Vilken skitmorgon. Q skrek åt mig fyra, fem gånger innan han ens kommit till frukostbordet. Mitt morgonhumör hör inte till de soligaste heller, mer behöver inte jag för att känna att livet är skit. Ösregnar gör det också.
Efter lämningen gick jag tillbaka hem och drack kaffe och har nu sopat ihop bitarna av mig själv tillräckligt för att kunna åka till jobbet. Tack och lov för flextid och mejl i telefonen.
Efter lämningen gick jag tillbaka hem och drack kaffe och har nu sopat ihop bitarna av mig själv tillräckligt för att kunna åka till jobbet. Tack och lov för flextid och mejl i telefonen.
Men å.
SvaraRaderaMin pojke vaknade också på fel sida, han låg och röt obegripligheter i vår säng i nån sorts halvkoma redan före sex. Sen var det fel på strumporna, frukosten, vädret, ytterkläderna. Han hann reta upp lillasyster rejält också. Konstigt nog tog han på sig stövlar utan att tjafsa, i alla fall. Och jag hade snorbråttom till jobbet.
Jag tror att de börjar bli trötta och känna på sig att påsklovet/långhelgen är inom räckhåll. Fast min pojke kommer ju inte att vila upp sig, han vaknar lika jävla tidigt jämt. En lång biltur är enda sättet att få honom att somna, funderar på en utflykt till landet i Östergötland nästan enbart med denna anledning.
Hoppas din eftermiddag blir bättre!
Kram.
OBS att det är det förra inlägget som speglar ditt sanna jag. Det här är bara sådant som dessvärre händer.
SvaraRaderaTack! Men det blev en skitdag på jobbet, följd av en skithämtning. Är nu på väg till kören, låt se om det lyfter humöret.
SvaraRaderaBlä och blä. Och skit.