2016-02-19

Nämen hoppsan

Igår kväll när barnen hade somnat satte O och jag oss ner för att prata förestående renovering. Väggfärger, garderobsdörrar, kakel i badrummet.

(Säg det inte. Jag vet. Tajmingen är inte supersmart, vi som är så trötta, har så mycket om oss, ska vi renovera nu också? Eh, ja det ska vi. Barnen behöver varsitt rum, det är verkligen dags. Vi ska flytta ner en våning, lekrummet (som nästan aldrig används) blir vårt sovrum, Y flyttar ur barnsovrummet till det som förut var vårt. Lekrummet måste renoveras, jag vägrar att sova under en dinosaurietapet. De övriga sovrummen kanske inte men barnen vill gärna ha nya väggfärger, och så ska Y få väggfasta garderober precis som Q har i sitt rum. Och badrummet måste faktiskt också åtgärdas, det har 50-talsstandard. Det blir apjobbigt medan det pågår men så skönt när det är klart.)

Vi är rätt synkade när det gäller sånt, och ganska snabba till beslut. Så det mesta var klart när jag började titta i Q:s telefon för att multitaska lite medan O ritade upp vårt badrum på en millimeterskiss.

Q fick sin första mobil i julklapp, en begagnad Iphone. Den visade sig funka dåligt så för ett par veckor sedan fick han en ny Androidtelefon för en dryg tusenlapp. Dyrare än så vill vi inte kosta på honom av flera skäl.

Det har gått väldigt bra, han är rädd om telefonen och glömmer den inte och ser till att den är laddad. Han ringer eller messar mig ibland för att fråga om saker, praktiskt. Under skoltid förvaras den tillsammans med de andra barnens mobiler i en låst låda, ett utmärkt arrangemang.

Sedan en vecka har vi infört nya rutiner för skärmar och spelande, förresten. Två skärmfria dagar i veckan, just nu tisdag och söndag, övriga dagar får barnen sitta framför varsin dator i en timme. Sedan stänger systemet ner av sig själv. TV-tittande räknas inte som skärmtid, inte heller måttligt messande med kompisar. Hittills har det funkat fint, Q verkar gilla de nya reglerna, Y knorrar lite men det tror jag är för att hans tidsuppfattning är dimmigare och att han inte har fattat vad som gäller. Det kommer.

Till saken. Jag ville kolla vilka spel och appar Q hämtat hem och hur mycket mobilsurf han använt upp, kolla läget i största allmänhet.

Det visade sig att han surfat upp knappt 2GB, ganska mycket alltså. Det allra mesta på Youtube.

Mhm. Hemma har vi ju trådlöst nätverk så detta betyder att han kollat på Youtube på fritids, antagligen med kompisar. Förståeligt, men kanske inte riktigt vad vi hade tänkt att han ska ha telefonen till.

Nå, men vad visar historiken på Youtube då? Först ganska oskyldiga saker, filmer med roliga katter, folk som snubblar, Minecraftspel, en tonårstjej i Skåne som har sin egen kanal. Men längre ner i historiken fanns ett knippe filmer som vi inte ens behövde titta på för att avgöra att de var direkt olämpliga för Q. Jag drog mig till minnes att han för ett tag sedan frågat vad en kondom och en sexdocka var. Den förra frågan svarade jag ordentligt på, den andra missuppfattade jag först, och då backade han. Nu fattar jag sammanhanget.

Givetvis har Youtube en spärr för snuskiga filmer, aktiverar man den så blockeras allt som rapporterats som olämpligt enligt amerikanskt synsätt. Det betyder att allt naket, allt som har med sex att göra blockeras. Våld och död går däremot igenom utan problem.

O var mäkta irriterad efteråt, mest på sig själv tror jag. Jag lugnade, jag tror inte ett ögonblick att Q tagit skada av filmerna. Nej, men så jävla naivt och klantigt av oss, fräste O.

Imorse tog jag ett snack med Q. Han accepterade utan vidare att det är dyrt och onödigt att titta på film på mobilen i skolan, det får han göra på datorn hemma. Gällande snuskfilmerna blånekade han. Det var inte jag, det måste vara Y! Y kan ju inte skriva, invände jag. Sluta skälla på mig nu, gnällde Q.

Därmed lät jag saken bero, jag hade inte skällt ett dugg men Q kände sig tydligen utsatt ändå. Barn är moraliska varelser, jag är alldeles övertygad om att Q vet att de där filmerna var olämpliga. Jag berättade förstås om spärren och hans reaktion blev lättnad. Bra, jag vill inte kunna se sådana filmer! Att pappa och jag med jämna mellanrum kommer att kolla hans mobil hade han heller inget emot, tvärtom. Det verkar rentav vara en trygghet för honom.

Jag undrar om jag någonsin får reda på hela historien. Det skulle inte förvåna mig om kompisar är inblandade på något sätt.

Ack ja. Brave new world.

8 kommentarer:

  1. Brave new world...fast skillnaden mellan det här och att han och en kompis läst porrtidningar som kompisens brorsa haft gömda (det är väl den klassiska versionen?) är att mobilsurfandet kan du se direkt, porrtidningarna kanske du aldrig skulle ha fått veta.

    Jag tror inte heller att han tar ett skvatt skada. Eller, i så fall har miljoner ungar tidigare tagit motsvarande skada, och blivit folk i alla fall.

    Så himla bra att barnen accepterar skärmfria dagar! Undertecknad borde försöka det samma!

    SvaraRadera
  2. Det är i sånt här jag önskar att jag inte var ensam med barnen. Att kunna diskutera en sån här grej med den andra föräldern. I många fall verkar ju folk kunna enas om såna saker även efter att de skilt sig - han jag gillar nu var t ex hemma hos sitt ex häromveckan och hjälpte till att fixa ena ungens nya rum. I mitt fall är det ju helt uteslutet att vi skulle kunna samarbeta om nåt.

    Så då blir det jag som får besluta ensam att ja, sonen får ha Instagram för att kunna kolla på skateboardbilder. Ja, han får byta från Android till Iphone. Ja, han får spela Minecraft där de skjuter på /oklart vem/. Dottern får installera Momio och chatta med klasskompisar. Om jag hade diskuterat det med en annan vuxen hade jag kanske tänkt annorlunda.

    Men det är så SVÅRT, all denna jävla teknik. På jullovet lyckades sonen och jag installera en Chromecast, men nu har jag glömt hur man ska kunna få upp saker på tv:n. Jag hade tänkt att barnen skulle kunna spela spel den vägen; vi har inget tv-spel. Nu orkar jag inte.

    I höstas köpte jag en liten sladdlös högtalare. Skulle ha den till datorn, antar jag att jag tänkte. Om man lyssnar på Spotify, t ex. Men jag har ju bara min jobbdator, och den fick inte installera bluetoothgrejer. Tydligen kan man komma runt det, men jag vet inte hur. Nu har jag dessutom slarvat bort den.

    Å, jag blir trött bara av att skriva det här. Hur gör man den där Youtubespärren, Helga?

    /Anka

    SvaraRadera
  3. Anka. Kanske kan högtalaren kopplas till mobil. Visst blir man trött på allt som ska kopplas på olika sätt.
    Lisa

    SvaraRadera
  4. Åh, jag förstår dig, jag är inget vidare på tekniken heller, det är ju så jävla tråkigt!

    Spärren måste göras på varje device, dvs på datorn, på paddan, på mobilen. Man går in på Inställningar eller Settings, Allmänt /General. Där fanns en ruta att klicka i.

    Annannan, tack för perspektivet! Efter att ha läst din kommentar berättade jag för Q om tidningarna med nakna tjejer i som jag hittade hemma hos pappa när jag var liten. Det hade jag faktiskt glömt, vilket i sig är oerhört konstigt eftersom jag sett lösa blad från samma tidningar i villervallan i hans lägenhet. Kanske synd att inte ta vara på, kunde man sälja dem som antikvarisk erotica, tro?

    Nej, jag är egentligen inte alls fallen för moralpanik. Tack för påminnelsen.

    SvaraRadera
  5. På det sätter som du beskriver Qs reaktion så tycker jag det låter som att kompisar varit inblandade. Känner igen mig själv och om hur kompisar låg på om x eller y och om hur jag indirekt bad om föräldrar som sa nej och satte gränser (och på något sätt läste de alltid mina signaler och avstyrde allt dumt så jag slapp säga ifrån själv och förlora platsen i gänget).

    Känns också som att jag ska komma ihåg det här inlägget när stora någon gång får mobil...de kollar på youtube hemma men mest på spel eller tecknat så ingen fara på taket än men man vet ju aldrig vad de klickar sig in på. Å andra sidan är steget närmare till våldsamt än naket och det fanns ju ingen gräns för det? Känns för övrigt som man behöver vara en hyfsat teknisk och altert förälder nuförtiden. Själv har jag knappt koll på mitt eget mobilanvändande....

    SvaraRadera
  6. Naket? Jag är orolig för kombinationen naket + våld + film. Jag hittade också porrtidningar i hemmet som liten, pappas, och allt jag sett i stillbild och på film som vuxen har inte gjort mig rädd på något sätt. Men det som skymtar förbi på instagram mm (osökt!) gör att det vänder sig i magen. Även min nioåring är oskyldig o ointresserad ännu men i klassen är spannet stort. Spärrar på och hjälp att skylla på stränga föräldrar mot kompistryck. De kommer att se sånt som jag aldrig sett för att det finns ett knapptryck bort. /Stella

    SvaraRadera
  7. Jag tror det är stor skillnad på då och nu. Stor skillnad på om det man ser är stillbild eller film. Film går snabbare in, effektivare. Liksom att en bild säger mer än tusen ord. Och när vi (jag är född 63) var små var det osannolikt att tidningarna släktingar hade hemma var andra än de som kunde köpas i mataffären. Nu på internet finns avarter av sex tillgängligt (antar jag, vågar inte googla på djursex). På något sätt måste man hänga med. När barnen blir större kan du få kontakt med människor via internet som vill utnyttja dem på olika sätt.
    Lisa

    SvaraRadera
  8. O ja, visst är det skillnad på då och nu och på film och stillbilder! Snuskfilmerna som Q hade kollat på var iofs betydligt äckligare än de troskyldiga nakenbilder jag minns från min barndom. På den tiden såg ju kvinnorna dessutom ut som folk, dvs inget silikon.

    Jag vet ju inte exakt vad som passerar filtret. Men kunde konstatera att det inte fångade upp en medley på sätt som rollfigurer i Game of Thrones gått hädan.

    SvaraRadera