Morgonsovare

Monstret som hemsökte Y om nätterna tycks ha flyttat, det är ett bra tag sedan han hade nattskräck nu. Den som stökar mest på nätterna är istället Q, som ju också har tendenser till nattskräck och livliga mardrömmar, tendenser som har förstärkts av medicineringen mot nattkiss.

Inatt vaknade jag av tassande steg och trodde förstås att det var Q, men det var Y som stod vid handfatet och hällde upp en mugg vatten åt sig. Han är torr som en kamel sedan treårsåldern så där gäller inga vätskerestriktioner. Jag lyfte upp honom och bar honom till hans säng, befarade protester men han sov redan när jag la ner honom.

Ännu några timmar senare vaknade jag av att Y låg mellan oss i dubbelsängen. Han puffades och buffades och sparkades, det var omöjligt att sova. Jag gick ner i gästrummet, men hade inte hunnit somna förrän jag hörde O:s steg i trappan. Ånä, här är upptaget, jag hann först!

Sedan sov jag djupt och drömlöst tills klockan ringde. Då gick jag upp till sovrummet och kröp ned bredvid Y.

Strax efteråt vaknade O och Q, och de är av den sorten att de inte kan ligga kvar i sängen någon längre stund efter att de vaknat. Men Y kan, lika bufflig som han varit under natten, lika stilla låg han nu. Jag borrade in ansiktet i hans sömnrufsiga nacke och sov jag också.

En stund senare kikade Q in på oss. Y tittade upp, men konstaterade: Nä. En liten stund till kan vi ligga kvar, va?

Jag tror han brås på mig.