Tänk att det funkar varje gång, vårtricket. För nu är det banne mig vår, efter några bakslag.
Trots att himlen är grå och luften mera kall än sval så flödar villaträdgårdarnas gräsmattor av knallblå scilla och ljusare vårstjärna, och en förtjusande liten rosa blomma som jag inte sett förut men som liknar nunneört (och nog är det också, konstaterar jag efter lite googlande).
Nu har det börjat. Efter april kommer maj, ljuva månad, och sedan är det inte långt till juni då det är sommar på riktigt.
Jag är sådär tämligen utvilad och återhämtad efter ett par nätters någorlunda god sömn och några lugnare dagar utan Q-utbrott.
Om några timmar tar jag påsklov. Imorgon tar jag och mina pojkar tåget till mormor, deras pappa får vara hemma i lugn och ro i några dagar. Han möter oss vid tåget på dymmelonsdagen, sedan firar vi påsk i sommarstugan om vädret tillåter, annars i radhuset.
Jag ska läsa böcker, sticka, promenera, träna, fixa lite i trädgården. Och vila. Och njuta.
Här får ni en av de vackraste dikter jag vet, som precis beskriver min sinnesstämning just nu.
Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.
Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.
Å! Mormor-tåg. Det var påsk för min man när jag var liten. Sånt blir jag avundsjuk på, jag som har hela släkten i Stockholm.
SvaraRaderaMin mormor bodde i Enskede, så till henne åkte vi bil. Inte stannade vi hela påsken heller.
Kram och glad påsk!
Karlfeldt, va? En hejare på verbala koloraturer, om man kan säga så. Jag är ganska rejält förtjust i honom själv.
SvaraRaderaJa, det är en fantastisk tid. Om jag finge välja några platser och tider för mitt liv, då skulle den här tiden i en gammal trädgård i Skåne vara en. Jag ser framför mig en gammal skola med en trädgård full av stora knotiga träd med hav av vårblommor i den slitna gräsmattan.
Här i Porto är det skir grönska just nu och vi har lämpligt svalt väder för att hålla den skir länge. Det gör mig lycklig.
Visst är det Karlfeldt, och visst är det vackert?
SvaraRaderaJag skulle gärna göra dig sällskap vid den gamla skolan, annannan! En av villorna som jag ofta passerar på min lunchpromenad är snarare en mindre herrgård, och ligger i en trädgård som ser ut precis så.
Det är kluvet det där med att ha släkten på avstånd. Jag är också uppvuxen med det, liksom mina barn. Det är lite fest att åka till mormor, eller när mormor kommer (fast i mitt fall var det snarare morfar som stod för det festliga, mormor var mest besvärlig!). Men man missar ju den vardagliga kontakten. Och som vuxet barn är det ganska påfrestande att behöva bo hemma hos mamma, eller för den delen ha henne boende här.
Min mans och min pappas relation förändrades förresten radikalt när vi 1) flyttade till hus i Göteborg med rejält gästrum i källaren, så att pappa inte längre behövde sova på soffan i vardagsrummet, och vi inte längre behövde ha honom där 2) ytterligare när vi flyttade till Stockholm och pappas övernattningar upphörde, eftersom han också bor här. I sommarstugan övernattar han, men även där finns ett avskilt gästrum.
Om mammas och min mans relation tiger jag just nu..
Gästrum är bra!
SvaraRaderaDet vore intressant att höra om det du tiger om...fast jag förstår att det kan finnas många anledningar att tiga.
SvaraRaderaJag tar dig på orden, det kan vara intressant att gräva lite i. Så småningom.
RaderaHelga
Man måste kanske inte nödvändigtvis gräva i betydelsen rota och ordna. Ibland kan observera och beskriva vara tillräckligt.
SvaraRaderaMed svärföräldraförhållanden kan det vara så. Man kan bara komma till en viss gräns med ansträngning - om resten ska fungera får man ha tur.
Jag är själv ingen vidare svärdotter, inte i mina egna ögon i alla fall. Min svärmor är snäll och jag försöker vara vänlig och ställa upp med det jag kan, men något eget intresse av att umgås med henne har jag inte. Detta till skillnad från hennes andra svärdotter som halvadopterat henne (sannolikt i brist på en välfungerande relation till den egna mamman, ska sägas)