2014-06-19

Vardagslycka

Egentligen är det ju självklart. Att omvandla naturens håvor till något som smakar gott, kan man bli annat än lycklig av det?

Ändå är det först på femte året i radhuset som jag kommer mig för att skatta den gamla flädern på en bråkdel av dess rikedom. Den är magnifik, lika gammal som husen, och torde skrämma bort både troll och oknytt. Det är väl det en fläder ska göra?

Om några år kanske den släpper till ved till en fläderstav, för i huset bor en pojke med ostyrigt svart hår och glasögon, och ännu en pojke med inte fullt lika svart hår men med ärr i pannan.



Och i stugan har vi rabarber, som av min huslige make omvandlades till delikat saft. Med hjälp av en relik av en helt annan sort. Den som spar, han har, som O brukar säga.





3 kommentarer:

  1. Ååååh. Min förort är konstigt nog nästintill tom på fläder, jag fattar verkligen inte varför. Här utanför jobbet finns det dock i massor, jag är faktiskt lite glad att det regnar i dag så att den förhoppningsvis inte vissnar helt till på måndag.

    Bakom gamla huset hade vi en jättefläder, lyckan första sommaren när den slog ut! Innan det visste vi ju inte vad det var. Och misären när den några år senare fick löss och säckade ihop strax före blomningen.

    Nå, på nåt sätt SKA jag plocka ihop mina 30 klasar i år. Jag drack faktiskt upp fjolårets sista saft bara häromdagen.

    SvaraRadera
  2. Kom hit och plocka, vettja! Jag klippte av 35 klasar, det syns inte alls. Den blommar som bara den.

    Igår hällde vi upp saften på flaskor och provsmakade. Himmelskt. Funderar allvarligt på att bli nykterist, bara jag får dricka hemgjord saft istället.

    Men hur länge håller fläderblomssaft? Kokboken varnar att den är mindre hållbar än annan saft. Vi har inte plats i kylskåpet för fyra flaskor.

    SvaraRadera
  3. Frys in saften! Den går att skopa upp som sorbet direkt i glas eller tillbringare sedan och tinar när man häller vatten på och rör om. Mycket praktiskt!

    SvaraRadera