Fredagmorgon

(Dagboksinlägg)

Q väcker mig tidigt, tidigt. Det är blött i hans säng! Blöjan har läckt. Han byter, jag lägger tidningar i sängen och så kryper han ner bredvid mig.

Vi somnar om, jag hör när O går upp och ger sig iväg men vaknar ordentligt först när min klocka ringer.

För några dagar sedan tröttnade jag på trängseln i dubbelsängen, så jag utlovade en krona per natt till den gosse som stannar hela natten i egen säng. En av mina käpphästar har varit att barnen alltid ska få söka trygghet hos mig, jag minns alltför väl hur det var att vara liten och mörkrädd. Men oftast är de inte rädda när de vaknar, det är av gammal vana och bekvämlighet som de tassar in och lägger sig intill mig.

Denna morgon får Y sålunda en krona, och jag hoppas att han ska hålla tyst om saken, men det gör han förstås inte. Jublande letar han efter sin sparbössa. När jag går in till Q och försöker väcka honom är han sur, över att Y fått en krona, över att han kissat i sängen.

Men vi var ju hos doktorn häromdagen, resonerar jag. Och vi ska vidare till en annan doktor och då ska du få prova medicin eller larm. Det kommer ju att ordna sig det här, det lovar jag.

Vi har pratat om detta förut. Q grips stundom av oro över nattkissandet, men efter en stunds prat brukar han snabbt bli glad igen. Men nu verkar det primärt handla om dåligt morgonhumör.

Det har ju jag också. Jag går mellan kök och sovrum, fixar frukost åt mig och Y, tjatar på Q att komma upp. Efter en stund blir jag förstås arg och skäller på Q. Du måste samarbeta med mig!

Ytterligare irritationsmoment är att jag har ont i halsen, lindrig förkylning men ändå, samt att det står en polsk hantverkare i rabatten, en decimeter från köksfönstret. Jag har inget emot polska hantverkare i allmänhet, ej heller mot denne i synnerhet, han är glad och trevlig och har hälsat glatt varje morgon under de veckor han har jobbat med att dränera om grannens hus. Men att ha främmande karlar tätt inpå mig vid en tidpunkt då jag tätt och jämnt tolererar de jag älskar, det håller mitt morgonhumör inte för.

Det som bryter dödläget med Q är att prata om kronan som Y fick. Jag förstår att du blir ledsen. Men det hade faktiskt varit orättvist mot Y om du också fått nu. Nästa gång är det du som ligger kvar i egen säng men inte han.

Efter en stund kommer han, och han är fin i gula byxor och turkos tröja, kläder han valt själv. Vi kramas och jag känner att tröjan luktar unket fast den är nytvättad, har tvätten hängt för tätt igen?

Under tiden har Y hunnit ta tre mikroskopiska bett på sin macka, vi bänkar oss allihop och frukosten blir ganska trevlig. Jag bestämmer mig för att jobba hemma under dagen. Halsontet samt det faktum att jag behöver uppdatera ett dokument avgör. Sådant jobb kan ta en hel dag på kontoret där jag ständigt blir avbruten men går fort när jag är ostörd.

Grannpojken kommer och Q får på sig ytterkläderna i hast. En stunds parlamenterande om frukt, han vill ha äppelbitar med kanel, jag hittar ingen bra burk att ha dem i, ta helt äpple istället, samt medförandet av gosedjur, skolan säger nej så det säger jag också, igår smugglade han med ett ändå, så är han klar och går iväg. Idag kan ni väl gå hem själva, föreslår jag och möts av jubel. Helst vill Q ha egen nyckel och egen mobil, passar han på att meddela.

Y vill cykla och hittar själv sin cykelhjälm. Under tiden yr jag omkring och letar hans medicin. Idag ska han till extradagmamman, som inte har en medicinväska deponerad hos sig (å andra sidan är hon själv kraftigt allergisk och har egna mediciner och egen erfarenhet). Min stressnivå hinner skjuta i höjden, fan, fan, fan, ständigt detta jagande på marginalen, har vi glömt den i sommarstugan? Där! På hyllan.

Jag går, Y cyklar och han pratar oavbrutet. Mamma, hur kan jorden sprängas sönder? Mamma, jag frågar dig! Y nöjer sig inte med hummande svar.

Hemma sätter jag mig och jobbar - en halvtimme tidigare än vanligt - och är efter en dryg timme klar med det som annars brukar ta en hel dag. Därefter skriver jag några mejl och sedan detta. Nu ska jag äta lunch. I eftermiddag när jag jobbat färdigt ska jag baka fröknäcke och havrekakor.