Jag hade ju aldrig plockat sådana mängder snödroppar, de vissnar ju nästan genast.
Men Q ville göra mig glad efter att vi bråkat (han tjurade när jag grälade över att han hällt pulvriserade torra löv innanför lillebrors tröja).
När jag obetänksamt sa att man inte får plocka så många blommor, brast Q i gråt. Men jag rättade upp det, faktiskt.
På kvällen var det jag som grät över läsningen av Madicken och Junibackens Pims. När magra lilla Mia får stryk av överläraren, då brast min röst och tårarna rann. Barnen tittade intresserat på mig. Har du inte läst den här massor med gånger, sa Q förundrat.
Nu sover de. Och snödropparna har redan börjat vissna. Men de doftar ännu, svagt, av honung.
Det är så trevligt med dina (indirekta) boktips Helga. Jag läser "Lilla huset på prärien" för nioåringen här hemma, tack vare dig, och vi älskar det. Nu har vi läst nästan hela serien och ska försöka spara sista böckerna en stund. Och nu blir jag sugen på Madicken!
SvaraRaderaTack för det! RK.
Ps. Vilken fin bukett Q har plockat! Jag fick en bukett med lila krokus och snödroppar av min nioåring igår. Underbar doft!
Vad roligt, vad glad jag blir!
SvaraRaderaTidvis blir jag lite orolig över att Q inte kommit igång med läsning på egen hand. I hans ålder plöjde jag både Madicken och Lilla huset. Men å andra sidan är det fantastiskt roligt att få uppleva dem igen tillsammans med båda barnen.
Har ni läst hela serien, det var imponerande! Jag slutade högläsningen efter Plommonån. Själv tycker jag att det går en vattendelare där. De följande böckerna är vuxnare, det tog några år innan jag kunde ta till mig dem.
Ja visst är det underbart med högläsning när man hittar något som passar både stor och liten! Jag tigger t.o.m till mig en lässtund med 12åringen ibland bara för att det är så mysigt (just nu diggar vi "Boken om Mademoiselle Oiseau" -inte minst för de fantastiska illustrationerna av Lovisa Burfitt). :-) RK.
RaderaÅh, perfekt, ännu ett tips alltså!
RaderaMen snödroppar brukar det ju finnas så gott om att man kan kosta på sig att plocka! Jag har aldrig tänkt på att de vissnar fort. Det är ju så roligt när man kan få ta in de allra första blommorna från egen trädgård.
SvaraRaderaI det här inlägget är ni alla som tagna ur en Astrid Lindgrenbok!
Helga: min son (som är lika gammal som Q) har gillat Amulett-böckerna. Det är en slags serieroman i flera delar med fantastiskt vackra illustrationer i mangastil. Det var de första "böckerna" han läste helt på eget initiativ. Efter dem läste han en serie som heter Taynikma, som var lite samma stil. För övrigt kör vi helt iskallt med mutor hemma hos oss (eller ska vi kalla det läspremier?). Nu behövs de inte längre för S del, han läser ofta och gärna på egen hand. Men sexåringen får guldstjärnor för varje liten lässtund och de kan sedan bytas mot en liten belöning. En del tycker säkert att det är förkastligt, men det gör inte jag.
SvaraRaderaVi pratade faktiskt om saken igår. Jag sa till Q att jag skulle vilja att han läste lite mer, att han (och lillebror som ju inte kan läsa ännu) kan få guldstjärnor eller läsborgarmärke om de läser. De var positivt inställda.
RaderaIdag är han hemma med förkylning (O vabbar). När jag åkte låg han i sängen med en hel hög Bamse och bilderböcker. Läsning som läsning, tänker jag.
Jag har favoritmärkt Amulett på Adlibris!
Så fint!
SvaraRaderaOch du, jag läser allt vad du skriver. Det är bara så innivassen tjorvigt att kommentera från telefonen.
/Kram från Maja vid datorn!