Svar på tal

Jag försöker prata med pappa i telefon, mobilnätet krånglar, han babblar på och hör inget av mina inpass, jag får inte en syl i vädret. Samtidigt får Q och Y för sig att de A) ska rosta bröd B) ska diska stenar de plockat på stranden. Det luktar bränt och skvalpas med vatten och diskmedel. O är uppe på ladutaket.

När samtalet är slut är jag också det, av stress och irritation.

Jag: Hörni, någon gång i veckan behöver jag få prata med morfar i lugn och ro och höra hur han mår. Varför måste ni sätta igång med tusen olika grejer precis samtidigt?

Y: Annars är vi ju inte tysta!

Brorsor

Halvtid

Nu har vi varit här i två veckor, om ungefär två veckor till åker vi hem.

Det finns mycket att skriva om relationerna här. De ställs liksom på sin spets. Jag funderar och formulerar och skriver kanske senare.

O och jag har bytt taket på ladans baksida, trasigt tegel mot papp. Ett enormt företag som jag inte trodde oss om. Men vi kunde.

Framsidan återstår, men där behåller vi teglet. Lyckas vi med den också, är det årets, kanske decenniets, kanske äktenskapets storverk.





Kusin och jag har varit på loppisrunda igen, och haft mycket trevligt. Men på kvällen bjöd O på middag och snackade uppenbarligen för mycket renovering, eller tog på annat sätt för mycket bandbredd, för kusin blev påtagligt sur. Hennes ironiska kommentarer haglade.

Men jag är glad över utflykten, och min gräsliga kakburk, min klocka och mitt nattduksbord.

Öbor, kommunikation, renovering och andra världar

Vi är på Sommarön och som alltid blir jag starkt påverkad av tillvaron här. Uppslukad, kanske. Det är inte en odelat positiv upplevelse. Den här ön gör något med människor, det är tydligt det.

Q blir som förhäxad av kompisarna och det sociala livet, framför allt representerat av den tre år äldre sysslingen. Han glömmer eller struntar i alla tillsägelser och regler, försvinner och blir borta, och när vi väl lokaliserar honom och hämtar hem honom är han så uttröttad av roligheterna att han inte kan vara annat än vidrig mot oss. Vi har haft flera samtal om saken.

O jobbar med sina olika projekt, som vanligt. Men något har hänt. Vi kommunicerar bättre än vi brukar. Jag har tagit mig i kragen och bestämt mig för att hjälpa till mer. Vi har köpt virke och masonit och takpapp och släpat och burit. Trots min styrketräning är jag alldeles slut efteråt men tack vare min styrketräning är jag åtminstone förmögen att hjälpa.

(Apropå knäppa öbor, en gubbjävel äldre herre, troligen barnfödd på ön, flinade åt oss när vi skyfflade takpapp ombord på båten, och sa överlägset: På Sommarön har vi tegel på taken. Jag blev svarslös (esprit d'escalier: skulle ha sagt "lägger näsan i blöt gör ni också") men gav honom en blick som tydligen var förintande, för efteråt förhörde han sig inställsamt: är det till att vara en Helgasson? Jag ser släktdragen. Kände du gamle doktorn? Jovars, det var min farfar, klippte jag av, och höjde därmed mitt anseende några pinnhål.)

Jag ser mig omkring i huset ("vedbon" som gubben på bryggan kallade det, jotack, det har varit ombyggt till boningshus i fyrtiofem år, ännu ett översitteri och bästvetande) och tänker att vi har åstadkommit en hel del ändå. Sommaren 2010, den första förfärliga sommaren med två barn, sommaren utan sömn. Då var vi här i två veckor. Soffan var gammal och musäten och gick inte att sitta i, ena fåtöljen likaså. Kökskranen hängde på trekvart och gav förstås bara kallvatten. Dusch hade vi inte. Q sov i en racklig säng med hönsnät i botten, själva sov vi med Y i en knarrig gammal dubbelsäng.

Nu ligger det vackra mattor på golven, det finns varmvatten i köket och ute i ladan där duschen står. Efter att vi rensat stenkistan så är det inte längre stopp i avloppet. Barnen sover i en våningssäng som O har byggt, och just igår fraktade vi hem nya sängar till oss själva. Soffan är sedan länge ersatt med en blekt med skön blå möbel med stora härliga kuddar.

Nu ska jag sätta mig i den en stund, en liten stund innan jag ska förbereda lunch att ta med ner till bryggan. Den här världen, den här platsen är helt okej, särskilt en dag som denna då solen lyser över klippor och gräs och svalorna piper. Men nu ska jag till Oxford i sällskap med Harriet. För några dagar sedan genomlevde jag Ravensbrück och Auschwitz med Miriam, och igår kväll red jag och pojkarna på Miramis genom Dunkla skogen. Ikväll ska vi nog ge oss ut på jakt efter Kungsrubinen, tror jag.

Semestern hittills

Sovit länge.
Ätit värktabletter för ryggen.
Dragit en lättnadens suck när smärtan släppt.
Badat fyra gånger på en dag.
Plockat smultron med sönerna.
Köpt och fraktat hem ett skåp.
Nästan slängt ut ungarna på motorvägen eftersom de varken kunde hålla sams eller tyst.
Fascinerats av de tvära kasten mellan himmel och helvete i umgänget med barnen. Ena sekunden tårögd förundran, nästa blixtrande ilska.
Packat och hatat det.
Hjälpt maken att lasta släpet med nytt utedass och roddbåt och grälat om prioriteringen.
Blivit sams på bästa sätt.
Kört till Göteborg med dass och båt och släp.
Lyckats hitta både god lunch och bra fika på vägen.
Inte blivit galen på ungarna.
Lyssnat på tre sommarprat.
Imorgon Sommarön.

Bra svar på fånighet

(I bilen på väg för att bekanta oss med katterna.)

Jag: Undrar om det är flickor eller pojkar? Om det är två kattflickor blir vi jämna lag i familjen.
Q: Vadå?
Jag: Äsch, jag skojar bara, jag menar att ni är ju tre killar och jag är bara en tjej.
Y: Fast jag vill inte att vi ska vara lag! Vi är ju en FAMILJ!

Snodd semesterlista snos ännu en gång

Suziluz reflekterar över den kommande semestern och jag inser att det är särdeles förnuftigt att göra så. Sannolikheten att utfall överensstämmer med förväntningar ökar förmodligen dramatiskt.

Vad ska du göra på din semester?
Det vanliga. Sedan vi fick barn har semestrarna gått in i en förutsägbar lunk. Förr tog vi sällan semester i juli och reste nästan alltid någonstans, ju längre bort dess bättre. Nu gör vi tvärtom. Först blir det några dagar i Sunkstugan, sedan åker vi till Sommarön där vi stannar några veckor. Semestern avslutas med en helg i Dalarna då vi ska se Turandot på Dalhalla. Det ska bli roligt. Ännu roligare blir det när semestern är slut, då vi ska få våra katter!

Ska du åka någonstans?
Se ovan.

Hur länge ska du vara ledig?
Sex veckor! Jag tar all semester på en gång.

Vad vill du verkligen hinna med?
Bada, i både sjövatten och havsvatten. Äta jordgubbar med grädde och dricka flädersaft och kanske lite vin också. Läsa en massa böcker. Lyssna på ljudböcker och sticka. Promenera. Göra lite utflykter, utforskarlusten är inte alldeles borta. Föra långa trevliga samtal. Gå på loppis. Möblera mina två dockskåp, Sunkstugan och lilla huset på Sommarön.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Allt det jag har nämnt men utöver det lär det bli en del tråkigt som att sitta i bilen, stå i kö, vänta på O medan han köper virke, gräla med mina närstående. Sådär som det alltid blir.

Vad ser du mest fram emot?
Allt och inget. Det var förrförra sommaren tror jag som jag landade i insikten att semester inte ska vara ett jagande efter nya upplevelser eller för den delen prestationer. Varje dag är ungefär den förra lik, och det är precis som det ska vara.

Vad kan gå fel?
Allt och inget. Sjukdom, även den mest triviala kan ju förstöra en hel del. Skador, gud förbjude.

Vem kommer du vara mest med?
Min man och mina barn.

Vad kommer du lägga mest pengar på?
Förmodligen virke till olika projekt på Sommarön. Vilket påminner mig om att vi behöver ha ett samtal om detta så att O:s och mina planer och förväntningar stämmer överens.

Vad kommer du köpa inför semestern?
Inget särskilt. Jag har köpt shorts till Q, han växer så det knakar så förra årets är urvuxna. Mamma köpte sandaler till dem när hon var här för några veckor sedan. Själv är jag väl försedd med det mesta. Lite solskydd och sånt kanske.

Kommer du använda det?
Ja.

Kommer du bli brun?
Nej. Det blir jag aldrig, jag har ljus hy och stannar helst i skuggan, gillar inte direkt solljus. Men visst, lite färg på näsan brukar jag få.

Vad vill du säga till ditt semester-jag?
Gå och lägg dig före midnatt!

Vad kommer du äta?
Nyttigt, hoppas jag. Jag har slappat till i det avseendet på sistone och sommaren är ett bra tillfälle att rätta till det. Jordgubbar, nektariner, sockerärter, sparris, färskpotatis.

Vad kommer du dricka?
Vatten, kaffe, te, flädersaft och lite vin.

Vad kommer göra den här semestern extra bra?
Den behöver inte vara extra bra. Den behöver bara vara som semestrar brukar vara. Men just i år har hela familjen något att se fram emot när semestern är över, då två randiga systrar med svans flyttar hem till oss.

Vad kommer du ha på dig?
Shorts, hoppas jag, om vädret tillåter. Bekväma skor. Jeans om det är för kallt för shorts. Ja, och så något på överkroppen förstås.

Hur kommer du att göra dig illa?
Usch, inte alls hoppas jag. Inte värre än skavsår, fästing- och myggbett.

Vad oroar du dig för?
Inget särskilt. Om jag tänker efter, att vi ska bli sjuka. O är förkyld just nu och Y och jag har precis varit det. Inte mera sånt, tack.

Vad kommer bli extra speciellt i år?
Att slutet av semestern inte är något att emotse med olust, utan med viss förväntan. Se ovan om katter.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?
Jag säger som Emil i Lönneberga, det vet man inte förrän efteråt.

Tillökning

Ibland går det fort.

Igår kväll på hemvägen på tunnelbanan läste jag på FB att en körkompis med sorg i hjärtat efterlyste ett nytt hem till sina katter.

Väl hemma diskuterade O och jag och messade lite frågor till kattägaren. Vi blev inbjudna på besök nästa dag.

Ikväll kom vi, såg och blev besegrade och bedårade. Nu är saken klar. Två graciösa randiga små damer flyttar hem till oss i augusti.

Det ska bli så roligt att ha katt igen!