2014-04-16

Reseläsrapport

Tack för alla fina boktips under det förra inlägget!

Under resan läste vi som beräknat ut De hundra och en hundarna, Q var trollbunden från första till sista sidan. För Y fick jag läsa hela Loranga, och halva boken i ett svep. Vi låg nämligen vakna en halv natt och sedan en till på grund av hans förkylningsastma.

Så kom världens bästa gudmor på besök, och hon hade med sig en försenad födelsedagspresent till Q, en bok som heter Tam tiggarpojken. Jag hade aldrig hört talas om den, med gudmor hade (true to form) gjort sin läxa. Hur lockar man en unge att läsa, en unge som knäckt koden men som ännu inte övat sig tillräckligt?

Ikväll skedde det, Q läste för första gången själv innan han skulle somna. Hela första kapitlet, rakt av. Meningar som drakarna flög i en annan formation än vanligt. Min stora lilla pojke. Jag är både glad och vemodig.

Nästa högläsningsbok blir nog Sandvargen. Eller Vid Plommonåns strand. Och de kommer inte undan högläsning, mamma läste både Röde Orm och Gösta Berlings saga högt för mig och styvfar när jag var i 11-12-årsåldern. Den fanan ska hållas högt.

Själv läste jag Dark Places av Gillian Flynn och var mycket nöjd, och prackade den på mamma. Av henne norpade jag My Mother, Myself av Nancy Friday. Det ska bli intressant. Mamma har bara döttrar, men jag har bara söner. Av henne via mig får de högläsningen, förhoppningsvis slipper de en del annat. Mer om det en annan gång.

6 kommentarer:

  1. Beställer den direkt! /Stella

    SvaraRadera
  2. Härligt!

    Det är en himla skillnad på att försöka göra nya saker en helg eller en vardagskväll efter en lång dag.

    Vilken tajming med påsklov och bok!

    SvaraRadera
  3. Min femåring vill lyssna på Röde Orm som (jättebra) ljudbok i bilen. Med okväden som "plägare av samlag med åsninnor" och allt. Den verkar inte ge henne mardrömmar, trots det myckna våldet, så jag låter henne hållas.

    Trollkarlen från Oz gick hem hos oss, liksom Peter Pan som jag själv inte gillade

    SvaraRadera
  4. Vem är det som läser Röde Orm på den inläsningen? Det är en sådan bok som jag inte vill läsa med mina ögon men som jag tror att jag skulle älska att läsa med mina öron!

    SvaraRadera
  5. Åh, Tam har vi också precis läst. Vi har turats om att läsa, min ettagluttare och jag. Jo Salmson skriver verkligen bra för nybörjaren. Det som är så fiffigt är att språket egentligen inte är särskilt lättläst, men sättningen, formatet och bilderna gör att det känns överkomligt för nybörjaren ändå. När O tagit sig igenom serien om Tam kan jag rekommendera hennes nya: Maros resa. Ytterligare ett tips till O: Serien Amulett (fantasy i välgjort och vackert serieformat). Min son har precis slukat alla fem delarna. Kul med barnboksdiskussionerna här på sistone, för övrigt!

    SvaraRadera
  6. Jag menar förstås Q och inte O!

    SvaraRadera