2014-12-03

Lätt irriterad (slightly pissed?)

Jahaja.

Vi var på barnkliniken igår, Q och jag, för att diskutera hans nattkissande. Vi var där för två år sedan, då han var sex år. Sedan dess har läget inte förbättrats alls, snarare tvärtom. Q kissar fortfarande rejäla mängder nattetid och måste ha blöja. Eftersom han är större är mängden urin också större, sängen blir ofta blöt, lukten är mer påtaglig.

Själv är Q tämligen oberörd men grips ibland av oro, som jag försöker och oftast kan lugna. Det kommer ju att gå över, men vi vet inte när.

Det är märkligt hur ett möte, ett bemötande och ett budskap som var helt rätt för två år sedan kan bli helt fel när det upprepas.

Förra gången tyckte jag att sköterskan var fantastiskt bra och pedagogisk. Jag gillade hennes lugn, hennes sätt att tala direkt till Q.

Den här gången blev jag mest irriterad. NEJ han dricker inte särskilt mycket kvällstid. Betydligt mindre än lillebror som gärna bälgar i sig två glas vatten före sängdags och som sedan är torr som en kamel. Ja, okej, han kanske går och kissar för sällan dagtid. Fast fyra gånger per dag är väl inte så himla lite ändå? Nej jag är inte expert, men vi har redan testat detta med att reglera vätskemängden och det hjälpte inte alls.

Utöver detta föreslog hon att prova en särskild armbandsklocka som surrar och påminner Q att regelbundet gå och kissa dagtid. (Q har inga problem alls på dagen, men att dricka och följaktligen kissa mer under dagen skulle eventuellt kunna kicka igång det hormon som han uppenbarligen producerar för lite av på natten.)

Q blev eld och lågor, han tyckte klockan såg cool ut. Jag är mer skeptisk. Vi vet inte exakta tidpunkter för rasterna, eftersom vi trots upprepade påstötningar inte fått ett nytt schema från läraren. Och klockjäveln kostar sexhundra kronor.

Alltså, det här med vad man betalar själv och inte. Skäms på mig som gnäller, för pengar har vi ju. Som tur är. Men rent principiellt. Blöjor betalar man själv, även om ens barn är åtta år och har diagnosen enures. Blöjor för så stora barn är inte billiga. Larm kan man prova, det hjälper ofta. Sensorn till larmet kostar femhundra kronor. Medicin kan man prova, men det kunde hon tyvärr inte skriva ut, och väntetiden till läkaren är flera månader. Medicin för två veckor kostar trehundra, fast där kommer man ju upp i frikort så småningom.

Jag var förstås påläst, hade både läst ovanstående länk och en artikel i G-P. Forskningen att tandställning kan hjälpa mot sängvätning hade hon aldrig hört talas om. Nehej.

Nehej. Jaha. Jag överreagerar väl antagligen i min grinighet. Nästa steg är att ringa vårdcentralen och be att få prata med en läkare som kan skriva ut medicin. Eller kanske jaga rätt på en bra barnläkare. Visst hade en av mina läsare ett tips om en bra doktor?

Q verkar oberörd, som sagt. Men igår kväll hade han en attack av nattskräck, eller snarare nattilska, någon timme efter insomnandet. Jag undrar ibland vad som rör sig i hans inre.

22 kommentarer:

  1. Sture och Bertils mamma03 december, 2014 20:19

    Dr Munkhammar på Tocare (inne på Karlavägen) hjälper Sture med hans problem. Sture kissar massorpå natten oavsett vad han dricker. Nu får han Minirin, funkar utmärkt. Ring imorgon, det är inte så långa väntetider, kanske en vecka. www.tocare.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta har inget alls med ämnet att göra men det är bara så roligt att stöta på andra barn med samma vackra namn som mitt barn: Bertil! Sture fanns som förslag till barn 2 men det visade sig vara en flicka som fick heta Harriet. /Anna

      Radera
    2. Jag misstänker att Sture och Bertil är pseudonymer. Men jag gillar också namnen skarpt. Bertil var ett av mina talrika namnförslag för Y, tillsammans med Ragnar, Gunnar, Rune och säkert några fler som jag inte minns nu. Alla besvarades med ett rungande nej från fadern. Och Y efter min morfar är förstås inte att tänka på, sa jag uppgivet. Y? Y! Jo, det funkar. Så hade vi ett namn.

      Radera
    3. Sture och Bertils mamma04 december, 2014 14:34

      Jodå,Sture och Bertil är pseudonymer. ..och var arbetsnamnen när vi väntade på barnen (som inte heller nödvändigtvis är två killar. ..)

      Radera
  2. Tack snälla du! Jag ringer!

    SvaraRadera
  3. Sture och Bertils mamma03 december, 2014 21:44

    Jag håller tummarna, vi är mycket nöjda och framför allt: han är bra på att prata med Sture om kisseriet. Det är det allra viktigaste (förutom att vi fått en behandling som verkligen fungerar)! Dr Munkhammar är en "gammal räv", det verkar inte finnas mycket vad gäller barn som han inte sett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det du som tipsade mig om den ljuvlige frisören? Han är ju numera en klippa i både mitt och min systers liv. Det är tydligt att jag behöver din rådgivning i viktiga frågor!

      Radera
    2. Sture och Bertils mamma04 december, 2014 13:16

      Jo, visst var det så! Ljuvliga frisören är underbart klok! Illa bara att han ligger så avigt till med tanke på jobb och hem...men jag återvänder till honom så snart planeringen tillåter.

      Hoppas ni blir nöjda med doktorn också!

      Radera
  4. Bra att ni söker hjälp någon annanstans!!!

    SvaraRadera
  5. Jag skall inte lägga mig i det här, tror jag, men jag vill ändå säga att vad gäller tandställningen så uppfattar jag det som att mekanismen skulle vara att tandställningen vidgar gom och svalg när patienten ligger ned. Då bör tandställningen kunna hjälpa barn med sömnapné pch åtföljande sängvätning p.g.a. trångt svalg (hos barn beror det här ofta på stor adenoid och stora tonsiller i ett litet och inte på samma saker som hos vuxna), men skulle vara rätt värdelös för barn som inte kissar i sängen p.g.a. detta utan p.g.a. något annat.

    Behöver man verkligen veta när rasterna ligger för att kunna ställa en kiss-alarmklocka, för den delen? Jag blir lite rädd om kids i åttaårsåldern inte får gå och kissa när de behöver istället för att vänta till rasterna. Problemet att vissa ungar kommer att överutnyttja detta får man ju lösa på annat sätt och inte på bekostnad av kissnödiga men skötsamma kamrater.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, jag tror inte heller att tandställning kan vara en lösning för Q. Jag blir bara så häpen när någon som jobbar med frågan dagligen inte är insatt i forskning på området. Detta är alltså forskning och inte anekdoter. Vilket hon verkade tro att det var, för när jag nämnde det satte hon igång att prata om allt konstigt hon får höra "mitt barn kissar alltid i sängen när hen har druckit mjölk men aldrig när hen dricker vatten" osv.

      Den inställningen gör mig trött. Att inte kunna skilja på forskning och anekdoter alltså.

      Visst har du rätt om att gå och kissa på lektioner. Kanske vi skulle ta oss en funderare på klockan ändå. Unge inspector Gadget blev ju som sagt mycket förtjust. I så fall behöver vi förstås prata med fröken så att hon är införstådd men det är ju lätt gjort.

      Men först, second opinion!

      Fan vad jag gick igång på detta, jag är tydligen stressad nu.

      Radera
  6. Usch, bävar inför detta, min son är ju 6år och kissar också på nätterna. Har försökt att ta upp honom på toa innan vi går och lägger oss, men ändå är blöjan tung på morgonen. Fattar att jag måste ta tag i detta, men det tar emot.......
    Hmm klocka tror jag inte på, min son har inte heller problem på dagtid så jag tror inte att klockan gör någon större nytta.
    Problemet är nog att jag inte heller vet var vi kan söka hjälp, får kanske börja med VC.

    Kram Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara, det är ju jättevanligt. 10% av alla sjuåringar kissar på nätterna. Så oroa dig inte. Om det inte är ett jätteproblem för er eller för sonen så kan ni nog avvakta ett tag till.

      Vi gick först via vårdcentralen men man kan också gå direkt till en barnläkare. Gärna då en gammal räv som har sett det mesta.

      Radera
    2. Jag vet att det är vanligt med sängvätare, men det jag oroar mig för är att jag kanske gör fel som förälder om vi inte söker hjälp, att nån ska tycka att vi är slappa. Kisseriet är inget problem vare sig för oss som föräldrar eller för sonen.

      Radera
  7. Vår 8,5 åring kissar också på nätterna men inte på dagarna. Märkligt hur olika hjälp vi fått. Här pratade läkaren minirin, någon liten elektrisk pryl man la i blöjan som tjöt förfärligt vid minsta skvätten kiss. Vi provade minirin som inte fungerade, tackade nej till tjutet i väntan på att bäbis sover bättre på nätterna och får nu blöjor och sängskydd helt gratis och hemkörda efter ett samtal med distriktssköterskan. Armbandsklockor har jag inte hört ett ljud om här på västkusten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olika landsting har nog olika riktlinjer skulle jag tro. Vi betalar merparten av Q:s glasögon själva också, fast nu senast fick vi ett bidrag på 500:-.

      Japp, så har larmet beskrivits för oss också, det är den lilla prylen som kostar 500:-. Jag längtar inte direkt efter att prova det, sover dåligt nog som det är.

      Radera
  8. Är det någon särskild sorts specialklockjävel för just det här ändamålet? Jag råkar veta att det finns klockjävlar som man kan ställa in att ge signal vid olika intervall som träningsdårar gillar. Det var länge sedan jag undersökte marknaden, men då var det en funktion som fanns i alla fall på IronMan. Det kanske kan vara en investering för hela familjen?

    SvaraRadera
  9. Nja, det är nog ungefär en sådan klockjävel. Men den ska inte pipa utan bara vibrera.

    Men nu har vi fått tid hos den rekommenderade doktorn! Och Q plockade alldeles självmant fram kiss- och drickschemat igår och kryssade och klistrade klistermärken, medan avundsgrön lillebror tittade på.

    SvaraRadera
  10. Jag har en bror som brukade kissa i sängen, mycket och undantagslöst, i Q:s ålder. Han fick en madrass med larm som tjöt så fort det blev blött i sängen. Och som den tjöt. Jag som sover lätt fick alltid gå upp och stänga av, för lillebror vaknade inte alls, inte ens av mina arga väckningsförsök. Så i hans fall var mycket djup sömn en del av problemet. Men så är det kanske inte i Q:s fall. Ville väl mest säga det som redan sagts, att det är otroligt vanligt och att det går över (i min brors fall i nioårsåldern). Fast det visste ni ju redan. Men önskar lycka till åt Q!
    R.

    SvaraRadera
  11. En sån däringa klocka kanske skulle vara något för oss... Där problemet bara är dagtid (även om det blir bättre)

    SvaraRadera
  12. Om klockan - läste om en mamma som köpt en sån klocka till dottern som hade det lite svårt på dagen. Exakt en vecka senare hade flickan glömt få med den från jympan och klockan var borta... Har för mig att jag läst om Q som glömmer kläder och glasögon mm... Om han inte har problem på dagen kanske det mest är en dyr pryl som är lätt att tappa bort?

    SvaraRadera
  13. Hej,
    Vikarierar på ett fysioterapicenter för barn där vi också har manuellterapi. Fick idag höra en solskenshistoria om ett barn som kissade på sig i sängen vid elva års ålder. Manuellterapeuten "manipulerade" (som det visst heter) TH4 och TH5, och barnet var symptomfritt efter en enda behandling. (Behandlingen gav visst gott resultat till 50% av de behandlade barnen.)
    Jag ville nämna det eftersom jag har följt med på berättelserna hos dig om Qs nattkissande. Kanske vär att prova, om alla andra vägar har testats redan.
    Lycka till!

    SvaraRadera