Öbor, kommunikation, renovering och andra världar

Vi är på Sommarön och som alltid blir jag starkt påverkad av tillvaron här. Uppslukad, kanske. Det är inte en odelat positiv upplevelse. Den här ön gör något med människor, det är tydligt det.

Q blir som förhäxad av kompisarna och det sociala livet, framför allt representerat av den tre år äldre sysslingen. Han glömmer eller struntar i alla tillsägelser och regler, försvinner och blir borta, och när vi väl lokaliserar honom och hämtar hem honom är han så uttröttad av roligheterna att han inte kan vara annat än vidrig mot oss. Vi har haft flera samtal om saken.

O jobbar med sina olika projekt, som vanligt. Men något har hänt. Vi kommunicerar bättre än vi brukar. Jag har tagit mig i kragen och bestämt mig för att hjälpa till mer. Vi har köpt virke och masonit och takpapp och släpat och burit. Trots min styrketräning är jag alldeles slut efteråt men tack vare min styrketräning är jag åtminstone förmögen att hjälpa.

(Apropå knäppa öbor, en gubbjävel äldre herre, troligen barnfödd på ön, flinade åt oss när vi skyfflade takpapp ombord på båten, och sa överlägset: På Sommarön har vi tegel på taken. Jag blev svarslös (esprit d'escalier: skulle ha sagt "lägger näsan i blöt gör ni också") men gav honom en blick som tydligen var förintande, för efteråt förhörde han sig inställsamt: är det till att vara en Helgasson? Jag ser släktdragen. Kände du gamle doktorn? Jovars, det var min farfar, klippte jag av, och höjde därmed mitt anseende några pinnhål.)

Jag ser mig omkring i huset ("vedbon" som gubben på bryggan kallade det, jotack, det har varit ombyggt till boningshus i fyrtiofem år, ännu ett översitteri och bästvetande) och tänker att vi har åstadkommit en hel del ändå. Sommaren 2010, den första förfärliga sommaren med två barn, sommaren utan sömn. Då var vi här i två veckor. Soffan var gammal och musäten och gick inte att sitta i, ena fåtöljen likaså. Kökskranen hängde på trekvart och gav förstås bara kallvatten. Dusch hade vi inte. Q sov i en racklig säng med hönsnät i botten, själva sov vi med Y i en knarrig gammal dubbelsäng.

Nu ligger det vackra mattor på golven, det finns varmvatten i köket och ute i ladan där duschen står. Efter att vi rensat stenkistan så är det inte längre stopp i avloppet. Barnen sover i en våningssäng som O har byggt, och just igår fraktade vi hem nya sängar till oss själva. Soffan är sedan länge ersatt med en blekt med skön blå möbel med stora härliga kuddar.

Nu ska jag sätta mig i den en stund, en liten stund innan jag ska förbereda lunch att ta med ner till bryggan. Den här världen, den här platsen är helt okej, särskilt en dag som denna då solen lyser över klippor och gräs och svalorna piper. Men nu ska jag till Oxford i sällskap med Harriet. För några dagar sedan genomlevde jag Ravensbrück och Auschwitz med Miriam, och igår kväll red jag och pojkarna på Miramis genom Dunkla skogen. Ikväll ska vi nog ge oss ut på jakt efter Kungsrubinen, tror jag.