Jag läker ihop så sakteliga.
Igår packade jag upp ett par flyttkartonger med lakan och handdukar och sorterade in dem i skåpen, på deras nya platser. Passade samtidigt på att utrangera lite gammalt, fult och slitet. Jag ska köpa nya, fina handdukar till vårt nya, fina badrum. Då kommer det att kännas roligt att använda det. Ännu har jag inte nått dit, ännu har jag inte brytt mig om att prova den nya duschen som är som ett vattenfall. Ännu lever jag i renoveringsundantagstillstånd.
Sedan rullade jag ut mattan i nedre hallen och genast kändes det mer ombonat och hemlikt. Trivseln börjar komma tillbaka.
Efter middagen packade vi ihop oss och de skeptiska katterna i bilen och åkte ut till Sunkstugan. Katterna jamade inte fullt lika hjärtskärande den här gången, om det berodde på feromonsprayen som O köpt (kattvägraren har blivit en oerhört omtänksam husse, smeknamnet "gumman" är inte längre bara mig förunnat) eller på att de förstod vart vi var på väg må vara osagt.
Det småregnade hela kvällen och stugan var alldeles utkyld. Men katterna pep ut i regnet med svansarna rakt upp, de som annars vägrar gå ut när inte solen skiner.
Vi eldade i öppna spisen, jag och barnen kröp ihop i soffan under en filt. Brassken på furuväggar, vaggande äppelblom utanför fönstret, näktergalens lätt speedade sång i dalen nedanför dasset. Och så göken, som ropade nästan utan uppehåll hela kvällen och började om på tidig morgon. Först satt han i öster, sedan i norr, sedan i öster igen. Tröstegök, sorgegök, tröstegök.
Imorse körde jag barnen till skolan innan jag själv körde till jobbet. Det gick förvånansvärt bra och tog bara en halvtimme längre än vanligt.
Ikväll ska jag nog gå en sväng i skogen och se om jag hittar liljekonvaljer.
Så fint, Helga.
SvaraRadera"Det småregnade hela kvällen och stugan var alldeles utkyld. Men katterna pep ut i regnet med svansarna rakt upp, de som annars vägrar gå ut när inte solen skiner.
SvaraRaderaVi eldade i öppna spisen, jag och barnen kröp ihop i soffan under en filt. Brassken på furuväggar, vaggande äppelblom utanför fönstret, näktergalens lätt speedade sång i dalen nedanför dasset."
Tack för att du tog oss med på en blixtvisit! Det är det vackraste, regn i försommarblom.
Kastanjeträden trötta luta efter regnet sina tunga vita spirors blom, är en av mina bästa tröstedikter. Det visar sig när jag nu läser den att Vilhelm Ekelund helt enkelt skrivit en annan variant på samma tema som du:
http://lyriskan.blogspot.pt/2009/05/kastanjetraden-trotta-luta.html
Tack för att ni läser!
SvaraRaderaJa, den dikten är en gammal favorit, tack för påminnelsen. Iaf första strofen är ju fantastisk. Det finns en annan, Då voro bokarna ljusa, som jag också är förtjust i. Var Ekelund skåning förresten?
Jajamen, född i Stehag som ligger rätt så mitt i Skåne. Min farmor var född i samma trakt, Ringsjöbygden.
SvaraRaderaJag kan inget om versmått men det är en rytm i den första raden som jag älskar. Liksom bilden den målar upp.
Åh nu fick jag längtan till våran stuga som inte är lyxig men inte heller kan kallas sunkstugan:-). Det där med att komma till en kylig stuga och göra upp eld i kaminen låter som musik! Det som är en nackdel med vår stuga är att den ligger 30 mil hemifrån men vill ändå aldrig byta ut den, det är hemstället för pappas släkt sen 1800-talet. Tyvärr är inte min pappa i livet längre, han gick bort 63 år gammal, alldeles för ung. Stugan är full av minnen av honom, det är hans livsverk i mångt och mycket och var hans favoritställe på jorden.
SvaraRadera/Ulrika, trogen läsare
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera