Hönsdotter?

Pappa ringer mig på jobbet, vi bestämmer att ses och äta middag ikväll. Skulle du kunna hjälpa mig, frågar han. Jo, för nästa vecka ska han iväg på en av sina historiska resor igen och han flyger tidigt i ottan från Skavsta. Hur i all världen tar man sig dit?

Jag googlar lite och konstaterar att det är flygbuss som gäller. Pappa är notoriskt snål mot sig själv och dessutom en ganska stor tidsoptimist. Förutom att han är slarvig. Eller.. nja, slarvig är inte rätt ord. Han har höga ambitioner och skriver upp alla tider i sin lilla svarta bok. Men sedan är det som att tingen är emot honom. Tingen, hans bohemiska läggning, och det svarta hål han misstänker finns i hans lägenhet, det som slukar materia som biljetter, hörapparater och nycklar. Den svarta boken har varit på ett antal exkursioner. USB-minnen har han numera fastknutna i väskan med ett långt rött band, annars glömmer han dem i bibliotekets datorer.

Visst är det många resor han har kommit iväg på utan problem. Men jag minns också resor där biljetterna råkat hamna i soppåsen eller då han läst fel på datum. Alltså köper jag en flygbussbiljett åt honom. Tur och retur. Kollar också tunnelbanetider, nehej, tunnelbanan går inte så tidigt, han får ta nattbuss till Cityterminalen. Skriver ut dess tidtabell samt flygbussbiljetten och häftar ihop till en prydlig bunt.

Den ska han få ikväll. Men jag ringer inte och väcker honom på avresedagen, där går gränsen.