2014-06-02

Kassandra på krigsstigen

Det kom ett mejl idag, från en mamma till ett barn i klassen. Jag har tidigare dubbat henne till Kassandra, för hennes olycksbådande profetior angående vissa barns framtid och hennes dystopiska syn på tillståndet i Q:s klass. När hon hämtar råder undantagstillstånd och blodvite är nära, när jag hämtar någon timme senare härskar friden.

Jag är inte alldeles snäll nu, för jag tycker ganska bra om henne som person. Men jag gillar verkligen inte olyckskorpsdraget och jag gillar inte heller hennes något mästrande sätt, som jag nu ska redogöra för.

Mejlet - som skickades till alla föräldrar i klassen - handlade om att någon STULIT en frukt ur hennes barns väska idag. Var vänliga och tala med era barn om stöld. Börjar man med en frukt kan det lätt bli andra saker så småningom.

Jag vet inte om det är mig det är fel på men jag blir alldeles matt. För det första tycker jag knappt att förlusten av en frukt, och då de misstänkta missdådarna är i åttaårsåldern, ens kan rubriceras som stöld. Och är det så jävla mycket att bråka om? Självklart ska barn läras att respektera andras saker, men jag vågar påstå att varenda unge i klassen vet att det är fel att stjäla, åtminstone i teorin. Hur väl man sedan kan behärska sina impulser att rota i andras väskor, att ta något som ser gott ut, kanske för att man vill ha det själv, kanske för att retas - det är en annan sak. Men herregud, det är som sagt åttaåringar vi pratar om. Åttaåringar som alla är olika.

Jag undrar också vad hon tänker sig uppnå med mejlet. Hon vill att alla föräldrar pratar med sina barn om att det är fel att stjäla. Okej. Det har till och med jag gjort, helt kort med Q. Han betygade att det inte var han, och jag försäkrade att jag aldrig trott det, förresten hade han med sig egen frukt.

Kassandra skriver vidare att barnen intygar att det inte är första gången det händer, och hon undrar om det är något barn som saknar frukt och därför inte kan motstå frestelsen.

Här blir jag än mer betänksam. Visst kan hon ha rätt. Men återigen, vad vill hon uppnå? Att den förälder som inte har råd eller kanske snarare tid och ork att skicka med barnet en frukt, ska läsa detta och få dåligt samvete?

Jag vet inte jag. Olustig blir jag av det hela.

10 kommentarer:

  1. Märkligt. Hos oss hade en sådan sak gått via personalen men här hade hon kanske skickat ut på eget bevåg. Tycker inte alls om formen- antingen ska det gå via personalen eller så tar man upp det på ett möte med föräldrarna.

    SvaraRadera
  2. Våra barns klasser har varit oerhört förskonade från den typen av mejl, men nu kom det ett häromdagen om barnens avslutningsceremoni. "Vad är skolans krisberedskap om panik uppstår och därmed en puttningssituation på detta begränsade utrymme?"

    Maken kräver att få mejla ut "Alla barn måste ha hjälm på avslutningen!", jag är mer avvaktande.

    SvaraRadera
  3. Maken har rätt! Tyvärr tas ett sådant mejl bokstavligt och andra kommer att kräva samma sak; men på allvar...... Helga har vid flera tillfällen fysiskt hindrat mig från att skicka liknande mejl./O

    SvaraRadera
  4. Herregud.

    Men vissa människor har ett så överflädande rättfärdighetshorn att de måste dela med sig så snart de får en möjlighet. Eller så stort behov av att hitta en arena där de kan höras och synas. Eller vad det nu är.

    Jag undrar om inte Maken O och Maken Anka borde skicka sina ironiska mejl i alla fall. (Synd ni inte har barn i samma klass). Kan de göra mer skada? Finns det inte en liten chans att en eller annan rättfärdighetsmakare får en liten tankeställare?

    SvaraRadera
  5. Håhå, ifjol försökte jag i munter ton lösa kortproblemet (vissa har glömt att skriva namn på frökeninbetalningen) med att föreslå - skriv alla barns namn alt glad sommar från alla barn på kortet! Men nej det gick inte...Så orättvist enl Den ordningsamma Mamman. Som om lärarna skulle vilja veta vilka föräldrar som är duktigast...skulle inte tro det.../Stella

    SvaraRadera
  6. Jamen då kanske Helgas och Ankas makar ska få umgås på lördag i Helgas sommartuga?! De kan dricka kaffe och formulera syrliga mejl.

    SvaraRadera
  7. Unleash the fury, typ...

    SvaraRadera
  8. Alltså, den här fruktgrejen i skolan. Som upplagt för problem och avundsjuka. Kan man inte få lägga en fruktslant per månad och så köps det in äpplen och bananer centralt?

    För övrigt är jag definitivt för syrliga mail. Jag kommer snart själv att skicka ut ett antal såvida inte min mailkorg slutar bågna av alla skolfrågor. Ska vi baka till avslutningen eller inte? Då tycker jag att alla som svarade ja bakar.

    SvaraRadera
  9. Frukten - denna ständiga källa till problem. Vi har även komponenten att det finns föräldrar som inte har råd med frukt varje dag (dessa föräldrar har tre-fyra skolbarn per familj så en frukt till varje barn varje dag påverkar en redan ansträngd ekonomi). Vi har även ett par föräldrar som av princip inte vill skicka med frukt med hänvisning till skollagen och av omsorg om de mindre bemedlade familjerna.

    Vi har inte orkat ge oss in i debatten utan stoppar alltid 2-3 äpplen av billigaste sorten i sonens väska tillsammans med uppmaningen att lägga de frukter han inte äter själv i den gemensamma fruktkorgen i klassrummet. Några till föräldrar gör samma sak och skolpersonalen brukar fylla på med något från skolbespisningen så får alla barn frukt.

    Än så länge har vi sluppit högtravande mejl från förldrar i skolan. Däremot har det kommit tre (!) arga lappar på kort tid i dotterns fack på förskolan från en och samma familj där barnen blivit av med vantar, mössor och gummistövlar. Min erfarenhet är att om det bara finns namn i plaggen så kommer de tillbaka efter ett tag. Men denna familj väljer att anklaga oss föräldrar för att vara tjuvar. Härlig stämning! Suck.

    SvaraRadera
  10. Japp, jag kan nog tänka mig att det finns barn i Q:s klass vars föräldrar inte har råd med frukt. Eller har andra goda skäl att inte orka/hinna/whatnot.

    Q vill ganska gärna plocka med sig flera frukter, och när det är äpplen får han göra det. Inte så mycket för kostnaden utan för att äpplen är (någorlunda) stöttåliga.. För några veckor sedan ville han ha nektarin. Jag la förtänksamt ned den i en liten plastburk. Skutt, skutt till skolan, sedan var det nektarinmos i burken.

    (Kanske en affärsidé? Helgas ekologiska äppel- och nektarinmos, framställt medelst Q-skutt?)

    Angående försvunna plagg - herregud! Q är expert på att försnilla plagg, förutom alla försvunna egna har han en gång råkat ta en annan pojkes jacka, en annan gång gympabyxor. Som tur var blev vi inte beskyllda för tjuveri. Vad är det för fel på folk?

    SvaraRadera