2014-04-07

Fnys

Kärlek kan det skrivas om, minsann. Sida upp och sida ner om trånande, kåthet och knullande. Svartsjuka, övergivande, ältande. Och så repris. Roman efter roman. Genom århundradena.

Men det här? Det som sveper genom mig och får mig helt ur balans? Odi et amo, nej jag hatar inte, det bara nästan känns så ibland när du driver mig nära vanvett som bara du kan, älskade älskade unge. Du som var mitt lätta barn, som kom till mig, flög som fågeln till sitt bo, som lärde mig att älska, som visade mig att vara mamma. Du la dig till rätta på mitt bröst och jag blev hel.

Det borde man fan skriva om. Hyllmeter. Romaner. Varför gör ingen det?

5 kommentarer:

  1. Eller operor. Verkar stoff för sådana.

    SvaraRadera
  2. Jag känner som du. Moderskap, det är grejer det. Både det himlastormande och det svarta, det borde finnas ett ton av romaner som behandlar ämnet. Men det gör det inte. Jag skrev om det på min blogg för ett par år sedan: http://bladdrabladdra.blogspot.se/2012/05/sokes-romaner-om-moderskap-utan.html

    SvaraRadera
  3. mamma på 70-talet08 april, 2014 08:34

    Har tänkt mycket på det och jag har också sökt, men inte funnit, sådana romaner. Hsr också tänkt att jag borde skriva en själv.......



    SvaraRadera
  4. Annannan, du fick mig att skratta högt för första gången igår, tack för det!

    Ni andra, skönt att höra att fler tycker som jag. Förklaringen är väl antagligen att alla mödrar genom historien varit för utmattade för att skildra moderskapet, och att det ansetts ointressant alternativt alltför kontroversiellt. Andra än rosenkindade bullmammor vill man inte höra talas om.

    SvaraRadera
  5. Doris Lessing, förresten. Skrev inte hon på ett sätt som skulle motsvara min efterlysning?

    Helga

    SvaraRadera