2015-02-23

Ledsen och glad

Ledsen över att dagen och gårdagkvällen nådde nya höjder i bråkighet och skogstokighet hos våra barn. Vi är nu installerade hos snälla vännerna i Dalarna, vars barn är vuxna (fast de var också rätt bråkiga när det begav sig). Jag har hotat med att vi åker hem i förtid och missar skidskolan, om det inte busas mindre och lyssnas bättre.

(Vad är problemet? Att det är fara för både inredningar och liv och lem när bröderna Bus drar igång. Att tillsägelser både milda och stränga ignoreras, först när jag är rosenrasande eller gråtfärdig tar det skruv. I fem minuter ungefär.)

Glad, så alldeles väldigt glad efter att ha träffat svågern i lördags, svåger och morbror förblir han fast han nu är skild från min syster. Det lyste om honom, och han berättade först generat men sedan allt ivrigare om henne han träffade före jul, efter en misslyckad dejt då han först tänkt gå hem och lägga sig men ändå gick vidare och tog en öl och sprang på en gammal bekant som ville presentera honom för en tjej som var så rolig.

På den vägen är det, troligen flyttar han in hos henne nu när hans och syrrans bostad är såld. Ni kanske tycker att det går fort, sa han ängsligt. Äsch vadå, menade både O och jag, ni är ju inte 22 som vi var, kör på bara.

Jag säger då det, den damen har gjort ett kap. Och jag har en känsla av att det har svågern också.

12 kommentarer:

  1. Åh, vad roligt att höra, för tant har gått och oroat sig lite för honom. Charmig och snäll om man får döma efter bild sedd annorstädes!

    SvaraRadera
  2. O ja, han är en tiopoängare. Damerna borde stå i kö!

    SvaraRadera
  3. Vald släkt är bra! Och så roligt för honom!

    SvaraRadera
  4. Funkar det att skilja på bröderna bus? I höst har vi varit inne i ett ekorrhjul där det bara blev mer och mer aggressiva tongångar mellan oss och de två yngsta. Den som reagerade mest var mellansonen som blev helt ohanterlig. Jag var så ledsen och såg framför mig hur vi senare får en tonåring som är helt oregerlig om vi inte kan hantera honom nu? Förstör vi helt hans självkänsla med alla gräl (och en hel del hot). Tror han bara att vi tycker om honom när han presterar? Mycket bråk så fort det gällde att prestera (läxor, hjälpa till hemma) och mycket bus och syskonbråk.Inte kul att göra något med barnen öht.

    Så det vi har gjort är att istället lyssna in honom mer, inte försöka tvinga (låter ju logiskt när jag skriver det), utan höra efter hur han vill ha det och försöka kompromissa och lyssna till hans lösningar. Mer ensamtid med honom och mer göra saker han vill. Och som sagt att skilja på sönerna när de busar igång. Det är inte ok att de förstör för alla inblandade. Våra söner kan man inte resonera med när de drar igång ordentligt. bara efteråt... Vet inte om det är någon hjälp, tror du vet allt detta redan.... Ibland blir man bara så attans låg.

    SvaraRadera
  5. Det är på något sätt betryggande att se en förälder vara bedrövad över det här. Vi hade det diskutabla nöjet att studera hur våra goda vänner förhöll sig till sina barns uppförande inomhus när de bodde hos oss tio dagar i somras, för första gången med barnen med sig. (Ja, vi har väldigt gott om plats, med gästrum med eget badrum i källarplanet, så vi kan ha folk boende hos oss i tio dagar utan fara för vår mentala hälsa.)

    Den första kvarten inbegrep att femåringen svingade en eldgaffel i närheten av en glasdörr medan fadern lugnt betraktade det hela. Den som ingrep var jag som såg till att ungen fick en dammvippa i plast att svinga i stället.

    SvaraRadera
  6. Det där klassiska med att "ska ni hålla på så här inomhus så får ni gå ut", fungerar det?

    SvaraRadera
  7. Åhh, vad det värmer att läsa era kommentarer! Rosa, jag fattar ju att vi inte gärna kan vara ensamma om detta men ibland känns det så, så skönt att läsa att andra har det ungefär likadant.

    Våra vänner är förstående och deras barn var som sagt rätt vilda och är idag förtjusande och välanpassade tjugonånting.

    Idag känns det oerhört mycket bättre. O har jobbat, gossarna och jag har tillbringat fyra timmar på ett museum /experimentverkstad. Deras ihärdighet i att bygga tredimensionella figurer från ritningar imponerade inte bara på mig utan även på personalen. Och visst var det lite syskongnabb, men på en fullt acceptabel nivå.

    Vi måste skärpa oss med att avvärja, aktivera, flytta, skilja dem åt istället för att bara gapa åt dem. Helt klart. Gäller att komma ihåg bara när man själv är ett utsketet äpple.

    Köra ut dem praktiseras ofta men funkar dåligt t ex under bilåkning...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men precis. När man själv är urtrött är det inte så lätt att vara sådär himla pedagogisk som man egentligen vet funkar mycket bättre. Att avleda och aktivera kräver ju att man själv orkar.
      I bilen rekommenderas ljudböcker och att sätta dem i varsin rad - fast vill de gnabbas gör de det ändå :-(. ( åkte Tyskland tor på sportlovet med barnen, ålder 6-13.... Blä)

      Radera
    2. Funderar dessutom på hur man ska hantera nioåring som möter alla tillsägelser av typen det är fel att slå lillebror med jamen jag är ju dum i huvudet och gör alltid bara fel...? Vilket inte är sant, han är både smartoch empatisk och vi uppmärksammar ofta när han gör bra val och är schysst. Men all kritik slår han ifrån sig så här. Vad göra?

      Radera
    3. Hög igenkänning på den! När Q äntligen tar reson blir det ofta dylika tongångar. Å, jag är dummast i världen, jag hatar mig själv. Inte roligt att höra, bidrar inte till att lugna konflikten. Vet inte hur jag ska bemöta det. Brukar svara lugnt att det där inte är sant, ibland att jag blir ledsen när han säger så, men inget hjälper riktigt.

      Radera
  8. Åhh, vad det värmer att läsa era kommentarer! Rosa, jag fattar ju att vi inte gärna kan vara ensamma om detta men ibland känns det så, så skönt att läsa att andra har det ungefär likadant.

    Våra vänner är förstående och deras barn var som sagt rätt vilda och är idag förtjusande och välanpassade tjugonånting.

    Idag känns det oerhört mycket bättre. O har jobbat, gossarna och jag har tillbringat fyra timmar på ett museum /experimentverkstad. Deras ihärdighet i att bygga tredimensionella figurer från ritningar imponerade inte bara på mig utan även på personalen. Och visst var det lite syskongnabb, men på en fullt acceptabel nivå.

    Vi måste skärpa oss med att avvärja, aktivera, flytta, skilja dem åt istället för att bara gapa åt dem. Helt klart. Gäller att komma ihåg bara när man själv är ett utsketet äpple.

    Köra ut dem praktiseras ofta men funkar dåligt t ex under bilåkning...

    SvaraRadera
  9. Fattar inte varför alla kommentarer blir dubblerade. Jävla dumtelefon.

    SvaraRadera