Idag mötte jag mamma vid tåget. Höll på att komma för sent eftersom jag var tvungen att medla i bråk mellan bindgalen storson, infernaliskt retsam lillson och högeligen irriterad make. I övermorgon reser mamma och ungarna till Göteborg.
Syrran anslöt och vi åt lunch. Sedan följde mamma med hem till pappa. Det är skönt att ha sällskap dit, numera är jag lite rädd när jag sätter nyckeln i låset.
Det var värre än vanligt. Han var så trött, så trött, och lite sur. Han hade tagit av sig tröjan och jag ville gråta när jag såg hans magra axlar och armar och stora svullna mage, med röda stora klösmärken. Hostan är något bättre men fortfarande jävlig, och så har han ont i benen, känns som träningsvärk säger han.
Tack och lov att mamma var med och tack och lov att ASIH kommer på måndag.
Men som vanligt blev allt så väldigt mycket bättre när jag fått i honom lite vätska och glass. Han blev glad för den gigantiska tekopp jag köpt åt honom på Indiska, den har en turkos elefant på. Vi pratade en stund alla tre, och skrattade faktiskt också. Till sist utspann sig följande dialog :
- Du vet att du kan ringa mig om det är något, om du känner dig ensam och ledsen.
- Jo, men det gör jag ju bara om jag tror att det hjälper.
- Det var då ett jävla svar också.
Vi skrattar, alla tre.
- Jag säger som jag sa till narkosläkaren för några veckor sedan: så ont gör det faktiskt inte.
Å pappa. Hur ska jag klara mig utan dig?
Syrran anslöt och vi åt lunch. Sedan följde mamma med hem till pappa. Det är skönt att ha sällskap dit, numera är jag lite rädd när jag sätter nyckeln i låset.
Det var värre än vanligt. Han var så trött, så trött, och lite sur. Han hade tagit av sig tröjan och jag ville gråta när jag såg hans magra axlar och armar och stora svullna mage, med röda stora klösmärken. Hostan är något bättre men fortfarande jävlig, och så har han ont i benen, känns som träningsvärk säger han.
Tack och lov att mamma var med och tack och lov att ASIH kommer på måndag.
Men som vanligt blev allt så väldigt mycket bättre när jag fått i honom lite vätska och glass. Han blev glad för den gigantiska tekopp jag köpt åt honom på Indiska, den har en turkos elefant på. Vi pratade en stund alla tre, och skrattade faktiskt också. Till sist utspann sig följande dialog :
- Du vet att du kan ringa mig om det är något, om du känner dig ensam och ledsen.
- Jo, men det gör jag ju bara om jag tror att det hjälper.
- Det var då ett jävla svar också.
Vi skrattar, alla tre.
- Jag säger som jag sa till narkosläkaren för några veckor sedan: så ont gör det faktiskt inte.
Å pappa. Hur ska jag klara mig utan dig?
Har han ont i magen (för att den är väldigt stor/spänd) kan man åka in och bli tappad. Då tappar de ut den extra vätska som lägger i buken, runt tarmarna. Ofta är det dock något som blir ett återkommande behov, men mår man bättre däremellan kanske det kan vara värt besväret.
SvaraRaderaJag vet. Hittills har de läkare som klämt på honom sagt att det inte är så mycket vätska. Jag vet inte hur rätt de har, enligt min syster är det svårt att känna och lyssna, bäst är UL.
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att ASIH kan hjälpa med sånt här, just nu känner jag mig så oerhört ensam och vilsen.
Det är svårt att känna dig till mängden vätska. Ofta brukar man få stor och spänd mage (tänk höggravid utan underhudsfett) men sen finns det vissa skummisar som verkar kunna gömma otroliga mängder utan att det syns. De är dock ett fåtal.
SvaraRaderaFrågade pappa idag, närå han har inte ont i magen. Nu är ju han världens tåligaste med osannolikt hög smärttröskel. Tack och lov får man väl säga. Men så länge han inte lider av det är det väl bäst att inte göra något, antar jag.
SvaraRadera