2014-11-24

Stök i klassrummet

The teacher was puzzling everyone in school. From the first day, of course, the boys had been trying to find out how far they could go in naughtiness before she made them behave themselves, and no one could understand why she did not show them. At first they fidgeted and then they began making little noises with their books and slates. The teacher paid no attention until the noise was disturbing. Then she did not speak sharply to the noisiest boy, but smiled at them all and politely asked them to be quieter.

"I know you do not realize that you are disturbing others," she said.

They did not know what to make of this. When she turned to the blackboard, the noise would grow loud again. The boys even began to whisper. Every day the teacher asked everyone, several times, to be just a little quieter, please. This was not fair to those who were making no noise at all. Soon all the boys were whispering, nudging each other, and sometimes slyly scuffling in their seats. Some of the little girls wrote notes to each other on their slates.

Still the teacher did not punish anyone. One afternoon she rapped on her desk to call the whole school to attention, and talked to them about how good she was sure they all meant to be. She said she did not believe in punishing children. She meant to rule them by love, not fear. She liked them all and she was sure that they liked her. Even the big girls were embarrassed by her way of talking.

"Birds in their little nests agree," she said, smiling, and X and Y almost squirmed from embarrassment. Besides, that showed that she knew nothing at all about birds.

----------

The school was so noisy that it was not really school any more. When the teacher rang the bell, all the pupils joyfully trooped in to annoy her. She could not watch every one of them at once, she could hardly ever catch anyone. They banged their slates and their books, they threw paper wads and spitballs, they whistled between their teeth and scampered in the aisles. They were all together against the teacher, they delighted in harassing and baffling and hounding her and jeering.

Citatquiz, för den som är hugad. Jag är säker på att flera av mina läsare spikar detta direkt.

Denna skildring av hur en ambitiös lärare misslyckas i sin gärning utspelar sig i en tid som ligger mer än hundra år tillbaka. De psykologiska mekanismerna är måhända desamma idag. Barn och ungdomar testar gränser. När en person som förväntas visa auktoritet, inte gör det, flyttas gränserna. När en person pressas för hårt, som läraren i citatet, gör hen felbedömningar, utdelar kollektiva straff, utser syndabockar på felaktig grund.

Läraren ifråga efterträds så småningom av en kollega, som är quiet but firm, a good disciplinarian. Och därmed är klassens ordningsproblem som bortblåsta.

Författaren återkommer till samma tema i sina andra böcker. Hur vissa elever utmanar lärarens auktoritet och vägrar acceptera ordningsreglerna. Lösningen är alltid att läraren utövar starkare auktoritet, talar ett maktspråk, i ett fall våldsamt sådant, som eleverna till sist tvingas underkasta sig. I vissa fall lämnar dessa elever skolan, eftersom deras motiv för att vara där inte varit kunskaps- och utbildningstörst.

Här slutar förstås likheterna med dagens skola. Att utöva starkare auktoritet är inte ett verktyg som nutida lärare kan ta till. Inte heller att lösa problemet genom att helt sonika utestänga de elever som inte sköter sig.

Den senaste veckan har jag fått mig historier till livs som tyder på att Q:s fröken är nära nog lika pressad som den stackars läraren i citatet ovan. Hon gör och säger saker mot och till barnen som inte är acceptabla, och skolledningen har reagerat. Vi får se vad som händer.

Jag är djupt fundersam och än mer skeptisk till de traditionalister som hävdar att det minsann var ordning och reda förr, då ungarna visste hut.

14 kommentarer:

  1. Jag tror att bokstäverna X och Y kan bytas ut mot L och M och att den ena kom att brottas med de här problemen från andra sidan katedern också.

    På frågan om hur skolans problem ska lösas har jag däremot inga svar.

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte svaret men gissar för mig själv. Skolans problem kan jag heller inte lösa, men är tacksam för att jag själv inte arbetar där längre.

    SvaraRadera
  3. Den lilla staden på prärien.
    Usch vad tråkigt att det kommit dithän i Q:s klass. Måtte det för alla inblandade ges hjälp nu, och rätt hjälp!

    SvaraRadera
  4. I motsetning til annannan tror jeg at X og Y skal byttes med L og C...

    SvaraRadera
  5. L och I i min översättning :-)

    SvaraRadera
  6. L och I är korrekt även i originalet. M hade vid det här laget fått sin skolgång tillgodosedd annorstädes.

    Ja, det är mycket tråkigt det som händer i Q:s klass. Skolledningen har största ansvaret, tycker jag.

    SvaraRadera
  7. Som lärare känner jag förtröstan i att föräldrar ser hur vi ibland får kämpa. Många med mig upplever att vi sitter fast i en rävsax mellan "New public management" som innebär att vi ska tåla allt för våra kunders skull och att vi ibland helt saknar åtgärder när problem växer oss ur händerna. Hoppas Q:s lärare får stöd!

    SvaraRadera
  8. Föräldrar som du, kanske jag skulle tillägga.

    SvaraRadera
  9. Ja, selvsagt I! I for Ida, så klart.

    SvaraRadera
  10. Min pappa, som gick i skolan på 50-talet, har berättat om sin mycket stökiga klass i mellanstadiet. Det var förvisso inte hundra år sedan, men en helt annan syn på disciplin!

    Jag tror att många av hans jämnåriga faktiskt har glömt hur det var, och så tror man samtidigt att man vet precis hur det är i skolan nu.

    SvaraRadera
  11. Precis, Anonym, så tror jag att det är. Även min pappa har berättat om hur hans klass plågade en stackars vikarie. Själv deltog han inte i mobbandet, utan tittade bara på.

    Jag åt lunch med en äldre konservativ släkting i fredags. Hon frågade hur barnen mådde och hur det går för Q i skolan. Jag berättade valda delar, och blev alldeles matt av hennes reaktion. Den gick i stort sett ut på
    1 dagens föräldrar är alldeles för slappa mot barnen och krävande mot skolan
    2 dagens barn spelar för mycket dataspel och kräver stimulans hela tiden och kan aldrig ha tråkigt
    3 hårdare tag behövs. Ordningsbetyg, betyg tidigare, kadaverdisciplin

    Givetvis finns dessa saker med i problembilden men det som gör mig så trött är när man inte förstår att den är större än så. Ungar idag är faktiskt inte värre än ungar förr. Men skolmiljön är stökigare, lärarna har högre krav på sig och färre verktyg att använda.

    O tempora o mores!

    SvaraRadera
  12. Vad är det för verktyg lärarna inte längre har? (ärlig fråga, inte ironi).

    Aga blev förbjudet i skolan redan 1958, enligt wikipedia.

    SvaraRadera
  13. Aga, förstås. Under min pappas skoltid var den tillåten. Men också "hårda tag" utan att aga. Till exempel lär det idag vara förbjudet eller åtminstone olämpligt att slänga ut bråkande barn i korridoren. Läsare som arbetar inom skolan, hjälp mig här för jag vet inte riktigt vad jag pratar om. Är det så?

    Vi hade ju en hetsig diskussion här i kommentarsfältet för några månader sedan om det olämpliga i att ta hårt i sina barn, och hur hårt och hur olämpligt. Det är ingen lätt fråga. Byt ut förälder mot lärare så blir diskussionen ännu besvärligare.

    Det som Q:s fröken ska ha gjort vid flera tillfällen är saker som jag själv har gjort med Q. Inget jag är stolt över, men som jag inte direkt skäms över heller. Tagit hårt i, rutit, osv. Att man som förälder gör sånt tycker jag är mänskligt. Men lärare? Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Helt lämpligt är det ju inte. Men det betyder inte att jag tycker att hon är olämplig som lärare, utan att hennes arbetssituation är ohållbar.

    SvaraRadera
  14. Åh, jag kunde placera citatet i rätt serie med en gång, men däremot inte i rätt bok. Just nu högläser vi del 2 hemma hos oss och jag har bloggat om läsningen. Barnen gillar men jag får modernisera texten rätt rejält ibland.

    SvaraRadera