Jag må vara lite seg att fatta galoppen, men nu har jag äntligen gjort det: ljudböcker!
I somras lyssnade jag på Radioföljetongens Övertalning av Jane Austen. Som väntat var den trevlig och småputtrig. Filmen var en betydligt större upplevelse, men det gäller nog mina övriga upplevelser av Austen också.
Därefter gav jag mig på Kvinnan i svart, i fin uppläsning av Björn Granath. Jag är inget större fan av spökhistorier, men utöver detta förbehåll så gillar jag det som definierar genren i övrigt: brittisk landsbygd, dimmor och gamla hus. Den var också skickligt berättad och avskalad, något jag alltid faller för.
För någon vecka sedan övergick jag så till det verk som övertygat mig slutgiltigt om ljudbokens mervärde: Kjell Westös Hägring 38 i... ja, jag saknar ord för Stina Ekblads inläsning. Mästerlig, kanske. Eller perfekt.
Jag hade säkerligen fascinerats av Hägring 38 även om jag läst den själv, men att lyssna på den har förhöjt upplevelsen. Stina Ekblads språk, förstås, det språk romanen är skriven på. Men också att tvingas vänta, uthärda, absorbera orden och handlingen. Inte stressa på och läsa i förväg, en synd jag ständigt hemfaller åt. I den här romanen finns ett spänningsmoment som inte avslöjas förrän alldeles i slutet. Hade jag läst boken själv hade jag aldrig kunnat avhålla mig från att tjuvläsa.
Efter att ha lyssnat på sista delen nu ikväll är jag alldeles omtumlad. Käre advokat Thune, vad jag kommer att sakna dig och din dugliga sekreterare fru Wiik. Vilken sympati jag hyser för dig, du humanistiskt lagde liberal som ändå är svag och mänsklig. Vad jag känner igen din växande förtvivlan och vanmakt inför vad som tycks ske i världen. Då vet du ändå ännu inte vad som ska komma - när romanen slutar och våra vägar skils är det ännu bara 1938.
Imorgon ska jag nog lyssna på första avsnittet ännu en gång. Eller så ska jag höra på Kjell Westös Sommarprogram.
Men ska jag bli ljudbokian på riktigt? Jo, kanske det. På ett villkor dock: att jag är betydligt mer kräsen i mina val av ljudböcker än när jag läser själv. Det måste vara en bra, helst fantastisk inläsning som tillför verket en extra dimension. Och så måste det vara en bok som tjänar på att bli lyssnad på, att berättas i ett långsammare tempo än om jag läser själv.
Inga små krav. Ändå har jag redan fått ett tips uppfyller dem båda: Americanah.
Men jag vill gärna ha fler ljudbokstips!
jag har lyssnat på klassiker och kan verkligen rekommendera Kejsaren av Portugalien av Selma Lagerlöf. Mästerligt inläst.
SvaraRaderaPer Anders Fogelströms Stad-serie tycker jag passar fantastiskt bra som ljudböcker. Och de håller för en omläsning om du redan läst.
SvaraRaderaUtvandrarserien var suverän att lyssna på. Men det finns jättemånga bra böcker. Torsten Wahlund är en favoritinläsare.
SvaraRaderaJag föredrar också klassiker när jag lyssnar på svenska.
SvaraRaderaEn liten pärla är Det går an inläst av Gudrun Schyman. Det är en idé som ser bra ut på papperet och som skulle kunna bli ungefär hur fel som helst, men hon är en sjusärdeles högläsare, visar det sig.*
Markurells i Wadköping tyckte jag också om att lyssna på. De många dialogerna vinner särskilt på att läsas högt.
*För att inte tala om vilken pärla boken är. Fattade jag inte alls när jag läste den som tonåring.
Om författaren är en god högläsare (och vid liv!) är författarinläsningar också intressanta.
SvaraRaderaOm man har det minsta till övers för Torgny Lindgren så är hans inläsningar av de egna böckerna en upplevelse.
Jag lyssnade också med stor behållning på Jeanette Wintersons inläsning av Why be happy when you can be normal. Det var en mer vardaglig inläsning, men hon har en i mitt tycke väldigt behaglig röst, och en bok som är skriven i första person vinner förstås på att läsas av den personen.
Klassiker, där sa ni nåt. Kejsarn, Utvandrarna och Stad-serien tillhör alla mina favoriter, men jag har läst dem såpass nyligen (<20 år sedan, hahaha) att jag inte är supersugen på att ge mig på dem igen.
SvaraRaderaMen igår surfade jag på bibliotekets sida där jag inte varit inloggad på ett bra tag. Jag kunde inte reservera något eftersom jag måste göra mig skuldfri först. Men i min favoritlista ligger nu:
Americanah
Ormens väg på hälleberget
Why be happy when you could be normal
Kanada (hittade ingen inläsning på engelska men jag vill minnas att Torsten Wahlund läser den svenska)
och säkert några andra som jag glömt nu. Detta var alltså innan jag läste era kommentarer!
Stadsrådet och.......-böckerna (finns tre stycken) inlästa av Helge Skoog. Underbara! Vi blev fast på Icas parkering i Idre bara för att vi var tvungna att lyssna klart på ett kapitel!
SvaraRaderaToni Morrisons "A Mercy" var underbar att lyssna på. Långsamt tempo, eftertänksamt berättande, gripande historia. Jag tyckte också om inläsningen av "Across the Nightingale Floor", skriven av Lian Hearn. Även den passar extra bra att lyssna på, så man måste ta in berättelsen långsamt.
SvaraRadera