Pappas konst

Annannan bad mig berätta lite mer om pappas bilder, och det är en begäran jag gärna hörsammar. Det är en trevlig motvikt till lorten och stöket i hans lägenhet. (I lördags hittade jag två polisanmälningar, vid båda tillfällena hade han varit ute och drumlat på stan -  "målsäganden satt av olika anledningar och sov på en parkbänk och upptäckte vid uppvaknandet att han blivit bestulen" - och blivit av med plånbok och kamera. Å pappa, nog begrep jag att du drack en hel del, men jag ville väl inte tro att det var så mycket. Tack för att du dolde det såpass väl för mig. Vi pratade ju om det flera gånger och jag sa vad jag tyckte. Men uppenbarligen ville du inte sluta. Jag tror att du hade kunnat om du bara velat.)

Nå, över till trevligare ting. Nedan en oljemålning som föreställer den sista gemensamma semester pappa, mamma och jag firade, jag var då fem år. Vi lånade en segelbåt och seglade på västkusten i en vecka. Mamma i fören, pappa vid rodret. Lintotten bredvid mig är båtägarens son. Lägg märke till den fint utsirade ramen.
I slutet av sjuttiotalet gick pappa på keramikkurs och förfärdigade diverse alster. Snapsglas i form av blomman för dagen:
Muggar med tryck av löv, här från lind och möjligen oxel. Jag borde veta, pappa lärde mig ju de vanligaste lövträden. Under hans sista veckor drack jag kaffe ur någon av de här hemma hos honom nästan varje dag, men nu får de bo i vitrinskåpet ett tag.
Ljusstakar i form av elefanter. Lustigt nog påminner de om pappa själv. Långa näsor, stora tankfulla ögon och slokande mustascher.

Jag trodde i min enfald att det skulle vara ganska lätt att åstadkomma vackra saker i keramik, så när jag gick på college anmälde jag mig glad i hågen till en kurs. Ridå och fiasko. Lyckades inte med någonting. Pappa däremot fick till det mesta, han var verkligen konstnärlig. Det verkade så lätt när han gjorde det. Apropå ingenting så var han förstås fena på pepparkakshus också.

Etsningar började han med ungefär samtidigt, alltså i skiftet mellan 70- och 80-tal och ägnade sig åt under många år. Följande två bilder föreställer husen på Sommarön. Jag fick dem när jag var liten och mamma lät rama in dem. När min kusin gifte sig tjugofem år senare föreslog jag att pappas och min gemensamma present skulle vara dessa bilder. Strängt tillhöll jag pappa att låta ett proffs göra inramningen och inte försöka själv av snålhet. Han gick med på detta efter viss övertalning. Det visade sig att bilderna bara finns i två exemplar, jag och kusin har alltså varsina. Hon blev oerhört glad. Idag äger hon stora huset och jag lilla huset och ladan, men att det skulle bli så visste vi inte då.


Har han använt flygfoto som förlaga? Eller klättrat upp på ett berg? Nej, mycket enklare. Han byggde klippark som föreställde husen och ritade av dem. Stilmässigt inspirerades han av Ilon Wikland.


Förutom etsningar gjorde han en hel del linoleumtryck och litografier. Jag tror att denna bild av Mariaberget i Stockholm är en litografi men jag är skam till sägandes inte säker. (Förlåt pappa. Ibland lyssnade jag bara med ett halvt öra när du docerade.) Den är i vilket fall en av hans allra bästa, tycker jag.

Här en vy över järnvägsspåren förbi Riddarholmen, först som etsning..

.. sedan som linoleumtryck. Denna bild ville jag först ha i dödsannonsen men den blev för liten. Istället fick han Upplands landskapsblomma kungsängslilja, och jag passade på att påpeka att SvD:s och DN:s annonsavdelningar felaktigt kallar den för kungslilja, det är ju en helt annan blomma. Men i programmet kom bilden till sin fulla rätt.

Detta var ett axplock av de bilder och saker jag har hemma. Utöver detta gjorde han under många år egna julkort, motiven kunde vara i stort sett vad som helst. Länge hade jag en mobil föreställande olika typer av segelskepp, med alla segel noggrant reproducerade. Båtskroven var av valnötskal, masterna av tandpetare och seglen av papper. Varje skepp var märkt BRIGG, BARK, FULLRIGGARE, eller vad det nu var, och hängde i sytrådar. Tyvärr har min mobil sedan länge gått sönder och de rester av en likadan som jag hittade hos pappa gick inte att spara.

Etsningar och tryck finns i mängder i pappas lägenhet. Jag leker med tanken att ordna ett slags vernissage för hans bilder (och böcker!) och bjuda in de som kom till begravningen. Budskapet skulle vara: ta för er, välj något fint som minne. Men det vete fasen om jag orkar ordna det. Fast det brådskar förstås inte.

En annan fråga är hur pappas gravsten eller gravvård ska utformas. Han var inte ett dugg religiös men ville ha någon form av minnesmärke, historiker som han var. Kanske ska jag låta mig inspireras av Tage Danielssons grav. Via Google har jag hittat en konstnär som skulle kunna hjälpa mig men jag har inte tagit kontakt ännu.

I sådana tankar umgås jag ännu med pappa.