Uppgiven, ostyrig och dallrig

Tredje vardagen i första oxdagsveckan.

Dålig nattsömn, for starters. Vid femtiden vaknade Q och väckte mig eftersom sängen var blöt. Den sabla medicinen fungerar inte helt. Jo, första natten var han torr men sedan har han kissat på sig varje natt och vi blir alltmer besvikna och uppgivna, mest Q själv förstås. Jag försöker hålla modet uppe på oss båda, det kommer att ordna sig, vi vet bara inte när, det är absolut inte ditt fel. Ändå viskar han förlåt mot min hals innan han somnar om.

Själv gör jag det inte, jag ligger vaken en stund och oroar mig. Doktorn, den rekommenderade, var trevlig och trygg och verkade tro att medicinen skulle hjälpa direkt. Själv går han inom kort i pension så hjälper den inte får vi väl vända oss till kliniken igen. Nåja, vi ska väl ge det en vecka i alla fall, men i vargtimmen är jag inte alltid så sansad.

Det är förresten inte bara Q och jag som är vakna, även Y och O väcktes förstås, det blir trångt i dubbelsängen. Y nyser femtielva gånger efter varann, jag undrar om mamma har rätt när hon hävdar att upprepade nysningar är allergi och inte förkylning. Möglet som vi hittade och som jag skurade bort från tvättstugans golv igår, är det det han reagerar på?

När klockan ringer märker jag att jag måste ha somnat om i alla fall. Y studsar upp, men inte Q. Han mår illa och har ont i huvudet och känner sig allmänt eländig. Efter lock och pock intar han frukost och klär på sig men känner sig inte bättre. Feber har han inte, men han är lite blek. Han får vara hemma, O kan vabba, fast vi båda är lite misstänksamma.

(Usch vad svårt detta är. Jag vill inte bemöta mina barn med misstro när de säger att de är sjuka. Jag vill lära dem att lyssna på sina kroppar - fast lagom mycket. Det går inte heller att stanna i sängen så fort livet känns lite motigt.)

Mobilen ringer vid halvåttatiden, det är verkstaden som har bilen på service sedan igår. Braskande helsidesreklam trumpetar att en normal service tar två timmar, perfekt då att träna på verkstadens gym eller äta en god lunch. I verkligheten behövde de behålla bilen för att byta dörrlåsen, jo för under värsta köldknäppen gick förardörren plötsligt inte igen. Jag genomskådar dem förstås, det verkar vara ett känt fel som inte bedömts tillräckligt allvarligt att informera kunderna om och återkalla bilarna för, istället åtgärdar man det först om kunden klagar. Vi gör precis likadant själva på mitt jobb. Fast nu är det om bromsklossarna han ringer, de håller inte till nästa service. Nähä. Ännu ett jävla beslut att fatta, ännu en tid att boka, ännu en utgift att punga ut med. Vi låter saken bero, O ska hämta bileländet i eftermiddag, han får bestämma då.

Jag lämnar Y hos dagmamman och åker sedan tunnelbana i en halv evighet. Struntar i att ta bussen sista biten, går istället. Totalt tar det en och en halv timme dörr till dörr inklusive Y-lämning. Jag hinner lyssna på flera kapitel av Americanah. Morgonen ljusnar.

Förmiddagen på jobbet hackas upp av små möten, stämningen är irriterad, beslut måste fattas. Ändå känns det ganska bra. Skönt att ha något vettigt att göra för en gångs skull, skönt att det händer något. Jag är trött och gnider mig otåligt i ögonen som jag brukar, och påminns om att jag målat mig för första gången på evigheter.

Mellan mötena går jag på toaletten och konstaterar att mascaran klarat sig men att jag har en märkligt ostyrig frisyr, orsakad av kombinationen vått hår, minusgrader och mössa. Till råga på allt bär jag en omlottröja som jag köpt på mellandagsrea, den är av mjukt material med vackert mönster, men den glipar oroväckande i dekolletaget och den får det att se ut som om brösten dallrar på ett oerhört distraherande sätt när jag rör mig. Först tror jag att jag glömt ta på mig behå men så är inte fallet.

Ja jävlar. Tur att det fredag i alla fall. I eftermiddag ska jag få terapi i form av klippning och goda samtal, och sedan ska jag äta middag med min syster. Förhoppningsvis slutar dagen bättre än den började.