2014-06-24

Midsommarhelg

Midsommarhelgen avlöpte som den brukar, det vill säga bra och trevlig utan större sensationer. Jag gillar inte traditionellt midsommarfirande något vidare, men när det nu bjuds så ambitiöst som i samfälligheten där vi har vår stuga, då ställer även grinig Helga upp och ser glad ut.

Pappa/morfar är ständig midsommargäst, och i år hade gästlistan utökats till att även inkludera svåger/morbror. Den senare var som synes mycket efterlängtad. Så snart ungarna hade korpat åt sig de gigantiska godispåsarna från fiskdammen parkerade de sig i morbrors knä. Han är en godisråtta, så arrangemanget var lyckat för alla parter. Som om inte det vore nog tog han med sig pojkarna på fisketur och lyssnade intresserat på pappas alla historier som O och jag hört alltför många gånger och sedan länge tröttnat på.

Och själv har jag hittat ett par lila skor som matchar förra årets blommiga klänning. På bilden ser det ut som om Q hade lika stora fötter som jag, det har han ännu inte, men stora är de. Undrar om det betyder att han kommer att bli lång? Själv hade jag 37-38 i hans ålder.
Ännu ett midsommarminne värt att notera är introduktionen av sällskapsspel. Medan O slavade i köket och pappa vilade på soffan med en Fantomentidning över ansiktet, spelade vi övriga först Alfapet och sedan TP. Y var i mitt lag och visade sig utgöra ett handikapp eftersom han ständigt arrangerade om våra bokstäver. Men Q var i morbrors lag och var väldigt duktig. Efter viss tvekan godkände jag TUBLIM, dock inte SLÖHUND. Poängräknandet skötte Q med viss assistans, så det blev bra övning i både läsning, skrivning och räkning.

Frågespelet TP fick förstås modifieras lite. Vid det laget hade pappa vaknat och kunde hjälpa mig att hitta på lämpliga barnfrågor. Istället för datum för Danmarks grundlagsdag (5 juni) frågar man vilka färger flaggan har, och så vidare.

På midsommardagen ville morfar åka på utflykt. Han äger ingen bil (och har aldrig gjort) så han tar gärna tillfället i akt att bila. Vi bestämde oss för att åka till ett av Mälardalens alla slott, och förkunnade att en pojke skulle få följa med, den andre skulle få vara hemma med pappa och snickra.

Dagen innan, när jag skulle hämta gästerna vid tåget, orsakade en liknande förkunnelse total emotionell härdsmälta. Båda ungarna skrek och grät och ville följa med mamma. Bilen rymde endast en.

Men denna gång löste barnen det själva. Q ville snickra, Y ville turista. Y satt sedan i baksätet och sjöng med i barnskivan vi spelade, började knota efter någon timme, somnade strax därefter och vaknade då vi parkerade vid slottet, fräsch och på strålande humör. Besöket blev succé. Gyllenlädertapeter och ryttarstatyer besågs med samma entusiasm. Inte ens det faktum att det utlovade fikat frös inne la sordin på stämningen.

När jag lämnat pappa vid tåget sken solen genom ett stilla regn. Solregn, då får man önska sig något. Ett långt och lyckligt liv. Åt mig och alla jag älskar. Det är allt jag begär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar