Får snart spatt. Jag vet, jag vet, jag måste tagga ner, sänka kraven, ambitionsnivån, lugna ner mig. Ja ja jag ska. Någon gång.
Den här jävla julen alltså. Jag gillar jul, det är inte det. Visst blir det sorgligt utan pappa men jag är praktisk nog att tycka att det är skönt att han hann dö i god tid före jul. Att rådda hans sjukdom och samtidigt försöka fira jul, det hade varit mig nästan övermäktigt.
Jag är inte överambitiös när det gäller julplanering men blir ändå tokig på alla FB-inlägg från folk som har full kontroll på julen, allt bakat, allt inköpt. På riktigt? Är ni på riktigt?
Dessutom dyker det upp en jävla funktion som ska sammanfatta "mitt 2015", ett flöde av bilder. De jag tog av pappa när han sover i sin säng sista veckan är inte med. Pappas sjukdom och död är naturligtvis det jag kommer att minnas av 2015, men det var utöver det inte något roligt år. Även O har ju varit sjuk. Hade jag inte varit så upptagen av det (och allt annat) i våras hade jag kanske reagerat tidigare på pappa. Fast det hade ju inte gjort någon skillnad.
(Dags för en facebookpaus kanske. Det vore något.)
För att inte tala om all jävla skit som skolan anordnar och kräver inför jullovet. Deras otydliga och maskerade krav driver mig till vansinne. Nej, jag ska inte yra om det nu, det förtjänar ett någorlunda välskrivet inlägg.
Måste börja skriva tackkort, drar mig för det, kommer att gråta. Gravsten orkar jag faktiskt inte ordna med nu, det får anstå till efter jul.
En gammal kollega till pappa skickade över ett utkast till nekrolog. Den är ganska bra men ensidig då den fokuserar på bara en del av pappas yrkesliv, det han skrev om militärhistoria. Men han gjorde och var så mycket mer.
Borde förstås skriva en själv, det var också vad pappa ville. Du vet bäst, sa han. Och du skriver lika bra som någon av de andra. Själv skrev han farmors och morfars.
Pappa, jag orkar inte. Det förlåter du mig va? Kanske imorgon, kanske gör jag några kompletteringar.
En tanke. det är viktigt för vånner och kollegor som stått nära att också få vara med på ett hörn. En kollega till mig som delat en hel del blod svett och tårar med under doktorandtiden dog bara några år senare. Det kändes bra för mig att få skriva nekrolog över henne till en facktidning. Och när jag tog kontakt med den som arbetat närmast henne när hon dog och tog upp frågan förstod jag att det var en viktig uppgift för henne också, så vi kom att skriva tillsammans, fast vi inte kände varandra särskilt väl.
SvaraRaderaSe det som ett hedersuppdrag du överlåter åt någon annan, punkt slut.
Och så julen. Jag har sparat en gammal Femina med tips på hur man får julstämning utan att anstränga sig. Det är en galghumoristisk skrift och jag ska leta upp den när jag inte sitter på ett hotellrum i Bryssel. Jag minns ett av tipsen rakt av: att om man sköljer en skurtrasa i vatten med grönsåpa och hänger över ett element så luktar det nystädat.
Folk är inte kloka. Jag har precis varit och sett en film där detta koncentreras så intensivt att allt annat liksom bleknar.
http://www.hollywoodreporter.com/review/club-el-club-berlin-review-771694
Åh så jag känner igen mig! Samtidigt som jag ska rodda med mamma på distans (jo hon hänger kvar även om det var riktigt kritiskt för två veckor sedan, nu hoppas vi att vi får en sista jul som blir något så när) så har jag varit på samtal på föris eftersom 2-åringen inte lyssnar / kastar saker etc (han som älskar sin 6-månaders syster med pussar, ger mig en kram när jag slagit i tån, som pratar fantastisk engelska och förstår all svenska - tyckte 'Sture och Bertils mammas' kommentar var mycket intressant!), jobbet vill att jag ska börja tidigare än planerat så då ska det fixas och så ska man fixa jul och julmysa ovan på allt. 6-månaders bebisen har nu fått RS-virus också för att riktigt köra slut på mig. Min man är toppen men nu när jag är mamma-'ledig' så har han tagit foten av gaspedalen helt när det gäller tvätt / matplanering / presentinköp / handling etc och Jag. Orkar. Inte. Mer.
SvaraRaderaKära Helga, din pappa bryr sig inte om vad du gör... han visste allt du var för honom och han för dig, inget kan ändra det. Försök att befria dig själv från onödiga krav!!!
SvaraRaderaHelga, min cybervän, jag ska berätta en sak för dig. Det blir jul även om det inte är städat bakom badkaret i år. Låt bli. Köp maten på en bra matvaruaffär med kött-och-fiskdisk, där du kan få tag i det du vill ha. (Vet du ingen i omnejd där du bor, maila mig.) Köp litet julklappar om ni kör med julklappar. Skaffa fram granen, klä den, lägg klapparna under den och sen räcker det. Var snäll emot dig.
SvaraRaderaOch Flisan, från en förskollärare: En 2-åring som inte lyssnar? Som kastar saker? Det låter inte så farligt i mina öron. Varför behöver de ett samtal om det? Ge din man en spark i gumpen!
Tack allihop.
SvaraRaderaSå sant om kollegor och nekrologer. (Nu har jag förresten kompletterat den lite, som kollegan bad mig om, med årtal och dylikt, och la till ett par meningar om en sak han inte alls fått med.)
Häromdagen var jag hemma hos min gudfar M och hans hustru. M var pappas äldste vän och den som besökte honom flest gånger under hans sjukdomstid. När M var ute ur rummet föreslog hans fru att jag skulle be M om hjälp att sortera och värdera pappas böcker och konst - det skulle vara mycket bra för M att få göra, din pappas död har verkligen tagit honom hårt.
Ett fantastiskt bra förslag som jag för det första aldrig kommit på själv och för det andra aldrig vågat be om ens om jag kommit på det.
Så om julen. Jag vet! Ni har så rätt. Jag är faktiskt ganska immun mot de värsta julgalenskaperna även om det kanske inte låter så. O sköter ju all matlagning. Idag köpte jag knäck för att slippa koka själv. Jag vill baka lussekatter eftersom jag gillar att äta dem, inte för att jag måste. Dito om knäck, förresten. Svärmor kommer imorgon vilket betyder att jag slipper diska på en vecka - yay! Hon är mycket duktig med barnen också, fast hon kan behöva direkta order och konkreta tillsägelser ibland, men nu när jag har upptäckt det och inte förväntar mig att hon själv ska se att nu vore det fint om hon läste godnattsaga, så ber jag henne rent ut.
Flisan, du har mina allra varmaste sympatier. Det låter rent ut sagt för jävligt. Givetvis ska bebisen få RS-virus också, det kunde man ge sig fan på. Och jag håller med Karin om din man. Fast jag vet hur jävla svårt det är att säga till. Ofta är det lättare att göra sakerna själv. Kram!