Hej pappa

Idag har jag varit hemma hos dig och sorterat papper.

Efter en stund grät jag. Det var så äckligt och dammigt och tröstlöst. Det har hade jag nog inte vågat säga till dig medan du levde, att du gör mig så ledsen.

Å pappa, jag borde kanske spara och förvalta mer av ditt livsverk, för jag antar att det är det det är. Men det går inte, jag kan inte. Förlåt.

Men det är faktiskt ditt fel också. Om du inte hade sparat på precis vartenda jävla papper, vartenda kvitto, hade det varit lättare att plocka ut det som är värt att bevara.

Efter ett par timmar var jag alldeles darrig. Hur klarade du av att leva i lorten? Du erkände att du inte trivdes där längre, och att din nya lägenhet var finare.

Jag gick hem till J och duschade och bytte om, hon bor ju tvärs över gatan. Hennes lägenhet liknar din, planlösningen alltså.

Sedan gick jag förbi dig nere på gatan och tittade upp. Det lyste och jag såg O därinne, han fortsatte röja en stund. Han vinkade och jag blev så glad. Jag hade aldrig någonsin klarat detta utan honom. Det vet du va? Jag tror det. Jag tror inte att du är arg på honom längre.

Du var faktiskt oresonlig ibland. På Sabbatsberg pratade vi om vad jag fick slänga. Minns du att jag sa att brev och dagböcker är viktigast för de går inte att återskapa. Men alla böcker som tryckts finns på KB. Även om det är synd att slänga en bok så är går den alltid att få tag på igen. Du invände att söndertrampade böcker kan bindas om igen. Då kände jag mig uppgiven.

Jag är inte lika ledsen längre, det är lättare nu, fast det kanske inte låter så. Lägenheten känns nästan oöverstiglig, men vi kommer ju att bli klara.

Jag sitter på tunnelbanan nu, jag har ätit middag med två vänner, du vet nog inte vilka. Hemma väntar barnen och O och J.

På J:s soffbord låg tackkortet jag skickat. Många har hört av sig och sagt att bilden på dig var så fin. Du skrattar och håller handen bakom örat för att höra bättre. Så vill din syster minnas dig, skrev hon. Typiskt G, inbjudande till samtal, skrev din gamle kollega. Jag skickade din senaste, jag menar sista bok till honom.

Förresten hittade jag ett gammalt konstverk du gjort av plastlera. Det var så smutsigt, jag ville inte spara det, men jag fotograferade det. Och dina klippark också. Det är väl bättre än att bara slänga?