Q och Y fick exakt likadana anteckningsböcker i julklapp av kompisarna. Under trettonhelgen inledde jag ett korståg mot stöket i deras sovrum och lekrum, ett korståg som avslutades tämligen framgångsrikt igår.
Det var nog för att jag var i städtagen som jag utan att tänka mig för slog upp en av dessa böcker igår kväll. Jag tror att jag helt enkelt ville se vems den var, och lägga den i ägarens låda.
Ägarfrågan var det inget tvivel om, på första sidan stod det prydligt textat:
Jag hatar min mamma mer än
varpå skribenten uppenbarligen avbrutit sig. (Mer än? Pappa? Mormor? Myggbett?)
Q stod bredvid mig och såg ytterligt generad ut och slog ner ögonen och mumlade förlåt. Jag lyckades behärska min skrattlust när jag förklarade att det var jag som skulle säga förlåt, det var inte meningen att tjuvläsa, jag visste inte var detta var.
Det är min dagbok kan man säga, förklarade Q. Jag gör sådär ibland när jag är arg. Vi var överens om att det är mycket bättre att skriva av sig ilskan än att till exempel slå sönder saker, och att nu när jag vet att det är hans hemliga bok, ska jag givetvis inte läsa den.
Sedan satt Q på sängkanten och plitade och skrev en lång stund. När han var färdig ville han visa.
Varning! Detta är Q:s hemliga bok. Om du läser detta så akta dig för det kommer att hända något så hemskt som du aldrig kan tro.
Lapp i min säng:
SvaraRadera"Mamma är dum jag vil till farmor."
Det var ju inte sånt jag hade tänkt att hon skulle skriva, nu när hon lärt sig.
Heja Q! Mamadueminbestakåmpisduprutarådufiserså stod det på det första brev jag fick av Nora. En insyn i hennes humor var mer minnesvärt än alla konventionellare kärleksförklaringar. Och jag är så tacksam att jag får bli hatad av just denna unge. Och älskad mellan utbrotten.
SvaraRaderaFina Q och fina du som klarade att hålla dig för skratt och snyggt bad om ursäkt!
SvaraRadera