Q började hosta igen i söndags. Han brukar vara friskast i familjen och Y sjukast, nu är rollerna ombytta. Det är bara fyra veckor sedan Q hostade senast, men Y har fått vara frisk.
O tar första vab-dagen, för resten av hans vecka är fulltecknad. Jag åker till jobbet och lyckas faktiskt baxa en gammal surdeg i hamn, en sak som vi försökt färdigställa i veckor men som försenats gång på gång. Sedan åker jag till kören och det är ett roligt och bra rep. Vi sjunger All I Want for Christmas Is You, det spritter i kroppen, jag som annars föredrar klassiskt i körsammanhang, men den här låten är en av mina guilty pleasures.
När jag kommer hem lyckas jag motstå frestelsen att sätta mig framför TV:n eller datorn, istället äter jag en smörgås och går och lägger mig i Q:s säng med DN:s lördagsbilaga. Q sover nämligen i min.
Tre minuter i sex vaknar jag av att grannen duschar. Min vana trogen somnar jag om tills klockan ringer prick sex, då smyger jag upp och drar på mig träningskläderna. Dagens lunchpass kommer ju att frysa inne. Jag är fruktansvärt morgontrött, det är autopilot som gäller, fast morgonträning är en vana sedan ett par år är jag lika förvånad och nöjd varje gång jag kommer iväg.
När jag kör hem efter passet längs blankvåta gator verkar hela luften lysa av gult och orange. Brukar höstfärgerna vara så här vackra?
Hemma hjälper jag Y med sista påklädningen och vinkar av honom och O. Q får sitta vid Netflix en stund mot heligt löfte att stänga av utan bråk när jag säger till. Jag har nämligen planerat att vi ska titta på första avsnittet av Den vita stenen tillsammans, men det vet han inte ännu.
Men först sätter jag igång en diskmaskin och gör kaffe och värmer lite risgrynsgröt. O har kokat en enorm sats eftersom han råkade beställa åtta liter mjölk istället för fyra igår när han veckohandlade på nätet. Jag gillar inte risgrynsgröt något vidare men just idag känns det passande.
Medan jag väntar på mikron sjunger jag till min egen förvåning (hedning och gudsförnekare) Blott en dag. Var kom det ifrån? Sedan försöker jag med All I Want For Christmas, fasen vad svår melodin är, måste sätta mig vid pianot och titta på noten. Mikron piper igen och igen medan jag spelar, tyst för att inte störa morgontrötta fru H som bor vägg i vägg (det är grannen på andra sidan som duschar klockan sex). Låten inleds med ett solo, undrar just vem som ska sjunga det. Inte jag, jag inser min begränsning. K kanske. Synd att J har slutat i kören, hon sjöng I Will Survive häromåret så att håret reste sig.
Nu ska jag klä på mig.
Hon var ju inte helt tappad bakom en vagn, Lina Sandell Berg. Som svar på frågan om ditt sångval, alltså. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, gnolade jag också när jag satt i ett flygplan över Atlanten i mer än en timme av oavbruten turbulens på väg till Brasilien. Sjungvänlig melodi också. Det är nog faktiskt den psalm jag oftast gnolar på.
SvaraRaderaVad tyckte ni om vita stenen? Var den som du mindes den?
SvaraRaderaJag har börjat läsa Häxorna som kvällslektyr för sjuåringen. Liiite läskig, men klart uppskattat av både liten och stor! Så mycket roligare det är att kvällsläsa när även läsaren uppskattar boken! (Häxorna är lika bra nu som när jag läste den som barn, fast nästan ännu mer nu efter att ha läst alldeles för mycket dåliga barnböcker)
Förresten, risgrynsgröt.
SvaraRaderaJag råkade spilla vatten i den öppna risburken, så jag fick laga risgrynsgröt på ett kilo ris härom veckan.
Saffranspannkaka älskar jag men inte P. Så jag provade att göra den med kardemumma i stället för saffran. Det kommer det att ätas fler gånger!
Ja, jo, Blott en dag är definitivt min favoritpsalm, Sommarpsalm och I denna ljuva sommartid möjligen undantagna. Mamma brukade faktiskt sjunga psalmer, det är av henne jag lärt mig. (Faktiskt? Faktiskt. Hon har en mycket vacker altröst, rena Zarah Leander, men är inte särskilt tonsäker. Och lika mycket gudsförnekare som jag.)
SvaraRaderaDen vita stenen höll inte fullt ut. Barnen är förtjusande, liksom signaturmelodin, men jäklar vilket lusigt tempo. Q tittade tålmodigt på det första avsnittet men tyckte sedan att det var tråkigt och ville inte se mer. Jag är böjd att ge honom rätt.
Häxorna, den har vi, och jag funderar på att läsa den snart. Kalle och chokladfabriken älskar de som film men har inte velat höra som bok. Just nu läser jag Elsa Beskows sagor, mycket troll och sträng moral, men det går hem. Barn är ju väldigt moraliska varelser, det har jag tänkt på många gånger.
Och jag vägrar faktiskt att läsa böcker som jag inte själv gillar. Doktor Proktor till exempel, fy så tråkig. Men ungarna gillade den.
SvaraRaderaBlott en dag-trivia som jag hittade när jag googlade efter tredje versen som jag aldrig kommer ihåg:
SvaraRaderaMelodin är INTE skriven av LSB utan av en för mig obekant Oscar Ahnfeldt. Där ser man.
Texten finns översatt till finska men även engelska: Day by day, with each passing moment.