Jag har råkat ta bort inlägget som hette Rapport, tyvärr också kommentarerna till det. Finns det någon vänlig själ som har laddat ner det och kan skicka mig texten?
Hälsar Helga Virrhjärna
Uppdaterad: Ha! I did it, jag hittade en cache på nätet. Tyvärr bara med de första fyra kommentarerna. Så ni andra som kommenterat: tack! Jag blev precis lika glad för era kommentarer men kunde inte återskapa dem. Särskilt tack för påminnelsen om närståendepenning.
Vi fick inga särskilda besked idag. Jo, att pappa också har små metastaser i lungorna. Det är förstås inte bra men de i levern är långt värre. Var primärtumören sitter vet man ännu inte. Imorgon ska man göra en biopsi, svaret på den dröjer flera veckor och först därefter remitteras han till onkolog, får en prognos och förslag på åtgärder.
SvaraRaderaOm han ens lever så länge. Om det alls finns något att göra. Jag frågade mamma rent ut och hon var tveksam. Jag tror att pappa anar det också.
Snart är det dags för ännu en vända med biståndsbedömarna. Den här gången ska även mamma vara med.
Jag hade varit långt mer förtvivlad om jag inte fått tips om ett privat vårdhem. Dit ska jag ringa imorgon. Jag lägger med glädje en del av mitt arv på att underlätta pappas sista tid i livet.
Konstigt nog var jag lättad och lite upprymd idag. Jag orkar inte vara ledsen precis hela tiden. Förresten har jag varit på jobbet också och meddelat att jag vill vara tjänstledig ett tag. Herr Snäll var förstående.
Men nu gråter jag lite. Jag läser spridda ord av Dylan Thomas, T.S. Eliot, Ekelöf, Bellman och Shakespeare. Och gråter.
Sparas automatiskt i min kortläsare på plattan. Tyvärr sparas inte kommentarerna.
SvaraRaderaJag har försökt kommentera flera gånger sista veckan utan att lyckas. Nu fungerar det äntligen. Om skillnaden var att jag nu tog plattan och inte telefonen? Hursomhelst är jag väldigt tacksam att du delar med dig om glädjen mitt i sorgen. Du ger känslorna gråskalor. Tack!
Nu går det inte att publicera kommentarer. Landala har att göra med att jag valt wordpress-adressen, testat den andra..
Men åååååååååå. Jag kan inte ens ana hur tungt det måste vara. Men så skönt att du har din mamma, som kan de här grejerna på riktigt. När mina kusiners pappa fick mesoteliom förrförra sommaren var det en av kusinerna, lillasystern (iofs vuxen och tandläkare) som fick förklara för sina storebröder vad palliativ betydde (och alltså, de är välutbildade och känner säkerligen till ordet, men det gick liksom inte in) och att pappa faktiskt skulle dö. Pappan själv tog aldrig in det, vilket på ett sätt kanske var lika bra.
SvaraRaderaTa hand om varandra nu, allihopa. Om du vill pigga upp din pappa lite kan du berätta om min galna kompis på Markvardsgatan som la ett år på att, på eget initiativ och utan förlag, skriva en 800-sidig bok om de svenska korstågen i Baltikum (på Medeltiden?). De har med allra största sannolikhet sett varandra på Stadsbibilioteket ett otal gånger. Det finns en stark återväxt bland historienördar (och översättare, min vän är faktiskt det också).
Stor kram från Anka
Svara
Helga16 september, 2015 10:34
Det finns så många sätt att dö på. Att leva frisk och kry till dess man plötsligt upptäcker att man är mycket sjukare än man trodde är nog inte ett av de sämre, tänker jag mig.
Så är det en annan sak jag har gått och tänkt på i helgen. Att det nog är skillnad på hur man förhåller sig till att livet ska ta slut om man är fyrtio och om man är över sjuttio. Att man som fyrtioåring gör det orimligt svårt om man tänker sig in i en gammal förälders situation från sin egen utgångspunkt och världsbild. (Och man tänker ju lätt utifrån den, vilket naturligtvis också är källan till många av ens oenigheter med föräldrarna). Ett långt, väl levt liv, vetskapen om att det under inga omständigheter kan vara så väldigt många år som återstår, erfarenheten av att själv ha tagit farväl av tidigare generationer och kanske också fränder ur den egna - det är en annan plats i livet. Han som tyst vrålade "Do not go gentle into that good night./Rage, rage against the dying of the light blev inte ens fyrtio. Jag tror inte man ska lita på hans vision.
Så skönt att du kan vara tjänstledig.
Svara
Helga16 september, 2015 10:34
Tack för kloka ord.
Pappa kommer förmodligen att bli allt tröttare, dåsigare och till sist gå in i koma. Han verkade lugnad av det beskedet. Han sover dåligt på nätterna men ligger då och läser utan ångest. Och äter godis som jag smugglat till honom, fuck diabetes.
Det är inte Rage against the dying jag läser, förresten, utan Fern Hill. Funderar på att ha sista strofen i annonsen.
Tidvis gråter jag över den tid pappa förspillt på att supa och missköta sig. Kanske är det därför jag så innerligt gärna vill göra hans sista tid bra. Skriver mer om det.
Mamma är storartad. Jag fyller år om några dagar men den bästa presenten fick jag i lördags när hon släppte allt och reste hit.
Svara
Helga16 september, 2015 10:34
Stora kramar till er alla❤️ ikväll tänder jag ett ljus för dig och din pappa. Var snäll mot dig själv, TH
Svara
Sparades i min bloglovin. Kram, mm
SvaraRadera