Hej mormor!
jag och Y har haft oturen att bli sjuka idag är vi hemma. Och leker pysselstuga just nu sitter Y och målar. i söndags var jag och Y på kalas det var jätteroligt. Jag glömde att säja att det var hos K. Snart ska jag få nya glasögon. På söndag ska jag på kalas igen hos en ven som går i samma klass som jag han heter N. Y får koma lite senare på kalaset. jag längtar efter dig puss puss hej då!
Jag greps av ruelse idag, jag insåg att Q troligen måste vara hemma resten av veckan, han missar ännu en vecka i skolan. Och vi har ju så mycket roligare tillsammans om jag anstränger mig lite och hittar på aktiviteter.
Alltså tänkte jag till lite och letade på nätet en stund innan jag fixade lunch. Sedan bröt jag deras kvittrande lek och förkunnade att nu ska vi äta lunch, och sedan ska vi ha pysselstuga. Jag hade skrivit en lista med förslag på saker att göra.
Konceptet hälsades med jubel, de är verkligen inte svårflörtade mina ungar. Skriva mejl till mormor avlöpte som ovan, Q förvånade mig med sin ihärdighet. Frågesport där man letar svar i uppslagsbok funkade också. (Kan man heta Trolle? Leta på en bild av en aborre. Stavas det så, aborre? Leta fram en karta över Sydkorea.) Spela mattespel (hittade två utmärkta sajter mult.se och mattetips.se, som jag genast bokmärkte) tyckte Q var jätteroligt.
Och Y, lilla myran Y som ibland (men inte alltid!) hamnar i skuggan av storebror tjoade till när han fick se denna bild:
Mamma, det där har ju du berättat om! Hästen som de klättrade in i!
Jovisst, vi läste Min skattkammare om både grekisk och nordisk mytologi i somras, men att han kopplade det till denna inte helt barnanpassade bild, det förvånade mig storligen.
Sedan fick de bygga en koja i sitt rum, och sedan kröp vi in i den alla tre och läste (i ficklampans sken) en spökhistoria om varulvar, och sedan läste jag Bockarna Bruse i badhuset.
Efter det fick de titta på Netflix medan jag ringde in till ett telefonmöte.
Nu är jag helt slut. Imorgon ska jag jobba, men på fredag blir det pysselstuga igen.
Härligt med vab ibland! Heja Helga!
SvaraRaderaMaria
Kollat på M=matte på ur.se? Där kan man spela Fingris och det hyfsat roande spelet Gör barn =D (Inte alls särskilt ekivokt. Två valda geometriska former gör en ny geometrisk form.)
SvaraRadera//K
Toppen! Ska kollas in. Efter middagen tittade jag på Skapligt enkelt/matematik och hittade några bra grejer också. Fasen vad mycket bra det finns på nätet.
SvaraRaderaDet där är väl rackarns bra skrivet av en åttaåring?
SvaraRaderaJag kan förstås inte låta bli att tänka på hur min mamma hushållsläraren avskydde när föräldrar hävdade att deras ungar förtjänade bättre betyg i hemkunskap "fär de var ju så duktiga hos farmor".
Men det är ju en helt annan sak.
Ja, jag tycker nog att det är helt acceptabelt. Han behöver jobba på versal efter punkt och lite meningsbyggnad, men jag valde att inte peta i skrivandet alls, vill inte kritisera och döda hans glädje. Och "haft oturen att bli sjuka" var hans egen formulering!
SvaraRaderaelevspel.se funkar också.
SvaraRaderaHär finns mer än matte som kan vara kul.
/Matteläraren
Om du får en stund över i pysselstugan så lyssna på Radiopsykologen från igår. Det är en tekniker som vantrivs gravt med sitt jobb, för att det handlar om mera än bara tekniken som han är så intresserad av.
SvaraRaderaSamtalet går för all del inte in så mycket på jobbet, men det skulle ändå vara väldigt intressant att höra vad du tänker. Jag föreställer mig att det här skulle kunna vara en typ som du möter i ditt jobb, men att du nog inte hör honom berätta det här.
Tack för tipset, det var verkligen intressant! Jag hade säkerligen missat detta om du inte påtalat det, för de gånger jag hört brottstycken av Radiopsykologen har jag retat mig på deltagarnas ämlighet och offermentalitet. Men Frank var en annan sort.
SvaraRaderaJag hade verkligen velat veta mer om vad det är i kontorsmiljön han har svårt med. Men han förefaller ju vara en frände till "mina" tekniker, de som jag blir tokig på för att de inte höjer näsan från det egna arbetet och försöker se helheten. Jobbet blir ju roligare då, har jag frågat mig, aningslöst. Men vi är ju alla olika, alla funkar ju inte som jag, och det behövdes en Frank att visa mig på det.
Jag och min chef herr Snäll sliter ständigt vårt hår över Genialiske Konstruktören (GK). Nu tror jag inte alls han upplever liknande känslor av vanmakt och leda som det Frank beskriver. Han struntar helt enkelt i att göra det som han uppfattar som tråkigt eller meningslöst eller vad det nu kan vara. All dokumentation sorterar in under detta och det spelar ingen roll hur många gånger man tillrättavisar honom eller förklarar poängen.
På mitt medarbetarsamtal för två veckor sedan (där vi svävade ut till den grad att vi bestämde att boka ett nytt samtal, där vi pratar om mig i istället för avdelningen) inledde herr Snäll med att säga att roten till allt ont på hans avdelning är att folk inte jobbar enligt de processer som finns.
Jag invände då att det konstaterandet räcker inte. Vi pratar om vuxna, kompetenta människor här. De vet precis vad som borde göras, ändå gör de inte så. VARFÖR? Det är den intressanta frågan. VARFÖR? (Men svaret på den har jag inte.)
Herr Snäll är en god ledare så till vida att han har ett stort människointresse och en stor tolerans för olikheter. Å andra sidan är han lite väl snäll när det gäller att ställa krav på folk. Jag är den ilsknare sorten, men min roll som projektledare tillåter ju det också. Jag ska ha resultat, och behöver egentligen inte bry mig om hur folk mår eller vad som motiverar dem. Fast på det här stället funkar allt så erbarmligt dåligt att jag måste börja tänka i de banorna.
Det gläder mig att höra att programmet gav dig det jag hade hoppats att det skulle kunna göra. Jag tycker också att det hade varit intressant att höra mera om jobbsituationen. Om du har tid och energi vore det intressant om du skrev något om det i kommentarsfältet till programmet. Beroende på programmet och personen kan det utvecklas nog så intressanta utbyten i kommentarsfältet ibland. Och du har ett perspektiv att ge på det här som ingen annan kommentator hittills gjort (eller hade i alla fall inte gjort i fredags när jag läste senast).
SvaraRaderaJag hör på Radiopsykologen allra mest för att Allan Linnér är så värd att lyssna på. Han är lika bra, möjligen snäppet bättre än Margareta Berglund som hade ett liknande program men för tonåringar, Dialog, som gick när jag var tonåring.
Nu har jag faktiskt kommenterat. Få se om jag blir halshuggen. Annars tycker jag att kommentarsfältet kantrade väldigt åt självömkanshållet.
SvaraRadera