Lätt irriterad (slightly pissed?)

Jahaja.

Vi var på barnkliniken igår, Q och jag, för att diskutera hans nattkissande. Vi var där för två år sedan, då han var sex år. Sedan dess har läget inte förbättrats alls, snarare tvärtom. Q kissar fortfarande rejäla mängder nattetid och måste ha blöja. Eftersom han är större är mängden urin också större, sängen blir ofta blöt, lukten är mer påtaglig.

Själv är Q tämligen oberörd men grips ibland av oro, som jag försöker och oftast kan lugna. Det kommer ju att gå över, men vi vet inte när.

Det är märkligt hur ett möte, ett bemötande och ett budskap som var helt rätt för två år sedan kan bli helt fel när det upprepas.

Förra gången tyckte jag att sköterskan var fantastiskt bra och pedagogisk. Jag gillade hennes lugn, hennes sätt att tala direkt till Q.

Den här gången blev jag mest irriterad. NEJ han dricker inte särskilt mycket kvällstid. Betydligt mindre än lillebror som gärna bälgar i sig två glas vatten före sängdags och som sedan är torr som en kamel. Ja, okej, han kanske går och kissar för sällan dagtid. Fast fyra gånger per dag är väl inte så himla lite ändå? Nej jag är inte expert, men vi har redan testat detta med att reglera vätskemängden och det hjälpte inte alls.

Utöver detta föreslog hon att prova en särskild armbandsklocka som surrar och påminner Q att regelbundet gå och kissa dagtid. (Q har inga problem alls på dagen, men att dricka och följaktligen kissa mer under dagen skulle eventuellt kunna kicka igång det hormon som han uppenbarligen producerar för lite av på natten.)

Q blev eld och lågor, han tyckte klockan såg cool ut. Jag är mer skeptisk. Vi vet inte exakta tidpunkter för rasterna, eftersom vi trots upprepade påstötningar inte fått ett nytt schema från läraren. Och klockjäveln kostar sexhundra kronor.

Alltså, det här med vad man betalar själv och inte. Skäms på mig som gnäller, för pengar har vi ju. Som tur är. Men rent principiellt. Blöjor betalar man själv, även om ens barn är åtta år och har diagnosen enures. Blöjor för så stora barn är inte billiga. Larm kan man prova, det hjälper ofta. Sensorn till larmet kostar femhundra kronor. Medicin kan man prova, men det kunde hon tyvärr inte skriva ut, och väntetiden till läkaren är flera månader. Medicin för två veckor kostar trehundra, fast där kommer man ju upp i frikort så småningom.

Jag var förstås påläst, hade både läst ovanstående länk och en artikel i G-P. Forskningen att tandställning kan hjälpa mot sängvätning hade hon aldrig hört talas om. Nehej.

Nehej. Jaha. Jag överreagerar väl antagligen i min grinighet. Nästa steg är att ringa vårdcentralen och be att få prata med en läkare som kan skriva ut medicin. Eller kanske jaga rätt på en bra barnläkare. Visst hade en av mina läsare ett tips om en bra doktor?

Q verkar oberörd, som sagt. Men igår kväll hade han en attack av nattskräck, eller snarare nattilska, någon timme efter insomnandet. Jag undrar ibland vad som rör sig i hans inre.