Vad tyckte du om officianten, pappa? Rar, tyckte jag, fast kanske lite sentimental. Det får inte bli för kletigt. Vi får se vad han skriver ihop. Jag gör så gott jag kan, vet du.
Och efteråt blir det smörgåstårta! Haha, nä jag bara retas. Klart jag minns att du inte gillade det. Jordärtskockssoppa och mandeltårta med smörkräm, bättre va?
Det regnar, pappa. Det är alldeles för kallt för att sitta här. Undrar hur länge sedan det var vi gjorde det, när du visade mig det här lilla huset. Muminsällskapet borde ha årsmöte här, sa du.
Så fint Helga. Du har fixat så bra för honom.
SvaraRaderaHar precis kommit hem från ett par dagar hos mamma i Sverige. Hon har verkligen tacklat av nu och har rätt ont. Har (tillsammans med onkologen) micklat lite med hennes smärtlindring och idag var det lite bättre, vi får väl se. Det är så tungt att inte kunna vara där hela tiden och inte minst avlasta min pappa som gör ett jättejobb. Jag känner mig så kluven, å ena sidan behöver mamma mig men det gör min man och 2-åring också (6-månaders bebisen får ju följa med vart jag är, hon är nog för övrigt den bästa medicinen för mi mamma). Att ta med 2-åringen är svårt, han behöver leka med kompisar!
Å vad svårt, jag lider med dig! Ibland räcker man ju bara inte till. Pappa hade aldrig ont, fantastiskt nog.
SvaraRaderaMen usch, jag är verkligen nervös för begravningen.
Muminsällskapet? Så klart! Han var lite underfundig, din far, eller hur?
SvaraRaderaKanske att du skulle prata med officianten innan en gång till och berätta hur nervös du är för begravningen? Kan det hjälpa lite, månne?
Men det är väl naturligt att du är nervös? Man vet ju inte hur man kommer reagera (jag menar de flesta har ju bara en pappa att begrava). Ofta är det dock tiden innan sorgliga saker som är värst, när man liksom är mitt uppe i det så är det nästan en lättnad.
SvaraRaderaDin pappa låter så fantastisk!