Nästan så att man känner sig lite elak

Det ringer på gamla mobilen som pappas telefonnummer är vidarekopplat till. Vi har förstås sagt upp abonnemanget men det har väl inte hunnit gå igenom. Dagen efter pappas död ringde en av hans gamla vänner, en vecka senare ännu en, och jag fick ge dem budet. Nu kan det vara någon bekant som inte sett annonsen eller ens vet att han varit sjuk. Eller så är det någon jävla lurendrejare eller försäljare igen, det har ringt flera personer som utgett sig för att komma från Microsoft. Jag svarar misstänksamt och min tvekan försvinner omedelbart:

- Ja, tjena, det är David, jag söker Nils!
(Nils, det var farfar, det. Pappa var uppkallad efter honom, och hade sitt tilltalsnamn som nummer två bland förnamnen. Under hela vårdtiden var det en lika fånig som återkommande källa till irritation för mig att folk ständigt ropade upp eller tilltalade Nils. När vi nu har denna sedvänja med förnamn som inte är tilltalsnamn, hur jädra svårt kan det var att anpassa system och register?)
- Det kan du försöka med, han dog för tre veckor sedan.
- Herregud. Jag beklagar verkligen. Då ska jag inte störa!

Han lägger på innan jag hinner säga något försonande.

Stackarn.