummet är det rum i bostaden som är minst Q-säkert. Q vill vara där jag är, sitter jag vid datorn kommer han genast krypande och hittar omedelbart en sladd att rycka i och tugga på, eller en pärm att vräka ut och tugga på, eller CD-skivor att slänga på golvet (och tugga på) eller något annat att demolera. Jag tjatar på O att vi måste städa upp i de värsta högarna och barnsäkra. Första steget är redan taget: vi har bytt ut vår stånkande och pustande gamla häck till stationär dator mot en smidig fin bärbar med stor skärm. Jag har alltid gillat platsbesparande åtgärder, nu gör jag det ännu mer. Tre personer (varav en liten) på 94 kvadrat låter inte så trångt, men ofta känns det som att bo i ett dockskåp.
Annars tänker jag mycket på hus, närmare bestämt två stycken. Försäljningen av vårt älskade i Göteborg pågår, förhoppningsvis går det snabbt. Vi var där i helgen vilket var en konstig upplevelse, sorglig och trevlig på samma gång. Framför allt var det en underlig känsla att sitta vid köksbordet och ge Q mat. Nu sitter jag här med mitt efterlängtade barn, i det kök där jag suttit och längtat så många gånger. Allt är annorlunda än jag trott att det skulle vara, men ändå så rätt.
Det andra huset i mina tankar är mycket litet, bara en liten stuga. Jag törs knappt säga det: vi har lagt bud på en sommarstuga! Det återstår att se om vi får den. Vår vana trogen slår vi till snabbt, vi har inte letat särskilt länge. Efter att den första paniken lagt sig (går vi för fort fram?) började både O och jag att glädja oss. Han läser böcker om renovering, jag drömmer trädgårdsdrömmar. Jag kanske har en trädgård igen, snart! Jag kanske får plocka egna syrener i år!!
2007-02-12
Nån annan dag
Jag har huvudet fullt av funderingar, betraktelser och konstateranden. Innan jag ska somna snurrar det extra mycket i skallen och det kliar i fingrarna att gå upp och sätta mig vid datorn. Men det som så mycket annat blir inte av. Jag skriver dagbok på riktigt också, som jag gjorde i tonåren. En fin bok inköpt i Seoul med anteckningar om varje dag, från den 17 oktober då vi reste till Korea. Det är roligt att ha dokumenterat Q:s första tid hos oss. Men nu är det snart två veckor sedan jag skrev, och minnena bleknar snabbt. Vad fasen gjorde vi förra tisdagen? Det är inte många sidor kvar i boken, jag ska försöka skriva den full.
Det finns mycket annat jag inte hinner med, men varför fokusera på det. Saker jag faktiskt hinner med: tömma diskmaskinen, dammsuga (med Q på ryggen i sele), tvätta, ta en barnvagnspromenad nästan varje dag, vara med på körrepetition varje vecka (men jag hinner aldrig plugga inför repen). Läsa DN varje dag, faktiskt! Läsa böcker, jag fattar inte själv när jag gör det men på något sätt blir de lästa. Kolla på Cityakuten sisådär varannan dag.
Förmodligen kommer jag aldrig att skriva om allt detta, men jag skriver ner dem i alla fall, saker jag vill skriva om:
syskon till Q
uttrycket eget barn och riktig mamma, repris
arga vuxna adopterade
att önska sig en flicka
hurdan mamma min mamma var, hurdan mamma jag vill vara
dito om pappa (ja, ni fattar)
hurdana morföräldrar de är
mammarollen, både svår och enkel
mitt förhållande till ilska
betraktelser över lägenhetsliv kontra husliv
öppenhet i hemutredningen
att få och ge stöd i med- och motgång
allmänt jolm om hur fin Q är
Men inte idag, det blir nån annan dag.
Det finns mycket annat jag inte hinner med, men varför fokusera på det. Saker jag faktiskt hinner med: tömma diskmaskinen, dammsuga (med Q på ryggen i sele), tvätta, ta en barnvagnspromenad nästan varje dag, vara med på körrepetition varje vecka (men jag hinner aldrig plugga inför repen). Läsa DN varje dag, faktiskt! Läsa böcker, jag fattar inte själv när jag gör det men på något sätt blir de lästa. Kolla på Cityakuten sisådär varannan dag.
Förmodligen kommer jag aldrig att skriva om allt detta, men jag skriver ner dem i alla fall, saker jag vill skriva om:
syskon till Q
uttrycket eget barn och riktig mamma, repris
arga vuxna adopterade
att önska sig en flicka
hurdan mamma min mamma var, hurdan mamma jag vill vara
dito om pappa (ja, ni fattar)
hurdana morföräldrar de är
mammarollen, både svår och enkel
mitt förhållande till ilska
betraktelser över lägenhetsliv kontra husliv
öppenhet i hemutredningen
att få och ge stöd i med- och motgång
allmänt jolm om hur fin Q är
Men inte idag, det blir nån annan dag.
Nån annan dag
Jag har huvudet fullt av funderingar, betraktelser och konstateranden. Innan jag ska somna snurrar det extra mycket i skallen och det kliar i fingrarna att gå upp och sätta mig vid datorn. Men det som så mycket annat blir inte av. Jag skriver dagbok på riktigt också, som jag gjorde i tonåren. En fin bok inköpt i Seoul med anteckningar om varje dag, från den 17 oktober då vi reste till Korea. Det är roligt att ha dokumenterat Q:s första tid hos oss. Men nu är det snart två veckor sedan jag skrev, och minnena bleknar snabbt. Vad fasen gjorde vi förra tisdagen? Det är inte många sidor kvar i boken, jag ska försöka skriva den full.
Det finns mycket annat jag inte hinner med, men varför fokusera på det. Saker jag faktiskt hinner med: tömma diskmaskinen, dammsuga (med Q på ryggen i sele), tvätta, ta en barnvagnspromenad nästan varje dag, vara med på körrepetition varje vecka (men jag hinner aldrig plugga inför repen). Läsa DN varje dag, faktiskt! Läsa böcker, jag fattar inte själv när jag gör det men på något sätt blir de lästa. Kolla på Cityakuten sisådär varannan dag.
Förmodligen kommer jag aldrig att skriva om allt detta, men jag skriver ner dem i alla fall, saker jag vill skriva om:
syskon till Q
uttrycket eget barn och riktig mamma, repris
arga vuxna adopterade
att önska sig en flicka
hurdan mamma min mamma var, hurdan mamma jag vill vara
dito om pappa (ja, ni fattar)
hurdana morföräldrar de är
mammarollen, både svår och enkel
mitt förhållande till ilska
betraktelser över lägenhetsliv kontra husliv
öppenhet i hemutredningen
att få och ge stöd i med- och motgång
allmänt jolm om hur fin Q är
Men inte idag, det blir nån annan dag.
Det finns mycket annat jag inte hinner med, men varför fokusera på det. Saker jag faktiskt hinner med: tömma diskmaskinen, dammsuga (med Q på ryggen i sele), tvätta, ta en barnvagnspromenad nästan varje dag, vara med på körrepetition varje vecka (men jag hinner aldrig plugga inför repen). Läsa DN varje dag, faktiskt! Läsa böcker, jag fattar inte själv när jag gör det men på något sätt blir de lästa. Kolla på Cityakuten sisådär varannan dag.
Förmodligen kommer jag aldrig att skriva om allt detta, men jag skriver ner dem i alla fall, saker jag vill skriva om:
syskon till Q
uttrycket eget barn och riktig mamma, repris
arga vuxna adopterade
att önska sig en flicka
hurdan mamma min mamma var, hurdan mamma jag vill vara
dito om pappa (ja, ni fattar)
hurdana morföräldrar de är
mammarollen, både svår och enkel
mitt förhållande till ilska
betraktelser över lägenhetsliv kontra husliv
öppenhet i hemutredningen
att få och ge stöd i med- och motgång
allmänt jolm om hur fin Q är
Men inte idag, det blir nån annan dag.
2007-02-01
Ljuset i tunneln (kanske?)
Sjätte dygnet av kräk och diarré, ändå känns allt lättare idag. Har pratat med både BVC och barnläkarmottagningen som försäkrar att så länge Q vill äta och dricka och är pigg och leker så är det ingen fara. Det är bara att härda ut. Att han kräks beror på att han är hungrig och sätter i sig välling och vätskeersättning för fort. Till råga på allt har han hosta och snuva också, så ibland hostar han tills han kräks.
Håhåjaja. Men!! Tvättmaskinen fungerar alldeles utmärkt nu tack vare min duktiga man. Tur det eftersom våra påslakan, Q:s lakan och täcke, vårt madrassöverdrag, köksmattan samt ett oräkneligt antal av våra och Q:s kläder har behövt tvättas. Rekordet i klädbyte på Q var i tisdags när det gick åt fyra pyjamasar och lika många uppsättningar med kläder under dagen.
Som alltid när vardagen är tung har O och jag lyckats komma på kollisionskurs med varann. I vissa frågor är vi väldigt samstämda, i andra diametralt olika. O har en tendens att vilja göra saker efter eget huvud och helst inte lyssna på exempelvis BVC:s råd. Jag har en tendens att oroa mig och måla fan på väggen. Vi driver båda den andre till vansinne.
Men idag skiner solen, mitt halsont är nästan borta, Q har bara spytt en gång idag (hittills!), han har fått behålla en flaska välling, nu sover han sött och när han vaknar ska vi på doktorns inrådan ta en kort promenad. Frisk luft är nyttigt.
Håhåjaja. Men!! Tvättmaskinen fungerar alldeles utmärkt nu tack vare min duktiga man. Tur det eftersom våra påslakan, Q:s lakan och täcke, vårt madrassöverdrag, köksmattan samt ett oräkneligt antal av våra och Q:s kläder har behövt tvättas. Rekordet i klädbyte på Q var i tisdags när det gick åt fyra pyjamasar och lika många uppsättningar med kläder under dagen.
Som alltid när vardagen är tung har O och jag lyckats komma på kollisionskurs med varann. I vissa frågor är vi väldigt samstämda, i andra diametralt olika. O har en tendens att vilja göra saker efter eget huvud och helst inte lyssna på exempelvis BVC:s råd. Jag har en tendens att oroa mig och måla fan på väggen. Vi driver båda den andre till vansinne.
Men idag skiner solen, mitt halsont är nästan borta, Q har bara spytt en gång idag (hittills!), han har fått behålla en flaska välling, nu sover han sött och när han vaknar ska vi på doktorns inrådan ta en kort promenad. Frisk luft är nyttigt.
Ljuset i tunneln (kanske?)
Sjätte dygnet av kräk och diarré, ändå känns allt lättare idag. Har pratat med både BVC och barnläkarmottagningen som försäkrar att så länge Q vill äta och dricka och är pigg och leker så är det ingen fara. Det är bara att härda ut. Att han kräks beror på att han är hungrig och sätter i sig välling och vätskeersättning för fort. Till råga på allt har han hosta och snuva också, så ibland hostar han tills han kräks.
Håhåjaja. Men!! Tvättmaskinen fungerar alldeles utmärkt nu tack vare min duktiga man. Tur det eftersom våra påslakan, Q:s lakan och täcke, vårt madrassöverdrag, köksmattan samt ett oräkneligt antal av våra och Q:s kläder har behövt tvättas. Rekordet i klädbyte på Q var i tisdags när det gick åt fyra pyjamasar och lika många uppsättningar med kläder under dagen.
Som alltid när vardagen är tung har O och jag lyckats komma på kollisionskurs med varann. I vissa frågor är vi väldigt samstämda, i andra diametralt olika. O har en tendens att vilja göra saker efter eget huvud och helst inte lyssna på exempelvis BVC:s råd. Jag har en tendens att oroa mig och måla fan på väggen. Vi driver båda den andre till vansinne.
Men idag skiner solen, mitt halsont är nästan borta, Q har bara spytt en gång idag (hittills!), han har fått behålla en flaska välling, nu sover han sött och när han vaknar ska vi på doktorns inrådan ta en kort promenad. Frisk luft är nyttigt.
Håhåjaja. Men!! Tvättmaskinen fungerar alldeles utmärkt nu tack vare min duktiga man. Tur det eftersom våra påslakan, Q:s lakan och täcke, vårt madrassöverdrag, köksmattan samt ett oräkneligt antal av våra och Q:s kläder har behövt tvättas. Rekordet i klädbyte på Q var i tisdags när det gick åt fyra pyjamasar och lika många uppsättningar med kläder under dagen.
Som alltid när vardagen är tung har O och jag lyckats komma på kollisionskurs med varann. I vissa frågor är vi väldigt samstämda, i andra diametralt olika. O har en tendens att vilja göra saker efter eget huvud och helst inte lyssna på exempelvis BVC:s råd. Jag har en tendens att oroa mig och måla fan på väggen. Vi driver båda den andre till vansinne.
Men idag skiner solen, mitt halsont är nästan borta, Q har bara spytt en gång idag (hittills!), han har fått behålla en flaska välling, nu sover han sött och när han vaknar ska vi på doktorns inrådan ta en kort promenad. Frisk luft är nyttigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)