- Varför gråter du?
- För att du är så sjuk.
- För att jag är sjuk, äsch. Men att jag snart ska dö, det är tråkigt. (paus) Vet du, jag tycker så väldigt mycket om dig.
- Det vet jag.
- Mer än någon annan människa. Så har det alltid varit.
- Det vet jag också. Det behöver du inte säga. Det har jag alltid vetat.
- Ja. Det spiller över på dina pojkar också. Det är därför jag köper så mycket saker till dem. Och så för att jag är så barnslig förstås.
Så fint. Allting som finns i detta kommer du alltid att ha med dig!
SvaraRaderaVad skönt att ni båda vet och att det ändå sägs. / Stella
SvaraRaderaVilken gåva att ni kan nå varandra mitt i det svåra. Väcker minnen från när min mamma fick sin cancerdiagnos och prognos. Hon orkade inte låta någon dela sorgen tillsammans med henne. Det har gjort läkningen svårare. Imorgon skulle hon fyllt 66 år. Saknar henne varje dag. Ta vara på dagarna med din pappa. Och ta vara på dig själv. Stor kram.
SvaraRaderaanna
Så innerligt fint att ni kan prata så med varandra. Vilken gåva!
SvaraRaderaSå oändligt svårt, men samtidigt vackert att ni får den här tiden tillsammans och får göra ett avslut. Min pappa dog mkt hastigt pga hjärtinfarkt, mitt i livet när jag väntade vårt första barn, (som jag tack och lov hade hunnit berätta om, och som han var så glad över.) Jag kan känna äkta avundsjuka när jag tänker på de som får möjlighet att ta farväl av sina föräldrar. Det fanns så mkt fint jag hade velat säga och få tacka för, men som han aldrig fick höra. Ta till vara på den här sista tiden. Kram, L
SvaraRaderaTack. Ja, det är en gåva, faktiskt. Jag inser det och är glad för insikten.
SvaraRaderaNär det svåraste händer blir det enkla det viktigaste att säga. Så fint att ni kan göra det nu.
SvaraRadera